 |
- Jag är Inge och jag är inge speciell. En distanslös ohjälplig cyniker som kanske tar alldeles för hårt på oförrätter. En del personer kallar mig för kränkt medan en del andra kallar mig för passionerad. Det finns tydligen någon linje där emellan som fluktuerar efter folks dagsform, vilket jag givetvis omöjligt kan förhålla mig till. Förhoppningsvis är det den passionerade Inge som hörs mest i musiken.
Du beskriver en del av din uppväxt i debutsingeln Förlorad. Och hur man förlorat redan genom att födas där. Skulle du vilja utveckla lite kring det?
- Äsch, det låter forcerat och dramatiskt. Jag beskriver lotteriet som vissa gånger är så avgörande för hur ditt liv utvecklar sig och att hårt arbete sällan lönar sig. Jag försöker förmedla känslan av att inte äga sin kontext och sina levnadsbetingelser, att trots tappra försök alltid trilla tillbaka än mer alienerad än när man först tog upp fighten. När själva kampen är en förlust i sig, då kan man aldrig vinna. Att växa upp betyder för många att sluta kämpa, sluta drömma och att sänka sina förväntningar. Det är en slags skadlig acceptans som bäddar in förbannelsen i bomull. Jag har aldrig accepterat ett jävla skit och jag drömmer nog lite fortfarande.
Nu bor du i Malmö. Är det någon speciell förändring i kulturlivet där du skulle vilja se när coronakrisen är över?
- Jag vet inte. Jag känner inte att jag är en del av kulturlivet här. Jag ser delar av kulturlivet sitta och dricka dyrt kaffe ibland längre upp mot torget här ibland. Sorgliga figurer som döljer ”von” i sina efternamn. Så jävla ofarliga och tråkiga. Malmö är bra med sina många gratisevenemang, vilka endast i sällsynta fall gjort mig speciellt exalterad, men ändå. Det är tacksamt och skådespelet fyller nog något slags ytlig, samhällspolitisk funktion, men allt smakar så konstigt när exempelvis vårdpersonal går på knäna och det införs stora besparingar eller att folk dör i väntan på operationer. Det skapas ju knasiga, och onödiga motsättningar här.
Redan innan allt med Corona drog igång var det många mindre livescener som försvann. Har du några tankar om det och hur de mindre klubbarna ska finnas kvar?
- Man kan ju expropriera Daniel Eks samlade tillgångar och fördela dessa efter behov. Sedan kan man fortsätta med en halvering av politikerlönerna och antalet kommunikatörer i staden. Detta skulle kunna frigöra en del medel kanske. Eller, varför inte skicka ut några av miljonerna som nu går till värdegrundsföreläsare, ”klimatcoacher” och liknande till några av eldsjälarna i stadens kulturliv som verkligen behöver pengar. Samtidigt är det inte uppifrån som intressant kultur odlas.
Finns det någon speciell person som har betytt extra mycket för dig som artist?
- Jag är inge artist. Min inspiration får jag tyvärr tacka klassamhället för, men rent konkret så bärs jag ju helt av personerna i min omgivning som står ut med mig.
Har du mer musik på gång?
- Massvis! Först ut blir en ny singel i oktober och en EP i november.
Hur tänker du när du skriver texter? Finns det någon röd tråd i dom?
- Det finns väl något slags grundläggande behov av att få ur mig vissa grejer antar jag. Jag triggas av motsättningar och bearbetar grejer när jag formulerar dem i skrift. Ibland är det ganska krävande och utmanande och ibland är det oförskämt enkelt. Jag försöker att inte tänka så mycket i stunden, men ältar kanske desto mer efteråt.
- Jag lyssnar själv bara på låtar och är absolut en del av detta. Jag hoppas trenden fortsätter och att folk slutar släppa ifrån sig album med 2-3 bra låtar och 7 fillers. Det är egentligen ett jävla hån mot den samlade lyssnarkåren och visar på ett djupt förakt för människors tid.
Om det var möjligt, vilken tidpunkt i musikhistorien skulle du vilja besöka?
- Inge aning. Det finns så klart intressanta kreativa processer jag gärna sett på nära håll, eller något studioarbete.
Jag antar att det dröjer ett tag till en riktig spelning, men hur vill du att det ska vara att gå på en av dina konserter?
- Det får gärna upplevas som en rak vänster i solarplexus ungefär.
Om du skulle beskriva en drömfestival, hur skulle den se ut? Vilka skulle få spela?
- Jag har alltid tyckt att dagarna innan själva musikfestivalen startar är de roligaste. Sedan börjar musiken och då kommer splittringen när alla vandrar på sina egna håll. Drömfestivalen skulle således vara helt fri från poporkestrar, men behålla upplevelserna av kamratskap, förväntningar och förälskelser.
Vad tycker du om att göra utöver musiken?
- Jag tycker om att dricka vin och sånt.
Om du skulle lista 5 låtar alla borde ha på sina spellistor i höst, vilka skulle det bli då?
- Jag är Inge bra på ny musik. Farsan, Per Plex, och Inga Cash brukar leverera spellistor åt mig. Men jag prövar lite ödmjukt med odödliga sånger som: Björn Afzelius - Ikaros, Randy - Karl Marx and History, Billy Bragg - There Is Power in a Union, The Wolfe Tones - Come Out ye Black and Tans och Karen Dalton - Something On Your Mind
Till sist, vad ger dig den största musikaliska kicken?
- Gott vin.
Lyssna på Förlorad här nedan!
