Fina Planet R består av Louise Marchione och Elin Zelda Andersson. Titeln på deras senaste singel, The Saddest Summer, känns passande just den här sommaren. Den är vemodig, men samtidigt drömsk och melodisk. Fin synthpop. Idag gästar dem serien Musikminne, genom Elin Zelda Andersson.
Louise och jag har som en del redan vet känt varandra sedan vi var små barn och har många minnen tillsammans. Det vi vill dela med oss av utspelade sig 1998. Vi är ju som sagt uppvuxna tillsammans men då pluggade vi i olika städer och jag (Elin Zelda) hade åkt till Borås för att hälsa på Louise som huserade där.
Scenario; Vi satt och åt långfrukost och pratade om sådant som i stort sett alla unga vuxna snackar om; livet och dess mening med allt vad det innebär. Här snackar vi inte om en fräsig brunch med pocherade ägg, kaffe latte och croissanter på ett hippt café, nej här satt vi på golvet i en, vad jag minns, liten mörk studentlägenhet och mumsade i oss en hel limpa med hushållsost och mer därtill (inte sämre på något sätt).
Jag tror att både Louise och jag kände någon slags konfusion mitt i all personlig utveckling som sker när man är ung vuxen, har flyttat hemifrån, bor ifrån varandra och studerar. Nya utmaningar helt enkelt. Vi satt väl med våra spänningar och funderingar och kände oss... rätt frustrerade. Inte planlösa, men kanske lite vilse. Nå, vi satt och lyssnade på musik, säkert en blandkassett eller en bränd bland-cd som någon av oss petat ihop och Nitzer Ebb med låten ”Murderous” spelas och det var som om den träffade oss rakt i själen där och då!
Vi skruvade upp volymen långt över sedligt och vi springer ut i det stora trapphus-komplexet och rusade upp och ner och fram och tillbaka med den höga musiken som fullkomligt dånade ur den lilla lyan! En sådan urladdning vi fick och det var precis vad vi behövde.
/ Elin Zelda Andersson, Planet R
Louise och jag har som en del redan vet känt varandra sedan vi var små barn och har många minnen tillsammans. Det vi vill dela med oss av utspelade sig 1998. Vi är ju som sagt uppvuxna tillsammans men då pluggade vi i olika städer och jag (Elin Zelda) hade åkt till Borås för att hälsa på Louise som huserade där.
Scenario; Vi satt och åt långfrukost och pratade om sådant som i stort sett alla unga vuxna snackar om; livet och dess mening med allt vad det innebär. Här snackar vi inte om en fräsig brunch med pocherade ägg, kaffe latte och croissanter på ett hippt café, nej här satt vi på golvet i en, vad jag minns, liten mörk studentlägenhet och mumsade i oss en hel limpa med hushållsost och mer därtill (inte sämre på något sätt).
Jag tror att både Louise och jag kände någon slags konfusion mitt i all personlig utveckling som sker när man är ung vuxen, har flyttat hemifrån, bor ifrån varandra och studerar. Nya utmaningar helt enkelt. Vi satt väl med våra spänningar och funderingar och kände oss... rätt frustrerade. Inte planlösa, men kanske lite vilse. Nå, vi satt och lyssnade på musik, säkert en blandkassett eller en bränd bland-cd som någon av oss petat ihop och Nitzer Ebb med låten ”Murderous” spelas och det var som om den träffade oss rakt i själen där och då!
Vi skruvade upp volymen långt över sedligt och vi springer ut i det stora trapphus-komplexet och rusade upp och ner och fram och tillbaka med den höga musiken som fullkomligt dånade ur den lilla lyan! En sådan urladdning vi fick och det var precis vad vi behövde.
/ Elin Zelda Andersson, Planet R
Lyssna på senaste singeln The Saddest Summer här nedan!
