Det kommer så mycket bra musik ur indiebandet South Ambulance. Först ut var Daniel Filipssons Ljus. Och snart släpper Gamba debutsingeln Aseabarn - en låt som verkligen låter helt fantastiskt. Här nedan berättar Gamba om uppväxten i Västerås, om varför det dröjde med solodebuten och om hur vi ska få de mindre scenerna att finnas kvar.
- Jag är rätt långsam, vilket ofta blir ett handikapp, jag lagrar energi, som en hamster som sparar maten i kinderna för att äta vid ett senare tillfälle. Mitt tillfälle är väl när jag spelar. Åtminstone känns det så.
Berätta om låten Aseabarn och texten till den!
- Jag växte upp i ett område som heter Råby. För ett antal år sen så ändrades gatunamnet från Råbykorset till Kungsfågelgatan. Det gamla namnet klingade tydligen inte längre så bra i folks öron pga. diverse oroligheter. Tanken var att det skulle locka fler människor att flytta dit, vad jag har fått höra.
När jag växte upp på Råby på 80-talet så var det aldrig någon som låste ytterdörren. Alla familjer kämpade verkligen för att få ihop det och det fanns en hel del trasiga familjer men det var alltid fullt med barn på gatorna med sol i ögonen oavsett familjeförhållanden. Vi dansade break dance, åkte skateboard, målade graffiti, hade stora plastguldkedjor runt halsen, lazers (tjocka neonfärgade skosnören) och egensydda kepsar.
- Jag fick en dag en gitarr som en alkis gav mig (han sa att han hade vunnit den på Gröna Lund), den hade bara två strängar. Jag var 10 år och visste inte hur man skulle göra men jag gjorde en liten bit av en låt. Det tillfället, att jag fick den där gitarren och kom på att jag gillade att hitta på låtar, är på nåt sätt vad som sen blev den här låten. Som en present till den stunden, till området, till en bortglömd tid.
Du växte upp i Västerås, vilket är ditt finaste barndomsminne därifrån?
- Kanske att ligga på en filt utanför balkongen och käka Mariekex. Eller att följa med farfar till Italienska klubben och titta på gubbarna som satt och rökte och spelade kort. Eller när mamma gav mig en påse torkade äppelskivor att ta med till skolan. Eller när jag låg i sängen och lyssnade på Mats Nileskärs (P3 Soul) väsande röst som berättade om hip-hopen och att jag dagen efter i skolan kände att det fanns en värld som bara jag kände till. Eller när vi repade med band på fritidsgården en hel sommar med fönstren öppna och kände oss stora för att det hängde fullt av upptryckt lössnus i taket, som de äldre banden hade satt dit. De som sa att de hade fått en spelning som förband till Alice Cooper fast de knappt kunde spela. Eller när pappa skjutsade mig på pakethållare till andra sidan stan varje fredag, för att jag skulle få spela trummor i 10 minuter.
Du har spelat med många artister genom åren, men aldrig släppt din egen musik officiellt förrän nu. Finns det någon specifik anledning till att det har dröjt?
- Mest är det nog för att jag alltid spelat trummor och är van vid att sitta längst bak. Sen har jag också blivit självkritisk med åren, någonting jag inte riktigt var när jag var yngre, när världen var mindre. Men så är det väl. Ju mindre man vet.
Har det varit på gång innan?
- Jag har gjort låtar på engelska för många år sen men tröttnat fort och raderat saker som legat på nätet. Har aldrig gjort nåt på svenska sen jag var 13 år och gjorde en låt om min mammas matta och att den som rör den ska få AIDS.
Är fler låtar på gång?
- Ja, jag släpper en i taget men tanken är att det tillslut blir ett album.
Har du någon speciell metod när du skriver texter?
- Allt är ju liksom redan sagt, så jag försöker hitta kryphål. Sen föreställer jag mig att jag är lyssnaren. När lyssnaren inte längre kritiserar innehållet så går jag vidare. Säkert ett vanligt tillvägagångssätt.
Vad minns du bäst från tiden med South Ambulance?
Jag anser fortfarande att Die 5times times5 är en av de bästa poplåtarna på hela 2000-talet…
- Vi pendlade från Stockholm till Nynäshamn för att spela in så ofta vi kunde, vilket kanske låter omständigt, men vi gillade det. Vi kunde ibland åka dit på kvällen och spela in hela natten. Vi sov ofta över hos Robins (ena sångaren) föräldrar som är väldigt fina och roliga. De bjöd på ost och vin mitt i natten.
- Vår första spelning var på Läckerbiten i Skanstull. Det var klubben Osaka vs Tokyo som höll till där i källaren. Vi hade bara 4 låtar. Den kvällen råkade hon som spelade skivor vara en som vickade som programledare i P3 pop. Hon frågade om vi ville vara med i programmet. Hon spelade de 4 låtarna vi hade, varvat med intervjuer med oss, så det var ju stort såklart. Efter det så fortsatte de att spela våra låtar ibland. Vi hade inget skivkontrakt, så vi var glada över att bli spelade. Hultsfredsfestivalen ringde upp oss också efter det och ville att vi skulle spela men då var vi tvungna att tacka nej för vår andra sångare Daniel hade köpt en minibuss, som han hade pimpat som en liten stuga och skulle bila genom Europa med sin tjej den sommaren.
- När vi nåt år efter skulle spela på Emmabodafestivalen så ösregnade det precis innan vi skulle spela. Alla besökare satt i sina tält, så det var helt tomt framför vår scen. Då kom vår basist på att vi kunde försöka tänka bort regnet, han var intresserad av telepati och sånt. Vi andra tyckte det kändes konstigt men gjorde som han sa, så vi klev in i vår buss, satt i ring, tog varandras händer, blundade och försökte tänka bort regnet. Efter typ 5 min så slutade det att regna och då var det precis dags att gå upp på scen. Publiken kom ut ur sina tält och det blev en magisk kväll. Året efter det så åkte vi till Tyskland där det var panikångestattacker, delirium och utlovade gager som inte fanns.
Redan innan allt med Corona drog igång var det många livescener som försvann och många konserter bokades till exempelvis Gröna Lund och Liseberg istället. Har du några tankar om det och hur de mindre klubbarna ska finnas kvar?
- Jag hoppas att detta tillslut kommer att resultera i att det ploppar upp fler mindre spelställen, som en motreaktion. Det kan lätt bli så att det tillslut bara finns arenor och stora spelställen kvar i ett land som Sverige i och med att vi blir mer och mer bekväma med att matas med senaste nytt. Om vi plötsligt fick fler alternativa radiokanaler och tidningar så kanske det skulle föda fler eldsjälar inom klubblivet och fler band som var mindre strömlinjeformade. Jag hörde när jag var i Köpenhamn, att en av anledningarna till att det är livemusik på var och varannan krog, är att krögarna får inköp av ljudanläggning subventionerat av staten, för att hålla kulturlivet levande. Det kanske vore nåt.
Vi vet ju inte riktigt hur det blir med ”riktiga” live-spelningar i år. Men hade du kunnat tänka dig att live-streama en spelning via sociala medier?
- Kanske, jag vet inte. Jag tycker det känns helt platt bara, även om det inte finns mycket vi kan göra åt saken för tillfället.
Om jag visste att folk åtminstone satt och såg det på en större skärm än mobilen så skulle det iallafall kännas bättre om jag gjorde det. Lite som att se en vanlig livekonsert på TV, men som det är nu så kan ju liksom mobilen ligga på diskbänken medan man hackar lök och står och funderar på om det ska vara vitpeppar eller svartpeppar i soppan.
Om du skulle lista 5 låtar alla borde ha på sina spellistor i höst, vilka skulle det bli då?
- Dream Machines - Big Deal
Lost It To Trying - Son Lux
Do You Really Wanna Know - Papercuts
Golden Days - Whitney
Fireflies Made Out Of Dust - Happy Jawbone Family Band
Vilket är det bästa rådet du har fått i ditt liv?
- Min mormor sa att hon ångrade att hon hade oroat sig så mycket i livet. Så jag försöker att inte göra det.
Om du var en karaktär i en valfri film, vem hade du varit då och varför?
- Jag skulle väl då kanske vara Allan Edwall i Rasmus på luffen. Gillar att bara luffa omkring men att i slutändan ändå ha ett hem att gå till.
Jag har dragit runt på en väska och bott hos olika kompisar vid några tillfällen i livet. Jag gillade det, att gå ut på morgonen med väskan, köpa knäckebröd och mjukost, sätta mig i en park och fundera på vem jag kunde sova hos nästa natt.
Jag har turen att ha många generösa kompisar omkring mig, så jag kände mig bara fri. Nåt nytt varje dag. Det är ju såklart nåt helt annat för den som inte har ett starkt skyddande nätverk omkring sig.
Till sist, vad ger dig den största musikaliska kicken?
- När en låt plötsligt dyker upp från ingenstans och mer eller mindre är klar, eller att komma på sig själv på scenen med att ha slutat tänka, att bara åka med, att energin mellan människorna, på och utanför scenen, styr över medvetandet.
Aseabarn släpps den 12/6 på Human & Machine.
