torsdag 27 februari 2020

Sara Yasmine - Osårbar


Imorgon släpps Sara Yasmines andra album Osårbar. Idag går jag igenom skivan, låt för låt, och bjuder även på en premiär i form av den akustiska versionen av Okända land som avslutar hela albumet. 

Okända land
Andra singeln från albumet inleder och en akustisk version av samma låt avslutar. Det är två helt olika låtar som avger två olika känslor. Låten känns hoppfull med ett vackert skimmer över hela låten. Jag tycker det är intressant hur arrangemanget av låten kan påverka så mycket. Det är spännande. Texten är fantastisk och avslutningen med upprepandet av ”Jag håller din hand” är vackert.

Kom hem
Första singeln berörde mig när den släpptes och det är fortfarande en stor låt, både känslomässigt och musikaliskt och den passar bra in på skivan. Och den där önskan, längtan som hörs genom låten känns som ett skrik, fastän Sara sjunger lågmält i verserna. Den griper tag och även om det känns uppgivet så anar jag samtidigt ett hopp mellan raderna, små ljusglimtar i mörkret.

Sagoland
Fastnar inte helt hos mig, även om låten lyfter i slutet. Texten är väldigt fin och det finns moment i låten som verkligen prickar rätt, men melodin fastnar inte riktigt. Kan nog lyfta flera snäpp live, dock. 

Alla mina fel
En lugn låt. Sara gör en av de finaste sånginsatserna på hela skivan, lite viskande stil samtidigt som rösten känns klar och tydlig och det känns som orden som kommer ut är rakt från hjärtat. Gillar arrangemanget och det återkommande pianoklinket. 

Om nån vill ha mig
Jag har alltid gillat kontrasten med en gladare melodi som möts av en sorgsen text, det passar ofta väldigt bra och så även här. ”Om nån vill ha mig, får ni fan skynda på, för här är jag”, sjunger Sara i refrängen. Snyggt arrangemang. Kan nog bli en vår-hit, en låt som både andas lite kaxighet men samtidigt osäkerhet, ensamhet. Dubbelheten i att leva. 

Ingen håller om dig
Nog den låten som påminner mig mest om soundet på Saras debutskiva Åh nej!, samtidigt som soundet ändå känns uppdaterat. Det är en snabb och rak poplåt med en stark melodi. 

Osårbar
Titellåten känns stor, melankolisk. Börjar trevande, tassar sig fram och växer till en vacker refräng, ”du vill vara osårbar, men du har inga vänner kvar”, sjunger Sara och det är svårt att inte beröras, faktiskt. Ibland blir hela konkurrens-samhället som en sten över allas axlar men någonstans finns det också ett hopp, att det finns någon som vill plocka bort dessa stenar. Det är okej att vara sårbar, slut dig inte, släpp in mig. Det känns som att låten sammanfattar skivan på ett fint sätt. En bärande låt.  

Okända land (akustisk)
En fantastisk låt från början får här en annan betydelse, den känns mer skör, som om hjärtat bärs över tunn is och närsomhelst riskerar att hamna under isen. Kombinationen av det stillsamma pianot och att Saras röst verkligen lyfts fram är en av de absolut finaste ögonblicken på Sveriges musikscen just nu och på evigheter, faktiskt. Mitt i det sorgsna så kläs låten samtidigt i ett romantiskt skimmer. Det är en låt som håller om och behöver hållas om. Det är i balladerna som explosionerna kommer, de är färgerna som exploderar över himlen. Jag har tidigare skrivit att Saras musik känns väldigt genuin och det är verkligen så och det känns som att det går att ta på allt Sara sjunger om, det blir så verkligt, känslorna, föremålen, resan mot okända land. Det är en låt som jag vill ska sköljas över mig gång på gång tills allt är helt tömt på känslor. Ett perfekt avslut och tillsammans med Osårbar bäst på hela albumet. En skiva som, enligt mitt tycke, är ett av de bästa svenska albumen som släppts på flera år. 

Lyssna på den akustiska versionen av Okända land här nedan! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar