måndag 17 februari 2020

Musikminne från Tribe Friday

Foto: Ana Karotkaya 

Tribe Friday är ett spännande band som urpsrungligen kommer ifrån Härnösand, men nu bor de alla i Örebro. Senaste singeln heter Talk So Loud och idag gästar sångaren och textförfattaren Noah Deutschmann bloggen för att berätta om ett musikminne! 

När jag var 11 eller 12 år spelade jag ett av mina första gig tillsammans med Wendy With Revolver, ett rock- och metalcoverband som min storebror spelade gitarr i. Jag hade hamnat i bandet eftersom dom hade kickat sin sångare typ en vecka innan ett gig på Folkets Park, och behövde nån som kunde sjunga på kort notis. Jag kunde väl inte direkt sjunga, men jag hade långt hår och var en hejare på att memorera låttexter och repliker på ett nästan obehagligt sätt, så jag fick vara med ändå. Jag misstänker att mamma kanske hade ett finger med i spelet också. ‘Kom igen, kan inte Noah få vara med? Han vill ju också spela’, typ. Jag satt uppe i timmar och övade på setlisten. Den innehöll bl.a. Killing In The Name med RATM, Ebba Gröns 800 Grader och Anarchy In The UK av Sex Pistols. Jag sjöng med så mycket attityd jag bara kunde, och fick vara kvar i bandet även efter Folkets Park-giget som en liten metal-maskot, typ. 

Resten av medlemmarna i bandet - storebror Elias och hans kompisar, tvillingbröderna Peter och David, var 3-4 år äldre än mig, och coolast i världen. Giget vi skulle spela var på ‘Musik Non-Stop’, en minifestival som deras kompisar hade slängt ihop på Järnsta Café i Nordingrå (bland arrangörerna fanns bl.a. Enja Kronlid, som numera sjunger i det fantastiska Gbg-bandet Pigman). För er som inte varit i Nordingrå är det en fantastiskt vacker by på ungefär 300 invånare, belägen mellan Örnsköldsvik och Härnösand, i Höga Kusten, Ångermanland. Med andra ord: mitt ute i ingenstans. Så här i efterhand är det ju helt sjukt att brorsans kompisar fick slänga ihop en i princip helt obevakad festival med typ 80 stycken 15-20-åringar mitt ute i ingenstans. Ännu sjukare var det att jag tilläts närvara på denna uppenbart icke-barnvänliga tillställning. 

En bit in på kvällen, när det var dags för vårt set, tror jag att det redan hade druckits ganska kraftigt av samtliga närvarande tonåringar. Jag hade plattat håret för att se extra cool ut och inledde spelningen med att vifta med en metal-näve, till publikens stora förtjusning, innan David räknade in till ‘Killing In The Name’. Jag kände mig verkligen häftigast i världen, men såg nog rätt gullig ut. Publiken bestod kanske av 50 pers, men det kändes som 1000, och när den första moshpiten jag någonsin bevittnat drog igång till vår encore - en halvdåligt inrepad ‘Bulls On Parade’, var jag i total extas. Jag har inte velat göra något annat än att spela musik sen dess. Tack Musik Non-Stop! 


Punkbandet Vax i Örat på Musik Non Stop 
Moshpit på Musik Non Stop. Jag är i publikens nedre vänstra hörn, klängandes på min storebror Elias med dreadlocksen.

/ Noah Deutschmann i Tribe Friday 

Lyssna på Talk So Loud här nedan! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar