 |
| Foto: Samuel Lundh |
Marika Wittmar släpper i slutet av november sin debut-EP Underneath Your Hands. Musiken är filosofisk och magisk på många olika vis och inspirerad av folk/världsmusik, progg, visa och jazz. Här nedan berättar Marika mer om sig själv, om musiken och om vilken tidpunkt i historien som hon gärna skulle besöka - om det var möjligt.
Hur skulle du beskriva dig själv?
- Kreativ, envis, driven. Och en känslomänniska.
Hur har arbetet med EP:n sett ut?
- Det har först och främst varit en process av att skriva låtarna och att hitta rätt folk för att spela dem med mig. På musikhögskolan i Göteborg träffade jag de fantastiska musiker som nu är mitt band. Hade tidigare samarbetat väldigt bra med grymma Anton Örarbäck, producent och studiotekniker från Göteborg, så jag bad honom spela in, producera och mixa denna EP. Petter Eriksson från Epidemistudion har mastrat och Julia Kabell har gjort omslaget. Låtarna har skrivits de senaste två åren, inspelningarna började i februari i år och i december släpps hela EP:n. Jag tycker att det hela har fått ta sin tid utan så mycket stress, vilket känns skönt.
Hur skulle du själv beskriva ditt sound?
- Drömskt, berättande, intensivt, med mycket dynamik. Folk/världsmusikalisk grund med influenser från blues, visa, progg och jazz. Jag försöker att inte begränsa mig till någon viss genre när jag skriver, och jag älskar så många olika typer av musik, så influenserna flödar in från alla möjliga håll!
Fastnade särskilt för avslutande Gaia. Berätta mer om texten till den!
- Gaia är jordens gudinna i grekisk mytologi. Jag skrev denna låt till jorden som vi lever på, lever av och ofta mer eller mindre tar för given. Hon är på nåt sätt en av alla de kvinnor som förtjänar mer respekt än hon får.
Omslaget är väldigt vackert och jordnära och är gjort av Julia Kabell - hur kom ni fram till omslaget?
- Jag fick mycket inspiration från mytologiska sagor om kvinnoväsen till texterna på EP:n. Där finns en stark koppling till naturen som fascinerar mig. Jag tilltalas starkt av bilden av livet som en cykel, att döden är en naturlig del av livet och en port till nästa cykel. I naturen ser man hela processen så tydligt, med födelse, död, förruttnelse och så födelse igen, och jag tycker det är väldigt vackert på nåt sätt.
Du blandar engelska och svenska på EP:n, vad är den största skillnaden mellan att jobba på svenska och engelska?
- Att skriva och sjunga på svenska känns väldigt nära, jag kan uttrycka mig lättare och känner mig friare att använda språket på mitt eget sätt. Men jag älskar också att sjunga på engelska. Dels gör det något med min röst – vokalerna låter annorlunda och det gör att jag använder rösten på ett lite annat sätt. Dels upplever jag att även om jag, som de flesta svenskar, är rätt bra på engelska så förflyttas fokus en liten aning ifrån orden, och flyter ihop med musiken på något vis. Jag är van att sjunga på en massa främmande språk och tycker om det mycket på grund av att rösten närmar sig mer en instrumentroll för mig.
I november släpps även en video till låten Ghosts, hur gick tankarna när du skulle göra en video, vilken känsla ville du lyfta fram?
- Ghosts handlar om att vilja våga vara hela sig själv inför en annan människa och inför världen, utan rädslor. Att stanna upp och möta det som skrämmer en, istället för att försöka fly. Jag ville lyfta fram nyfikenheten, rädslan, intimiteten och motståndet, och försöka visualisera hur man kan hålla på och glida fram och tillbaka mellan alla dessa när man möter någon på djupet.
Tidigare har du varit med i många olika band, vad är det som fick dig att vilja släppa solomaterial nu?
- Jag hade längtat länge efter att utforska vad för sorts musik det kunde komma ur mig, efter att ha sysslat mycket med att tolka andras material eller trad. inom folk/världsmusikgenren. Det är superspännande att få bestämma i princip allting själv, men också jättesvårt ibland.
Mother Lake är du fortfarande en del av?
- Ja. Vi har haft lite halvpaus ett tag men har nu börjat planera inför vår nästa skiva.
 |
| Foto: Samuel Lundh |
Vad gör du när du vill varva ner eller hämta inspiration?
- Går till skogen! Jag måste ha en skog nära där jag bor, annars känner jag mig helt instängd. Där är allting stilla och lugnt, en ”precis som det alltid har varit”-känsla som är väldigt trygg.
Vilka är dina största inspirationskällor?
- Att lyssna på massor av musik. Jag får alltid lust att sätta mig och spela eller skriva när jag har lyssnat på nåt som fått mig att känna något. Meditation är också en riktig kick för kreativiteten. När jag stänger av telefonen och allt som kan störa och bara sitter där i tystnaden så börjar idéerna komma.
Du läste tidigare vid Högskolan för scen och musik i Göteborg, vilka är dina bästa minnen därifrån?
- Min examenskonsert var sjukt kul! Fullt med folk, uppmickat vatten på scen och massor med nerver. Det var också fantastiskt att varje dag vara omgiven av så många superskillade musiker och konstnärssjälar, och att verkligen få dyka in i musiken under så lång tid.
Vad tycker du om att göra utöver musiken?
- Måla, rita, skapande i alla former.
Om du skulle lista 5 låtar alla borde ha på sina spellistor i höst, vilka skulle det bli då?
- Fem låtar är för svårt men om jag får säga fem band/artister så säger jag SHEL, Mdou Moctar, Sainkho Namchylak, Slowgold och Bo Hansson. Men det finns så mycket bra musik därute, listan skulle kunna bli hur lång som helst...
I vilka miljöer trivs du bäst?
- I naturen i alla dess former.
Har du något klipp på Youtube som du återkommer till gång på gång?
- Har blivit smått besatt av att lyssna på West Coast of Clare av irländska Andy Irvine. Har sett både Planxtys version och framförallt Eva Holbrook's helt fantastiska cover på Youtube säkert 50 gånger den senaste tiden.
Om möjligheterna var oändliga, vilken tidpunkt i historien skulle du vilja besöka?
- Har alltid drömt om att kunna åka till medeltiden, kanske 1400-tal och uppleva kaoset och mörkret, gärna till någon för mig välbekant plats som Gamla Stan i Stockholm eller liknande. Fast jag skulle bara vilja vara en osynlig åskådare tror jag, verkade ju vara helt livsfarligt på den tiden.
Du har varit i många olika länder, vill du berätta om den finaste resan du gjort?
- Alla platser och resor har ju varit speciella på sitt sätt, men en resa som jag aldrig kommer glömma var när jag åkte till La Gomera på Gran Canaria för några år sedan för att spela med ett band jag var med i. Vi var 11 musiker som åkte, världens härligaste gäng och vi spelade musik dag och natt, på gatan, på stranden, i bergen när vi inte stod på någon scen. Det var ett underbart virrvarr av musik, fest och kärlek.
Säg att du får anordna en festival, vad skulle känneteckna just den festivalen?
- Jag har faktiskt redan haft förmånen att få vara en av arrangörerna till en episk liten festival i 10 år. Den hette Sjönevadsfestivalen och var min och många andras kreativa oas, mitt i hallandsskogen. Tyvärr finns den inte längre, men nu är jag involverad i en ny fantastisk festival som heter Into the Woods, med till stora delar samma gäng. Hållbarhet är ledordet, och begreppet utforskas utifrån alla möjliga håll – via hantverk, musik, sociala relationer, miljö, konst, mat etc.
Till sist, om du var en karaktär i en klassisk saga, vem skulle du vara då och varför?
- Häxan. Hon är en mäktig och mystisk karaktär med all sin kunskap om örter och brygder, och sorgligt missförstådd enligt mig. Jag gillar komplexa karaktärer som inte är enbart goda eller onda, utan som kan vara lite både och.
Lyssna på Marikas senaste singel Underneath Your Hands, från kommande EP:n med samma namn, här nedan!
