torsdag 24 oktober 2019

"Alla måste ta kultur och musikverksamhet på allvar och ge stöd för att det ska fortsätta växa och leva"

Foto: Pressbild 

Trion IMAGO släppte albumet I kväll har himlen ingen skrud i september. På albumet har bandet tonsatt dikter av Karin Boye. Här nedan berättar bandet mer om musiken, relationen till Karin Boye och om hur Piteå mår som musikstad. 

Vi börjar i rätt ände. Beskriv IMAGO! 
- IMAGO är ett varmt och stämningsfullt band som med sina tonsättningar av dikter vill dela sin musikglädje och lekfullhet. Vi har en nyfiken ingång i musiken och vill att de som lyssna på oss ska känna det. I debuten har vi tolkat delar ur Karin Boyes diktskatt. IMAGO består av Siri Wallentén, William Bengt Nordlund och Julia Sandberg, tre musiker med skilda bakgrunder som ger IMAGO sitt sound; en sammanslagning av svenska folkvisor, karg americana och vemodig pop. Vi bildades 2017 och har sedan dess framfört våra tonsättningar tillsammans runtom i Sverige. 

Vad symboliserar namnet IMAGO? 
(William) - Imago är det slutgiltiga utvecklingsstadiet hos många insekter, t.ex. när en larv går in i en puppa och kommer ut som en fjäril så har den nått sitt imagostadie. Jag tänker att det finns en fin liknelse med idén att försöka nå sitt egna imagostadie, inte då nödvändigtvis på ett fysiskt sätt utan på ett mer självförverkligande plan. Så jag ser symboliken med namnet som en liten morot skulle man kunna säga! 
  (William) - Det bästa med skolan för mig var att det fanns stora muskler i elevkåren att kunna göra kreativa projekt, inte bara musik utan allting runtomkring. Jobba med ljudtekniker, fotografi, spela in filmer/musikvideor/live-sessioner. 

(Julia) - Jag går fortfarande på Musikhögskolan och känner nog att det viktigaste för mig är att få knyta kontakter både med nära vänner och i musikaliska sammanhang. 

När ni startade, var det tydligt redan från början vilken typ av musik ni skulle göra? 
(Siri) - Både jag och Julia har båda en förkärlek för stämföring och ett stort melodispråk, så för mig var det en självklarhet att använda oss av det när vi skulle börja skriva och arrangera låtarna. Men vi hade inget färdigt “sound” som vi försökte eftersträva. Vi lät låtarna komma till och få den ljudbild vi kände passade just då. Vissa låtar fick bli med två gitarrer, andra med piano och tvärflöjt och vissa med bajo. Vi ville värna om nyfikenheten i skrivandet och ville inte begränsa oss med en färdig bild av hur det skulle låta. 

Vad var det ni fastnade för hos Karin Boye? 
(Julia) - Jag fastnade för språket och igenkänningsfaktorn i hennes dikter. Jag var 21 när jag började läsa Boye (nu är jag 26) och kände att många av hennes ämnen såsom tvivel, osäkerhet och rädsla men också spänning, framtidstro och hopp var något jag kunde känna igen mig i. 

Om var och en i bandet fick välja en favoritdikt av Boye, vilka skulle det bli då? 
(William) - Dikten Hemlös tar priset för min del. Den sticker in kniven i något som ligger väldigt djupt inne i själen hos denna 26-åriga musikant. Hur det är att vara vilsen men också att det är via vilsenheten som vi till slut kan hitta hem. “Vänta, mitt hjärta, och ha tålamod!” 

(Julia) - För mig är det definitivt Unga viljor viner. Den beskriver så bra det där vägskälet från att vara barn till att kastas ut i vuxenlivet. Man är så taggad på allt, det känns som att man har världen under sina fötter och samtidigt kan man känna sig så ensam och rädd. 

(Siri) - Jag kommer alltid känna lite extra starkt för dikten Evighet. Tonsättningen skrevs en solig sommardag i mitt föräldrahem ute på altanen där en nära vän till mig hade somnat vid mitt knä. Allt kändes bekymmersfritt just då och textraden “En gång var vår sommar en evighet lång” beskrev känslan i mig helt perfekt. 

Hur gick första steget mot att göra pop av Karins dikter till? 
- En diktbok, tre koppar varmt te, några ackord och en massa skoj. Ungefär så. 

Skulle ni säga att det finns det en röd tråd i hur ni valt att tolka hennes dikter? 
- Den röda tråden blir på något sätt vad vi tre kan åstadkomma tillsammans med de resurser vi har. Vägen där våra olika influenser i trion korsar varandra är placerad i träsket mellan folk och pop. Vi har som grund att alltid försöka hitta rätt riktning till våra tolkningar och även om dem kan gå i olika svängar och krön så brukar dem alltid leda till samma destination! 

Även Menke har tonsatt Karin Boyes dikter, hur känner ni kring hennes tolkningar? 
(Julia) - Det är spännande att se hur olika det kan bli av Boyes dikter även om vi nu har tonsatt olika dikter. 

Är det någon i bandet som själv skriver poesi? 
- Det gör vi nog alla i olika former och med olika syfte. En del poesi är enbart till för att få ordning på ens egna tankar, en annan för att delas med andra. 

Har ni funderat på att tonsätta andra poeter också? 
- Japp! Om man kommer och ser oss spela live får man till och med kanske höra en och annan ny dikt från andra poeter. 

Skriver ni på helt egna låtar också? 
- I IMAGO har vi inte börjat skriva egen musik med egen text, det är något vi får fundera över till framtiden. Just nu vill vi djupdyka i alla fantastiska poeter vars texter vi gärna tonsätter. Men alla i bandet skriver egen musik utanför IMAGO. 

Vad tycker ni om att göra utöver musiken? 
(Julia) - Jag studerar och jobbar lite vid sidan av så har fullt upp med det. Det bästa för mig är när jag bara får ta det lugnt, dricka en kopp te, läsa en bra bok, ta en promenad och göra yoga. 

(Siri) - Jag spenderar mycket tid med mina två katter. Utöver det har jag plockat upp mitt fotograferande och även en del filmande. 

Har ni någon drömspelning om ni själva får välja?
(Julia) - Jag har alltid velat spela på Fasching och Stallet i Stockholm, två ställen som jag själv tycker om att gå på konsert på. Annars är våra kyrkspelningar på somrarna väldigt mysiga. En lada på skånska landsbygden hade inte varit helt fel. 

(Siri) - Jag skulle gärna spela på folkmusik- och vis-festivaler en sommar. Just nu spelar vi främst i kyrkor runt om i Sverige, vilket är väldigt mysigt, men det hade varit spännande att nå en yngre publik med våra tonsättningar. 


Foto: Pressbild 

Minns ni er första spelning och hur det var? 
(Julia) - Det var på Kaleido i Piteå, där spelade vi våra 3 första låtar. 

(Siri) - Jag minns att vi spelade väldigt snabbt, det var i alla fall så det kändes. 

I många städer så är det mycket livescener som försvinner, hur ser ni på den utvecklingen och vad tror ni det beror på? 
(Siri) - Det blir allt svårare för lokala band att hitta sin scen, vilket är väldigt synd. Det drabbar hela Sveriges musikliv negativt och det gör det svårare för independent-artister/band att komma fram och nå ut utan ett bolag som backar dem. Det finns så klart många anledningar till varför scener stänger ner och vi ser generellt att det läggs mindre resurser på kultur. Det är en tråkig utveckling. 

(Julia) - Jag har tyvärr inte haft så mycket koll på just livescener men däremot pratas det mycket om nedskärning i kulturskolan och musikundervisning i skolan och allting hänger nog ihop. Alla måste ta kultur och musikverksamhet på allvar och ge stöd för att det ska fortsätta växa och leva. 

Hur tycker ni att Piteå mår som musikstad? 
(Julia) - Musikhögskolan livar upp Piteå som stad och konserthuset Acusticum har många olika konserter varje år vilket är roligt. Däremot borde det finnas fler spelställen i stan där olika lokala band och ensembler kan spela i alla typer av genrer. 

Vilken tidpunkt i pophistorien skulle ni vilja besöka? 
(Julia) - Jag skulle vilja åka till 60-talets New York och vara med i den “folk revival” som skedde där. Jag lyssnar själv mycket på Joni Mitchell och Simon & Garfunkel så det skulle vara magiskt att få vara där och höra dom spela. 

Vad stör ni er mest på respektive älskar mest i flödet på sociala medier? 
(William) - Jag tycker personligen att det mest är en källa till ängslan då jag vill vara ganska privat av mig. Det är absolut ett bra sätt att nå ut till folk som gillar liknande saker som du håller på med, men det kan bli tendens av att “jaga likes” ibland. Det fungerar väldigt likt hur många mobilspel är utformade. Det triggar belöningscentrum fort och mycket, till slut kan man bli fast.

(Julia) - Den största konflikten hos mig är nog vad man lägger ut, att alla vill visa “sin bästa sida”. Det kan vara väldigt mycket prestationsångest hos mig att se vad andra gör och att det aldrig verkar gå dåligt för någon. Samtidigt märker jag att jag själv gärna lägger ut saker som är kul och “prestationsfyllda” och inte jobbiga och tråkiga. 

(Siri) - Jag har fått lika delar ris som ros från sociala medier. Under ett lite tyngre år för mig var Stina Wolters instagram otroligt lyftande och viktigt för mig. Andra gånger har sociala medier mest lett till en känsla av att vara exkluderad från olika sammanhang. Samtidigt tror jag att jag själv varit lika bidragande till den känslan för andra, vilket är en väldigt tråkig insikt. 

Till sist, om var och en av er i bandet skulle vara en karaktär i en klassisk bok, vilka skulle ni vara då och varför? 
(Julia) - Är frågan här vem man ÄR eller vem man skulle vilja vara? Jag tittar upp på min bokhylla och ser att jag har en bok om Nalle Puh och inser att jag idag skulle vilja vara som Nalle Puh, gå runt och fundera över livets stora frågor utan att ha för mycket ansvar eller ta allting på för stort allvar. 

(Siri) - Det var en lite svår fråga, jag tänkte plötsligt att jag nog har en lite Lille Skutt i mig, på tal om Nalle Puh. Men annars vet jag inte riktigt vem jag skulle vara. 

(William) - I perioder känner jag mig som Kapten Ahab, målmedveten; belutsam och handelskraftig. Men som motreaktion mot dessa perioder så kan det skifta mer mot katten Gustaf. Hata måndagar, ta långa sovmorgnar och njuta av god mat! Då återstår det att ställa sig frågan om huruvida Jim Davis Katten Gustaf kan anses som en klassiker? Kort svar: Ja. Långt svar: Absolut!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar