 |
| Foto: C·Art |
Eskilstuna-duon Fenix släppte i maj singeln Skimmer på skivbolaget Modernshortcuts. Singeln är en melankolisk elektronisk pärla. Duon som består av Louise Marchione och Stefan Eriksson släppte debutalbumet Drömlösa Nätter 2017. Här nedan berättar bandet mer om musiken, om livescenen i Eskilstuna och om sociala medier.
Vi börjar i rätt ände. Beskriv Fenix! Hur skulle ni själva beskriva ert sound?
- Oj, stor fråga. Fenix är ett band där vi kan ”leva” ut musik och uttryck vi kanske inte kan i andra band vi har (Louise: Planet R, Thermostatic, Light Parade. Stefan: Brotherhood, Alfahanne, Sister Electra, Creepers mf). Soundet är väl en mix av dels musik vi har som gemensam nämnare plus att vi inspireras av olika känslor, händelser i livet och annat smått och gott som gör intryck.
- Fenix största styrka är att vi skyndar långsamt. Inga måsten eller deadlines. Det skall kännas rätt och tiden skall stämma för att komma till skott.
Hur kommer det sig att ni började göra musik tillsammans?
(Louise) - Stefan blev ombedd att göra en remix av mitt band Planet R med sitt Brotherhood. Denna blev så bra att vi då bestämde oss för att göra något ihop. Jag bodde då i Göteborg, men det blev ett distansförhållande som funkade bra. Nu bor vi båda i Eskilstuna. Dock blev vi av någon anledning mindre produktiva av det, haha.
(Stefan) - Jag fastnade direkt för Louise texter, röst och melodier. Vi kompletterar varandra enormt!
Jag tycker Skimmer är en av årets hittills bästa låtar. Berätta mer om texten till den!
-Texten är nog ett potpurri av den stämning som fanns i musiken och ett känsloläge. Någonstans fanns också en önskan att spegla någon form av lite mer melankoliska tankar och känslor. Det är också fantastiskt att låten har snappats upp runt om i hela världen i diverse radio, skrivmedia och flera som hört av sig om att vilja ha texten översatt till sitt språk. Det är enormt smickrande.
Hur ser processen ut, från idé till färdig låt?
- Vi gör allt tillsammans, både text och musik. Men oftast har Stefan en grundidé på musik och/eller Louise textfragment. Sedan jobbar vi ihop det till en färdig produktion. Stefan driver sin egen studio (Spider Studio), vilket är skönt då man slipper ha tidspress och att vi kan sätta våra egna deadlines.
Kommer vi få se er live snart?
- Vi kan ju alltid hoppas. Det var längesedan vi spelade live, dessvärre. Men eftersom vi har många andra band att skriva till, turnera, familjeliv osv. är det svårt att få till. Men i och med Skimmer så har vi fått ett flertal erbjudanden, så vi hoppas det blir lite till hösten eller så.
Vad vill ni ge, när ni står på scen?
- Tinnitus och tårar!
Minns ni eran första spelning och hur det var?
- Det var på en stadsfestival i Eskilstuna. Vi hade inte ens släppt första EP:n, men vi hade läckt den till väl valda personer och fick därigenom ett par spelningar det året. Management by fear!
Hur ser ni på debutalbumet Drömlösa Nätter idag?
- Spontant säger jag, Stefan, att den borde fått mer uppmärksamhet än den fick. Det är en väl genomarbetad skiva med bra produktion. Problemet med dagens lyssnare är att de lyssnar på ”låtar”, inte album. Vi märker en stor skillnad när vi släpper något med våra andra band med. En singel hypas det mycket om och får mycket mer media än ett album, vilket är synd. Vet inte varför det blivit så? Men formatet EP verkar vara ”max” vad man kan släppa i dessa tider.
Musikbranschen har ju ändrats mycket på senare år. Hur ser ni på skivomslagens roll när så mycket musik bara släpps digitalt?
- Ja, lite av det svaret som ovan där. Sen är stora skivbolag lite illa ute av att bara satsa på säkra kort. Därför vi är så glada att ligga på ett litet indiebolag (Modernshortcuts) som tar hand om alla. Personligen tycker jag, Stefan, att det är trist att skivförsäljningen gått ner så mycket och det digitala tagit över. Jag är själv vinyl-nörd och vill ha allt på vax. Men förstår såklart kostnaden som lätt drar iväg.
I många städer så är det mycket livescener som försvinner, även i Stockholm och Göteborg, hur ser ni på den utvecklingen och vad tror ni det beror på?
- Ja, det är bedrövligt! Även i skolor och allmänt för ungdomar så dras det ner på kultur, både för lokaler och pengar att söka för att skapa roliga events. Helt förkastligt. Att de stänger ner många av de anrika spelställena är en kulturslakt utan dess like.
Hur tycker ni Eskilstuna mår som musikstad?
- Det är samma här i Eskilstuna. Det är stora arenor eller småställen, förutom trubadur-pubar. Förr blomstrade staden med bland annat Club Dolores, blå, Max 500 osv. Men det har dött ut totalt. Men visst, när det väl kommer större band till stan så går inte folk dit ändå. Allt finns digitalt och på exempelvis YouTube att uppleva. Människan har blivit så lat att kvalité har utgått ur dess sortiment.
Vem eller vilka skulle ni vilja se göra en cover på någon av era låtar?
- Covers i sig är inte prio. Om man skall göra en cover så bör den inte vara lik originalet, så man istället tillför en ny dimension/känsla. Bra covers är exempelvis klassikern Hurt med Johnny Cash. Men visst, det vore kul att höra ett metalband eller varför inte ett punkband göra om någon låt. Som sagt måste den, enligt vårt tycke, vara unik för att vara intressant.
Vilka är era främsta influenser?
- Skulle säga att det varierar, men en stabil grund är Depeche Mode, The Cure och New Order och vare sig vi vill eller menar det så blir det mycket kent-sound. Jag, Louise, tycker att det görs så mycket bra musik i Sverige med många otroligt skickliga och duktiga musiker och låtskrivare som man inspireras av, t. ex. Marcus Krunegård, Veronica Maggio, Valskrik, Deportees… ja listan är lång. Sedan är jag helt såld på Mauro Scocco och är helt galet förälskad i låtar som till exempel Sarah och Himlen. Han lyckas på ett poppigt sätt få till en schyst melankoli i sina låtar. Det är ju detta man själv vill åt, haha.
Om båda i bandet får välja sin favoritskiva of all time, vilka skulle det bli?
(Stefan) - Sex Pistols - Never Mind The Bollocks
(Louise) - Depeche Mode - Songs of faith and devotion (för här passar det kanske inte att säga Hangin' Tough med New Kids On The Block, som gick på repeat när jag var liten, haha)
Vilken tidpunkt i pophistorien skulle ni vilja besöka?
(Stefan) - En helt ogenomförbar tidsresa vore att kunna besöka 50-60-70-talet som typ 25 åring och få vara med och uppleva när de olika stora banden/artisterna uppträdde och upptäcktes. Tänk att få uppleva den första rockens födelse på en skitig klubb, eller Beatles i Hamburg etc.
(Louise) - Jag hade ju gärna varit med runt senare delen av 70-talet och början av 80-talet i Manchester, eller under 80-talets pop-era med alla de stora ikonerna.
Säg att ni får anordna en festival i Eskilstuna, vad skulle känneteckna just den festivalen?
- Förhoppningsvis en bra bredd vad det gäller mindre och större kända akter. En mix av olika genres. Skulle vara avslappnad atmosfär och helst alkoholfri samt med hållbart tänk. Gärna vid en sjö för trevlig kringmiljö.
Hur ser framtiden ut, kommer vi få höra mer från er snart?
- Vi har grunderna till 3-4 låtar som är tänkta som singlar som skall pytsas ut. Förhoppning om några gigs också. Funderingar på att släppa Drömlösa Nätter på CD/Vinyl förs med vårt bolag.
Till sist, vad stör ni er mest på respektive älskar mest i flödet på sociala medier?
- Hm, en förbannelse generellt. Men i och med att vi har så många band så är dessvärre sociala medier ett måste. Vissa Facebook-grupper är intressanta att vara del av, exempelvis där det diskuteras studios, musik, kost osv. Men vem fasiken vill egentligen se din lunchtallrik eller ditt fiktiva fantastiska familjeliv?
- En annan intressant grej med sociala medier är att du lägger ut en video på en katt som gör något crazy och får 40 likes, men när du sedan lägger ut att du har ett nytt låtsläpp på gång så blir det bara hälften så många likes. Kattkonster rockar fetast! Tips för nästa musikvideo, haha.
Lyssna på Skimmer här nedan!
