måndag 20 augusti 2018

Vi håller varandra vid liv

Har en varit med om något hemskt så uppmärksammas det mest när det ledde till en favoriserad text, delad av hundra tusen, hur ångesten försvann och bidrog till en karriär, men den ångesten som bara leder till påsar under ögonen, sömnbrist och noll inbjudningar till event på Facebook ska vi vara tysta om. Och en är tråkig om en säger nej, ännu tråkigare om en blir utbränd för att en alltid ville vara till lags och aldrig sa nej. Och samhället har blivit fullt av fake news och konspirationsteorier, verkligheten känner sig sviken när vi bara läser rubriken, Trump kläcker ur sig ännu en konspiratorisk spya, jag trodde vi hade tillräckligt med problem för att vi skulle slippa hitta på nya. 

På Instagram tävlar vi om vem som har den härligaste sommaren och den bästa ångesten, ja, ni vet, den som ledde någon vart. Kanske till en självhjälpsbok, en meme, ett visdomsord. För i samhället vi har ska vi slita och ila, kila och stila, inte vara trött och utbränd och bara behöva vila. Men vi behöver kanske ett nytt perspektiv, inse att många ser andra värden med sina liv. Vi är många som pressas att gå rakt och stadigt fast vi ständigt vinglar, vi är många som hellre samlar ork på toaletten än minglar. 

Det anses ganska fult att vara nöjd med att bara vara sådär, vara nöjd med att inte ha gjort karriär, att inte alltid orka prestera, leverera, men jag är fortfarande kopplad till kontakten och behöver återhämtning för att inte krackelera. Mina selfies blir bara bra under earth hour och jag gör oftare fel än rätt, men det verkar rätt omöjligt att vara perfekt, en glad fasad rämnas snabbare än en dominorad. Allt jag vill ha och behöver är er och tid att vara med er. Vi ger varandra nya perspektiv. Vi håller varandra vid liv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar