 |
| Foto: Charlotta Burlin |
Poeten Magnus Zackariasson driver förlaget 2066 som grundades 2016 med visionen att läggas ner efter femtio år. På förlaget har han precis släppt diktsamlingen Trots allt det andra leker vi i vinden, en diktsamling som är något av det bättre jag läst på senare år. Här nedan berättar Magnus om hur det är att driva ett eget förlag, om boken och om barndomens drömmande.
Hur skulle du beskriva dig själv?
- Om mänskligheten kan delas in i de du vill ha med dig om du måste ro över Atlanten och övriga, så gör jag mitt bästa för att tillhöra den första gruppen.
Hur ser en vanlig dag i livet ut för dig?
- Jag går upp vid fem, dricker kaffe ur en vit kopp, lägger mig i en soffa med datorn på magen, får till några rader, äter två smörstekta ägg, andas in den lugnande doften av mina barn, samt av min fru, och cyklar sen iväg längs en övergiven golfbana. Resten av dygnet brukar försvinna i ett töcken av plikter och distraktioner, inte sällan trevliga och intressanta men vanligtvis meningslösa.
Du driver ett eget förlag, hur är det att göra det?
- Det har varit oväntat omvälvande och och jag trivs fantastiskt bra både som oemotsägbar förlagsdirektör och underbetald alltiallo. “Att driva förlag” har också visat sig generera vissa typer av tankar som annars kanske inte infunnit sig, till exempel: ska vi ta och ge ut en bok med David Lynch, eller har han redan sagt det mesta i Catching the Big Fish? och vad är egentligen poängen med att skriva en essä? Jag rekommenderar vem som helst att prova.
Visionen är att förlaget bara kommer finnas i 50 år, vill du berätta mer om tankarna bakom det?
- Å ena sidan tänker jag att femtio år nog kommer att räcka, å andra sidan är jag redan känt en viss oro för hur det kommer att kännas när det redan är slut om 48 år, kanske blir det tomt, det får ge sig med tiden, eller så blir det bara skönt att få ta det lite lugnt.
Trots allt det andra leker vi i vinden heter din debutbok, vad har varit svårast respektive roligast under arbetet med boken?
- Det svåraste var att uppnå en anständig nivå av ärlighet, eftersom jag ville skriva om det som är viktigt, det vill säga om det som faktiskt aktiverat min uppmärksamhet, genom att inventera ett år av mitt liv och försöka förstå vem eller vad som genererat vilken känsla - glädje, äckel, hat, lust, kärlek, sorg och så vidare. Utmaningen bestod helt enkelt i att bortse från hur det borde vara.
- Det roligaste var att någon gång då och då få till en rad som var ... totalt jävla mästerlig!
Du har skrivit en väldigt fin samling, jag älskar verkligen raderna ”jag kan ta några knuffar i trängseln när vi springer genom avgaserna om det rinner en bäck när jag lägger mig ner”, det är en vacker beskrivning av livet, det tuffa en genomgår i nuet, och längtan som finns där bakom, det som gör det värt det. Om jag skulle sätta ett ord som beskriver min känsla av många av dikterna är det ”livsmaximering” och en önskan om mer tid bortom arbete, mot mer tid över för att leva. Jag kan förstås ha fel, men hur ser du på den tolkningen?
- Tack! vad roligt att höra! Och om du upplevt dikterna sådär har jag inget att invända.
Har litteraturen alltid funnits med dig?
- Någon sa att det som utmärker läsare är att de läser, vad än de kommer över, och så har det varit för mig: mjölkpaket, morgontidning, textningen på tv, romaner, lyrik och så vidare.
Minns du vad du hade för drömmar som barn och vad blev det av dem?
- En gång frågade min lågstadiefröken vad vi barn hade för drömmar om livet och jag sa att jag ville bli världsomseglare och fotbollsproffs, och omgående som jag sagt det där var det som om kroppen genomsköljdes av en slags skam, besk och sträv, eftersom jag ljög, och följde manus, istället för att uttala något som kunde ha blivit livsavgörande.
Vilket är ditt bästa minne, kopplat till en läsupplevelse?
- När jag läste jag Schampoplaneten av Douglas Coupland fick jag syn på ett fotografi på insidan pärmen som fullständigt förändrade min syn på hur till exempel en tisdag bör spenderas. På bilden sitter Coupland på golvet i sin lägenhet och läser en bok, med ryggen mot väggen och en kopp kaffe inom räckhåll, lugnt och ledigt och underbart onyttigt.
Vad väntar härnäst för dig?
- Sedan några veckor försöker jag morgon efter morgon skruva till skärpan så att jag kan komma loss med min tredje diktsamling. Snart ska jag också skärpa till mig och redigera klart nästa samling, som förmodligen kommer att heta Tåget till Stockholm skakar långsamt till.
Finns det något drömprojekt du verkligen skulle vilja förverkliga?
- Förmodligen men inte vad jag känner till.
Något du vill hälsa till läsarna innan de tar sig an Trots allt det andra leker vi i vinden?
- Du är varmt välkommen.
En kan köpa Trots allt det andra leker vi i vinden på bland annat Bokus och Adlibris.
