måndag 24 april 2017

"Det blir att gå tillbaka till indie-rötterna"

Foto: Helena Rost

Glenn Udéhn släpper den 28 april nya singeln Dom bortglömda, en singel som även innehåller B-sidan Sjung en visa till, en låt som visar upp en ny sida av Glenn. Jag och Helena mötte upp Glenn och pratade om nya singeln, om vad som hände med Sony och det faktum att den anrika klubben Jazzhuset lägger ner. 

Berätta om nya singeln!
- Det kommer vara en A- och en B-sida och A-sidan blev klar för ganska länge sedan. Min tanke var att jag skulle släppa den via Sony. När Början på slutet släpptes tänkte jag att det skulle vara naturligt att släppa Dom bortglömda två månader efter, men så blev det inte. Jag tyckte den var för bra för att inte släppas. För mig är det en ganska stark singel, så det kändes naturligt att släppa den själv nu. Låten handlar och är till de som bara är. Jag har alltid varit en person som inte vill sticka ut, enda sen högstadiet, även om mina drömmar och visioner alltid varit stora så har dom varit det i smyg. Låten är helt enkelt till drömmarna som fortsätter utan att få någonting för det, de glöms bort ganska ofta. 

Och B-sidan, vad är det för låt?  
- Den var tänkt som en enkel pianolåt, men så satt jag hemma en kväll och spelade in, vilket jag börjat lära mig. Det underlättar mycket för nu kan jag sitta hela nätter utan att behöva tänka ”5 timmar kvar innan studiotiden tar slut”. Låten är som en sommarvårvisa, typ Cornelis Vreeswijk, men kanske inte lika smart i texten som hans.  

Är det ett sound du vill utveckla vidare? 
- Ja. Hade jag kunnat så hade jag ju spelat lite mer visaktigt, Jag har börjat bli mer och mer kär i soundet då man bara sitter och spelar gitarr, berättar något, men det är samtidigt kul att spela med band. Just nu känns det rätt skönt att kunna göra båda delarna.  

Kul med en uppdaterad ljudbild också, med orgel och fiol! 
- Ja, exakt!  

Är det något som kommer vara med live också?  
- Fiol blir nog svårt att lösa men orgel finns ju i de flesta syntharna. 

Den senaste tiden har du spelat mycket med Eddie Wheeler, hur kommer det sig? 
- Båda var väl lite trötta på hur musikscenen ser ut just nu i Sverige, så vi bestämde oss för att boka ihop och även köra en del utbytesgig. Då får båda spela och arrangören får två akter till priset av en. Sen är det ju alltid roligare att åka med någon. Det har jag märkt, av erfarenhet. Jag har spelat utan band i Växjö, man kommer dit och soundcheckar och så är det 6 timmar kvar till spelningen. Det är då man går in i en klädaffär och värmer sig för att det inte finns något att göra. Eller så sitter man scenkanten och bara väntar. Är man några som åker med så kan man ju hitta på saker. Visst, det kan man själv också men jag är inte så bekväm med det. Jag trivs med att vara själv men jag trivs inte med att göra saker själv.  

Du har lämnat Sony, vad var det som hände? 
- Det blev inte riktigt som jag tänkt mig, men det är svårt det där, att slå sig in i musikbolagsbranschen. Jag hade 5 låtar kvar på mitt kontrakt, men valde att bryta då jag inte kände att det gav mig något, utan istället blev ett moment av stress och jobba med att placeras in i ett fack som produkt. Jag förstår såklart att musikbolag behöver dra in pengar, som vilket företag som helst, och för mig är det inga konstigheter. Det jag hade önskat hade väl varit lite mer stöttning för att nå ut med min musik. Jag förstår att många kan tycka att det är ett konstigt beslut, då det är vanligt sträva efter att få ett skivkontrakt som musiker, det har varit min ambition med, men idag förstår jag branschen bättre och att ett skivkontrakt inte nödvändigtvis leder till något större. Singeln som släpps nu är en liten del av en fullängdare som jag och Tom (Larsson) på TL Recordings kommer släppa via ett eget skivbolag. Det blir att gå tillbaka till indie-rötterna helt enkelt, vilket känns väldigt rätt och motiverande efter några vilsna månader. 

När släpps den?  
- Jag håller på och repar för fullt för att kunna gå in i studion så det har gått väldigt fort från att ha varit nere på botten till att det nu känns väldigt roligt igen. Jag kommer ta med Det lyser över staden på skivan då den känns för bra för att bara vara en ensamstående singel. Tanken är att vi ska börja spela in i sommar någon gång och så blir släppet i höst/vinter.  

Vilket format? 
- Nästa skiva blir vinyl. Jag har alltid velat göra vinyl och min förhoppning var att vi skulle göra en vinyl på EP:n men det är ju en pengafråga det där med. Jag funderar på att trycka upp första skivan i vinyl, i några ex, det är ju kul att ha själv också.  



Foto: Helena Rost

Hur ser du på skivomslagens roll när så mycket musik bara släpps digitalt? 
- Jag ser det som att det fortfarande är en konstnärlig del av skivan. Jag känner ju själv att det inte finns någon mening i att bara släppa digitalt. Det är ju så, om man släpper enbart digitalt så finns det ju ingen som kollar i en booklet eller på ett omslag. Men köper du en fysisk skiva så kanske du inte ens har en cd-spelare men du köper den ändå för att du älskar omslaget. Särskilt vinylskivor, det blir ju som tavlor. Omslag kan symbolisera väldigt mycket, det behöver inte ens vara en bra skiva, men så är det ett jättebra omslag som blir kultförklarat.  

Vilka är dina favoritomslag, topp 3?  
- Love Antells solodebut Gatorna tillhör oss med en söndertrampad läskburk på. Han har fotat grejer han har hittat på gatan. Hela den bookleten är som konst. Jag hade velat ha någon av bilderna i bookleten i ett större format och ha som tavla. Hello Saferides More modern short stories köpte jag faktiskt just för att det var så fint omslag och Bob Hunds Det överexponerade gömstället är bland det smartaste jag sett. Det känns väldigt genuint. Martin Kann som skulle göra omslaget hade skickat en lapp om att han inte hade någon omslagsidé och då fick lappen bli omslaget.  

Hur känner du för att jazzhuset ska lägga ner?  
- Det är väldigt tråkigt. Det är väl lite så när man bor i Göteborg, att allt ska vara som det är, inget ska byggas om och ställen får inte försvinna. För min del är det ju en spelplats och det känns som att klubbscenerna bara blir färre och färre. Men det känns som att folk inte går ut på samma sätt längre. Det känns som att folk hellre går och dansar till en DJ och kommer det en låt de inte gillar så sätter de sig i baren. Göteborg har ju alltid varit en stad där det funnits en scen för all typ av musik, oavsett nivå, så det är tråkigt att live-scenerna försvinner en efter en.  

Vilka är dina finaste minnen från Jazzhuset?  
- Första spelningen vi fick där, man tänkte att alla som är något, som spelar pop och är från Göteborg har spelat här, och nu kommer vi också spela där! Det kändes jättestort. Jag hade mitt skivsläpp för Lilla London brinner där. Det var så mycket folk att vakten fick stänga dörren och det var flera som inte kom in. Jag minns att jag ville flytta scenen den gången, fick hybris direkt! Innan så hade de haft scenen där soffgrupperna står nu och jag ville spela där istället, men det gick inte på grund av brandrisken.  Jag såg Love Antell spela där och då pratade vi även efteråt. Jag minns att jag ville ha ett tygmärke av honom och då sa han att dem var slut men att han eventuellt hade ett kvar hemma någonstans och då sa han att kunde posta det till mig och tre dagar senare så fick jag märket. Det har varit kul att bara vara på Jazzhuset. Speciellt när man har varit där så mycket, så lär man känna folk och personalen. Det har varit som att komma hem till någon.  

Du är med och anordnar Subkultfestivalen, hur går det? 
- Det går jättebra! Det har varit svårt att förstå innan hur mycket arbete som läggs ner för att festival ska fungera. En festival kan ju vara ett års arbete för två dagar. Man måste tänka på allt. Själv jobbar jag med VIP-området för festivalen. Jag tycker hela Subkult-grejen är grym. Att man låter subkulturell musik få en festival, få en plats. Sen att festivalen är tillgänglig för alla. Det är svårt att inte tycka att det är en bra festival. Det är kul att jobba med musik också, vid sidan av musiken, att få lära sig den biten som vissa musiker kanske bara tar för givet att det ska fungera. Det är kul att se båda delar.  

Vad tycker du bäst om med våren i Göteborg? 
- Uteserveringarna börjar komma fram. Man hoppas alltid mycket på våren, mycket förväntningar om hur sommaren kommer bli, hoppet om en bra sommar. Det är det bästa med våren, man vet inte om sommaren blir bra eller dålig, så man kan alltid tro att den kommer bli skitbra, sen när den väl kommer så vet man ju att nu är den dålig. Man gör inget åt det heller utan bara sitter där hemma och är förbannad och så säger man ”Stockholm har alltid sol” men man är aldrig där. Jag har hört att man ska svettas in sommaren och frysa in hösten, men det gör man ju nästan aldrig. Det är mer ”nu är det sol och då åker vinterjackan upp på vinden!” 

Som avslutning får du göra lite reklam för dig, varför ska folk fira Valborg med dig på Jazzhuset?  
- Det är upp till och var en, men för det första så tycker jag att man ska gå till jazzhuset så mycket som möjligt. Jag tror många inte förstår hur stor betydelse för Göteborgs musikliv den klubben har haft. Man ska vara där innan det är för sent! Det är två veckor kvar och sen bommar det igen, då är en av stans mest anrika scen borta för alltid. Och sen, vad gör man annars på Valborg? Vi kommer även att spela en låt som släpps först till hösten. Det är vårt sista gig på jazzhuset och vårt enda gig under våren, bara en sådan sak. Sen kommer Love Antell vara DJ, så vill man inte lyssna på oss så kan man ju önska Pokerkväll i vårby gård av maestro själv.

Följ Glenn på Facebook här och lyssna på nya singeln här nedan! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar