fredag 4 november 2016

"Jag tar ingen skit längre"

Foto: Mats Sandström

Frida Anderssons nya skiva, Den som letar efter guld, släpps idag! När snön yr utanför fönstret, blandat med hårt och kallt regn, så värmer skivan gott. Nu i vinter blir det turné och hon gästar även Emil Jensen under hans konserter i Varberg, Göteborg, Stockholm och Uppsala. Här nedan berättar Frida om sin uppväxt, om resor och musiken. 

Du är uppväxt i Ekenäs i södra Finland, hur var din uppväxt?
- Jag är näst yngst i en syskonskara på fyra. Min barndom var fylld med musik och kreativitet. Jag gick Waldorf skola hela lågstadiet och har haft en väldigt härlig uppväxt i en finlandssvensk småstad.

Vem var du när du växte upp?
- Jag var en typisk lillasyster. Trodde på allting min storasyster Emma sade och såg upp till henne. Min äldsta syster är 44 och min yngsta är 21 och hon som är närmast mig i ålder är idag 30 år. Så vi har en bred vidd på åldrarna och är samtidigt varandras bästa vänner. Jag sade redan när jag var 4 år att jag skulle bli sångerska till mina föräldrar. Jag var definitivt en dagdrömmare. I lågstadiet blev jag väldigt utfryst och mobbad, vilket ledde till att jag bytte skola till högstadiet. Nu i efterhand kan jag se tillbaka på tiden och förstå att jag blivit ganska stark i mig själv efter den jobbiga tiden. Jag tar ingen skit längre och avskyr oärlighet och falskhet.

Berätta om din nya skiva, Den som letar guld
- Det tog mig nästan tre år att göra den och man kan i stora drag säga att jag under skivprocessen gick från singel till sambo. Titelspåret syftar på att landa rätt och resan dit. Det är en ganska avskalad skiva, med texten i centrum. Finlandssvenska i centrum, kan man säga.

Du har med två covers på skivan, För dig av Lars Winnerbäck och Tack av Bo Kaspers Orkester, varför valde du just de låtarna? 
- De låtarna är två covers som jag fallit särskilt mycket för. Jag har tagit dem till mig på ett sätt som gör att det känns som att dom är mina. Känslan i låtarna och melodierna och lyriken har berört mig och jag tyckte att de passade in på albumet. Det är otroligt inspirerande att göra tolkningar av andras låtar också!

På nya skivan gästar just Bo Sundström, hur fick ni kontakt första gången? 
- Det var 2013 när jag hörde av mig till Bo Kaspers Orkester och frågade om jag skulle kunna få vara förband åt dem när de spelade i Finlandiahuset i Helsingfors. Jag hade precis släppt mina första singlar på svenska och var ivrig och förväntansfull. Då svarade Bosse mig att han inte gillade tanken på förband men att jag gärna fick följa med bandet som gästartist på deras Norden turné. Det betydde otroligt mycket för mig. Efter det har vi blivit goda vänner och så blev det att han gästar på min skiva, vilket varit ett fantastiskt kul samarbete!

2007 släppte du ditt första album, Busy Missing You, hur ser du på den skivan idag? 
- Jag är stolt över allting jag gjort. Jag ser tillbaka på första skivan, lite nostalgiskt. Jag minns hur jag kände mig då, hur jag mådde och vad jag tyckte och tänkte. Det är verkligen en känsloresa varje gång jag gjort en skiva. Samtidigt som man simmar på i en fristad man bygger upp själv, vill man att det ska komma på burk så bra som möjligt. Det som skiljer sig i hur jag jobbat på mina skivor är att jag i och med när jag började skriva på svenska, spelat in hela albumen live. Dvs. utan egentliga omtagningar och klippa-klistra. 

- Jag fokuserar inte över huvudtaget på att det ska låta ballt, ”i tiden” eller kommersiellt. Jag berättar mina historier med mina melodier på mitt sätt och hoppas innerligt att det når hem till lyssnaren på det sättet. Jag är uppvuxen med viskultur. Där står just tolkningen alltid i fokus, snarare än en image eller artisten själv.

Du skriver även poesi, är det något du funderat på att ge ut i någon form? 
- Jag har alltid ett anteckningsblock i väskan. Jag föredrar att skriva mina låtar med penna och papper, snarare än på datorn eller i telefonen…Jag har en hel del material, vem vet…

Vilket är det finaste ordet du vet?
- Svår fråga. Jag gillar ”vidunderlig”, ”sammelsurium” och ”drömlänges”, det sistnämnda ett ord jag själv kommit på.

Läser du mycket själv? 
- Jag är inte en sån som plöjer igenom böcker, men jag läser och begrundar ofta låttexter. Älskar att skriva alla typer av texter.

Vad skulle du säga att musiken betyder för dig? 
- Allt. Man kan säga att jag lever av, men och på musiken.

När är du som mest kreativ?
- När jag minst anar det.

Nu i november blir det turné. Vilken har varit din mest minnesvärda spelning hittills i din karriär? 
- Jag bär med mig ett gäng guldkornskonserter i minnet. Det var häftigt att spela med Bo Kaspers Orkester på sitt sätt, på ett annat sätt otroligt att få spela i Kina med mitt engelska material för 10.000 pers i publiken på festivaler. Det jag brinner för mest är ”knappnålsgiggen”. Då stämningen är vibrerande och det är så tyst under låtarna så man skulle höra om en knappnål föll i marken. När man ser någon i publiken i ögonen och ser hur den blir berörd av en låt. Det är det jag brinner för. 

Du har åtminstone två gånger skänkt pengar till organisationen Kvinna till kvinna mot att dina fans delat din musik. Vill du berätta lite om det? 
- Jag kom på den idén när jag skulle lansera en singel. Att för varje delning av mitt inlägg av musikvideon på Facebook skulle jag skänka 10kr till Kvinna till Kvinna. Det är helt otroligt hur det tog fart. Jag är så glad över den idén och har bestämt mig för att i fortsättningen alltid marknadsföra min musik på det sättet. Att erbjuda någonting bra till den som ”hjälper mig”. Tillsammans kan man göra något bra och många bäckar små. 

Jag har fått uppfattningen att du reser ganska mycket, är det under resorna du hittar inspiration? 
- Jag älskar att resa. Absolut! När jag reser älskar jag att fantisera att jag bor/kommer från staden jag befinner mig i. Jag vill känna in och förstå, flyta med och hänföras av nya kulturer och platser. Det är så befriande och fyller mig med inspiration och nyfikenheten är total.

Vilken är den finaste resa du gjort?
- Det är absolut den jag är på nu, varje dag.

Det börjar snart bli dags att sammanfatta det här året, vad är det bästa som hänt dig under året, personligen och som artist?
- Jag har blivit sambo! Min skiva har blivit klar. Och så har jag blivit god vän med Emil Jensen som jag ska turnera med i vinter.

Lyssna på Den som letar efter guld här nedan. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar