torsdag 12 februari 2015

"Om vi inte har tillgång till uttryck för det komplexa i att vara människa blir vi dumma i huvudet"

Foto: Pressbild

För drygt ett år sedan släpptes Tove Folkessons debutroman Kalmars Jägarinnor. Boken blev hyllad och Tove fick bland annat Kalmar Kommuns Kulturpris. Jag läste själv ur boken för några dagar sedan och fastnade för hur levande den kändes, karaktärerna, miljöerna, språket. Allt hade ett hjärta i sig och förstärkte mitt eget. Nu i april släpps den andra delen i trilogin, Sund och en kortfilm med utgångspunkt i Toves debut är på gång, med bland annat Gunilla Röör, Ann Petrén och Lotta Tejle. 

Vill du berätta lite om dig själv? 
- Mitt namn betyder duva, jag vill gärna vara duvlik, men är ofta snarare en uggla. Eller spretfink. Jag började skriva för att jag avundades människor som har en berättelse, en röd tråd som förklarar vilka de är.

Sund släpps i april. Vad kan du berätta om den? 
- Den handlar om den olidliga längtan att vara någon, som jag och många med mig drabbas av. Hur individualism bryter sönder våra gemenskaper, vårt sociala skydd och också om kärlek till konst och musik. Där mycket individualism odlas - det är dubbelt. Men jag är väldigt trött på alla som ska gå sin egen väg. Det är värdelöst. Man kommer ingenstans.

- Sund är en version av alla "kasta dig ut och gör det du drömmer om"-historier som slutar med att personen efter några kriser blir lyckligast i världen, den här berättelsen handlar om hur det kan bli om man gör det men misslyckas med drömmen.

Din debutroman fick både mycket uppmärksamhet och bra recensioner, hur mycket påverkas du av recensioner? 
- Jag hade redan kommit långt med de kommande böckerna så jag fortsatte med dem och försöker skriva dagligen. Det är nog värre med positiva recensioner för de kan få en att tro att jag borde göra samma sak igen - men det ska jag ju inte. Jag måste göra något helt annat. 

När kan vi förvänta oss att den avslutande delen släpps? 
- Hoppas 2016, jag skrev fem sidor i ett ryck alldeles nyss. Så den är i mycket aktivt tillblivande/omarbetande. Den är min favoritdel, Ölandssången.

Var det bestämt redan från början att det skulle bli en trilogi? 
- Eftersom jag har en tendens att vara spretig, sväva ut i många olika lager, så fick jag bestämma mig för att koncentrera mig på Kalmars Jägarinnor. Så de andra lagren hamnade i ett dokument som jag döpte till extramaterial, ganska snart fick det dokumentet delas upp i två delar som fick varsin titel. Så detta skedde automatiskt.

Hur mycket av ditt eget liv finns i trilogin? 
- Jag plockar upp egna och andras minnen och placerar dem i ett sammanhang som passar berättelsen. Jag är ganska obrydd om skillnaden mellan fakta och fiktion. Jag har faktiskt ingen kolla på vad som är vad ofta. När jag har skrivit något, som jag vet inte kan ha hänt på riktigt känns det ändå som att jag har varit med om det. Så skrivandet är på ett sätt att ge mitt liv en röd tråd som jag själv hittar på. 

Jag pratade med en annan författare som ansåg att varje bok borde ha ett soundtrack som följer med. Vill du nämna några låtar som hade passat till ett Sund-soundtrack? 
- Haha. Till den här boken är det extra motiverat, eftersom Eva, huvudpersonen skriver låtar och gör allt för att bli en känd sångerska genom sitt alter-ego Falköga. Jag vill inte avslöja för mycket. Men det kommer finnas någon form av musiktillbehör till Sund. För mig är litteratur nästan samma sak som musik, alla mina texter kommer som ljud med melodi och rytm i.

Vad inspirerar dig allra mest? 
- Att vila. Ligga still. Andas långsamt. Då singlar orden ned som pärlor på en tråd i precis lagom takt. Ljuden liksom formas på insidan och jag behöver bara lyssna och låta handen tolka med bokstäver.

Hur ser din skrivprocess ut?
- Omväxlande med stunder som ovan och många många timmar redigering då jag försöker skapa reda bland alla scener, bilder och texter som runnit ur pennan.

Jag växte själv upp i Kalmar. Hur var det för dig att växa upp där? 
- Det var jobbigt för min familj trivdes inte. Vi kom från ett kollektivistiskt höghusområde där man ärvde kläder av varann och sprang in och ut hos kompisarna som bodde i samma uppgång. I Kalmar fick vi lära känna radhusmiljön där alla har sin egen gräsklippare för 10 kvm gräsmatta. Det blev en väldigt svår kulturkrock. Jag var arg på alla grannarna som stod och grillade och deras barn som inte kunde leka. Bara jämföra prylar. Det var en kulturell öken. Sedan hittade jag kompisar som betydde väldigt mycket och det var kul att ha en så liten stad att härja omkring i, på det sättet var det tryggt. Man lärde känna varje trottoarkant.

Vad har du för relation till Kalmar idag?
- Mycket bättre. jag älskar att vara hemma och hälsa på. Det är så lugnt och mysigt och välmående på något vis. Det kan jag njuta av nu. Och min mamma och fina vänner bor där.

Vilken är din egen bästa läsupplevelse än så länge? 
- Arundhati Roy - De små tingens Gud fick mig att upptäcka att språk kan vara en egen kvalitet, en hel värld i sig självt. När jag läst sista sidan började jag direkt på första igen. För att få stanna i språket. Det var en stor, ny upplevelse. När jag var yngre läste jag inte så mycket. Jag ville mest hitta på grejer själv.

Vad behöver du runt dig för att kunna skriva? 
- Jag håller på att utforska det. Faktiskt i en magisteruppsats om kreativt skrivande. Men personligen behöver jag att ingen kommer och behöver mig just då. Ljud går bra. Dator eller skrivblock. Och så någon form av sinnlig upplevelse som sätter igång mig.

Din första bok är utgångspunkt för en kortfilm, Under bron. Vad kan du berätta om det projektet?
- Att det är superspännande och att vi ska spela in i maj. Och att vi fått med oss tre av Sveriges mest erfarna och underbara kvinnliga skådespelare som Kalmars jägarinnor. 

Till sist. Välj en 1. författare, 2. bok, 3. artist, 4. samhällsfråga, som du tycker borde uppmärksammas mer.
- 1. Klas Lundström, som skriver litterära reportage från jordens mest bortglömda platser.  
2. Jag läser mest andras manus just nu. Till exempel Alex Alvina Chamberlains kommande roman förtjänar väldigt mycket uppmärksamhet. Den är en "uppväxtnostalgi för freaks" men handlar också om behovet att vi kollektivt och individuellt försonas med det "annorlunda". 
3. Erica Bjuremark/Any Exit - fantastisk sångerska som släpper album i mars 
4. Att alla människor ska ha rätt till kultur, inte bara som konsumenter utan också producenter. Om vi inte har tillgång till uttryck för det komplexa i att vara människa blir vi dumma i huvudet och börjar missbruka grejer, som makt.

En kan köpa Kalmars Jägarinnor här och bevaka Sund här.

4 kommentarer: