lördag 10 januari 2015

"Jag tänker att allt fint som tidigare hänt kan hända igen"

Foto: Pressbild

En del ögonblick bleknar aldrig, medan andra aldrig tar sin början. Relationer kan vara tills kroppen blir till jord, åtminstone inombords, medan de utanför kroppen kan vara över på ett ögonblick. Minnena blir kvar och kan visa sig både i frukosten, när en klär sig, när en går på specifika platser och när en ska gå och lägga sig. Människor en på många sätt har tvingats lämna bakom sig lever fortfarande vidare inom en. Jag tänker på det när jag lyssnar på Anna Järvinens Nattmusik, från skivan Man var bland molnen som släpptes 2009. Det är en låt jag ofta somnar till och för mig passar låten både in på relationers slut och på relationers början, längtan och saknad som möts, Anna sjunger ”Om man har den staden med ljus och med nattmusik så har man nog hela livet”. Det är nätter där orden knappt vågar sig fram, de är så stora, nästan för stora för att få plats i munnen, låt hjärtat säga dem. För mig så finns det något så romantiskt i orden ”värm mig om ryggen”, det är en fin önskan, ett rop ifrån en längtande kropp. Jag känner mig alltid lite förälskad när jag hör låten, som ett ljus i natten, som en vänlig röst i telefonen som gått varm i fyra timmar. Först värmer den rösten, sen ryggen. Visst är allt möjligt? 

Jag bad Anna Järvinen att själv berätta om texten och vad låten är för henne. 
- Den skildrar en kär lägenhet en sommarnatt, efter en fest. Med linneduk och silverskedar, hägg och de finaste glasen och alla andra har gått hem. Kärnan i det man fått och haft och älskat. Det finns dimma och dis bortom lönnen och hyreshusen utanför, solen går snart upp och det är försommarnatt med dess dofter. Jag lutar mig not den bekanta tapeten och jag tänker att allt fint som tidigare hänt kan hända igen. Så känns det.

Nattmusik är spår 10 på Man var bland molnen. En kan köpa skivan här. Lyssna på Nattmusik här nedan.