söndag 10 augusti 2014

Erfarenhetsförståelse

Jag fick frågan vad jag anser om att dejta människor och jag har väldigt svårt för hela den grejen, för bara med det ordet kommer med ens en massa förväntningar och jag är rädd för att en då lätt möter just sina förväntningar, snarare än just en person. Bara det där att faktiskt träffa en ny människa är helt fantastiskt i sig! Därför är just möten det viktiga och inte just vart mötet leder, känner jag. Med dejtande följer lätt en smak av osäkerhet. En undrar vad hen vill, om en ska kontakta personen eller om en ska vänta. En kan enkelt gå emot sin egen vilja bara för att en har fått för sig att det finns osynliga regler för hur en ska bete sig. Jag tycker om när möten är något som öppnar upp snarare än sluter och begränsar. 

När en träffar nya människor så tänker jag att en alltid möts i olika stämningar. Möts en på platser där ingen annan är och där inga bilar kör så når en längre in i varandra. Möts en på platser där stressen är påtaglig, är det som att ens röst för en kamp om att få höras på ett annat sätt, det sker inte lika naturligt. Språket stressar iväg. Därför känner jag själv att det är lättare att lära känna människor i tysta miljöer, vare sig det är i en soffa i ett vardagsrum eller på en bänk någonstans. Där allt är stilla har tankarna lättare för att komma fram och kanske mötas. Just känslan att bli förstådd är helt fantastisk och jag tänker att en kan bli förstådd på flera olika plan. Men om en blir förstådd utifrån erfarenhet snarare än intresse skapar det en speciell gemenskap och kanske skapar det ett starkare band än om en försöker förstå utifrån ett intresse för personen eller för ämnet. Hur mäter en själslig närhet och hur mäter en själens skador? Det är just i förståelsen allt får sitt fulla värde och så länge vi inte förstår är vi utanför varandra.

Kanske är allt ett sökande efter närhet, en språklig närhet som blir till psykisk närhet som leder till händer över hela kroppen. Just språklig närhet är bland det finaste möten kan utvecklas till. Samtal nätterna igenom utan att magin dör. Kanske diskuterar en inget speciellt, men just känslan att språk möts är som kroppar som händer som fingrar som tungor. Kanske är det just språket som gör en förälskad, den där närheten genom ord. 

4 kommentarer: