Visst är det jobbigt att behöva stå i kö under en längre period? Både när en hamnar i en bilkö eller när det är många framför en på COOP. Men det finns andra köer som är långt värre att vara i. När en kommer fram väntar livet på en, men det är inte alla som hinner fram. Behovet är långt större än tillgången. Jag tänker på de som behöver en organtransplantation. Endast 15% av Sveriges befolkning har registrerat sig i donationsregistret, trots att de allra flesta är positivt inställda till att donera, men det gäller att göra sin vilja känd för att systemet ska fungera. I Sverige genomförs omkring 700 organtransplantationer och 1000 vävnadstransplantationer varje år, men det är många, över 700 personer, som väntar på ett nytt organ fortfarande. Förra året transplanterades totalt 749 organ, varav 421 av dessa var njurtransplantationer.
Vem som helst, oavsett ålder, kan drabbas av en svår sjukdom vilken kan leda till att en transplantation blir absolut nödvändig. Det kan handla om att ens hjärta blir dåligt eller att en drabbas av en njursjukdom. Samtidigt måste ens kropp klara av att ta emot det nya organet. För att organ inte ska stötas bort krävs sedan livslång medicinering som bland annat försvagar ens immunförsvar. Risken för avstötning är störst under det första halvåret efter en transplantation, men det kan förekomma även efter det. En kan säga att ens immunförsvar har ett slags minne, om ett främmande ämne tar sig in i kroppen så reagerar det än snabbare andra gången för att en inte ska bli lika sjuk. Detta blir dock problematiskt när ett helt nytt organ behövs, just därför använder en immundämpande läkemedel. Visst hade det varit fantastiskt med en slags immunförsvarsamnesi i vissa fall? För att minimera riskerna för avstötning försöker en alltid hitta donatorer som matchar mottagaren så bra som möjligt. De allra flesta kan leva ett fullgott liv med sitt nya organ och det finns de som fått ett nytt hjärta som fortfarande fungerar bra efter 20 år.
