söndag 13 april 2014

Johan Heltne - Det finns ingenting att vara rädd för


Tonåriga Jonatan står i centrum i Johan Heltnes debutroman Det finns ingenting att vara rädd för (Natur & Kultur, 275s). På en skolresa till Israel förälskar han sig i Nina, men förälskelsen kantas av ångest och skam. Hans liv präglas av församlingen Livets ord - där Gud äger ens själ och sex före äktenskapet är en synd. Att stå på tröskeln till vuxenlivet och vara förälskad skapar en stor spricka i Jonatan då det helt krockar med det som varit hela hans liv tidigare, Livets ord. Ser någon dem? Misstänker någon något? Samtidigt drabbas Jonatan av återkommande epileptiska anfall. Han får höra att han kan botas genom avbön, men anfallen fortsätter. Sprickan mellan de två olika liv som möts skapar en stor spricka i Jonatan själv. Det talas om Guds oändliga kärlek men mycket tycks snarare handla om övervakning och skuldbeläggande, där mycket är svart eller vitt, himmel eller helvete. Endast den raka vägen når fram, men det finns tvivel även i en rörelse som förväntas vara väldigt likriktad och en väg bort från destruktivitet. Vi tvivlar alla många gånger genom livet, på dess mening, på människors kärlek till oss, på oss själva och på vår tro. 

Jonatan filmas på sjukhuset för att de ska ha koll på hans anfall, men samtidigt är det som att han är övervakad hela tiden. Han får träffa en psykolog som på många sätt ifrågasätter hans sanning. Kanske är det egentligen inte ifrågasättande han behöver, utan snarare förståelse. Kanske bör ifrågasättande så mycket som möjligt vara förstående för den som ifrågasätts. Jonatans mamma pratar om psykologens samtal med honom och säger att hon inte vill att han ska bli hjärntvättad och jag tänker på skillnaden mellan hjärntvättning inifrån och hjärntvättning utifrån. Där det yttre alltid hotar och det inre är blint. I det slutna inre uppfattas allt yttre ifrågasättande som ett hot. Hur kan en ifrågasätta det som alltid varit sant? Hur enkelt det än kan te sig för utomstående att bara lämna församlingen så är det förstås inte så. Även om skuldbeläggandet, övervakningen och skammen smärtar så är det mellan de väggarna han har växt upp. Där smakar allt som vanligt, där är allt som vanligt - och i världen utanför är allt okänt. Kanske smakar något en ändå vet vad det är bättre än något en aldrig har provat innan. Det är enkelt att inbilla sig det i alla fall. 

Johan Heltne, vars musik jag har lyssnat på under flera år, har skrivit en viktig roman. Han växte själv upp inom Livets ord och har också lidit stort av epilepsi, men han framhåller att det är just en roman och inte en självbiografi. Det handlar mycket om världar som kolliderar och att leva med allt tvivel inom sig, Jonatan för en kamp både mot epilepsin och mot kåtheten som får honom att göra något han själv har fått höra är en synd. Boken är relativt lättläst och Johan berättar mer än vad han beskriver. Kanske upprepas vissa saker lite för mycket, som att Nina kysser i luften hela tiden. Jag hade velat veta än mer om Ninas liv och jag saknar till viss del Johans mer poetiska språk han har använt i texterna till sina låtar, men överlag är Det finns ingenting att vara rädd för en väl skriven roman om kärlek och om en församling som inte riktigt tycks förstå vidden av hur den på ett negativt sätt påverkar människors liv. 

En kan köpa boken på bland annat Bokus, CDON och Adlibris

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar