Senast vi hörde från Andreas Gavlén var i ett samarbete med den skotske artisten Burnt Log. Breathing Underwater var en resa över och under vattnet i två delar, där smärta sänker livbåten helt med skott efter skott och där del två får symbolisera den där livbåten som lagas, som kommer till undsättning. Det var två väldigt starka låtar med två olika scenarion. Det gör ont, men i första låten är det i princip outhärdligt. I andra delen finns något hoppfullt, ett lufthål.
Nya singeln från Andreas börjar som en lugn simtur men vågorna och havets styrka växer ju längre låten pågår. Ibland längtar jag efter att få höra allt explodera innan slutet, att all kraft märks i hela låten. Här märks den som starkast i slutet. Det är förstås ingen kritik, mer en slags önskan. Andreas sjunger alltid med känsla och det är lätt att dras in i hans värld då han så tydligt beskriver den och känslorna han brottas med. Det är väldigt lätt att bli berörd. Det kommer onekligen en dag då det inte längre finns någon morgondag och många dagar kan kännas närmast outhärdliga, fyllda av brottningsmatcher där ens hjärna står på ena sidan av ringen.
Det är vemodigt och en perfekt låt att klä sig i nu när hösten tågar in. Inte för att grotta ner sig utan för att Andreas på ett så fint sätt gör jobbiga känslor, som ofta döljs långt långt ned, gemensamma.
Lyssna här nedan!
