 |
| Foto: Lamia Karic |
Ji Nilsson släppte albumet Nordic Noir i fredags. För mig räckte det att höra Keep you för att förstå att albumet är något utöver det vanliga. Det är en fantastisk låt som betydde mycket för mig redan när den släpptes som singel, men som växt och blivit som ett slags klädesplagg för själen, något att värma sig med mot kylan, mot det jobbiga. Albumet är fyllt av kontraster och präglat av både sorg, ilska och kärlek. Och någonstans att hitta hem, hitta känslor som verkligen ger en väggar, tak, fönster, golv. Värme till sist. Jag dansar gärna till Night bus och blir rörd framåt kvällen till avslutande All along. Det är otroligt bra. Idag går Ji igenom albumet, låt för låt!
Nordic Noir
- Den här låten är till min pappa. Jag ser naturen som finns i Tornedalen när jag hör den; urgammal skog och blanka sjöar. Det var där han växte upp och jag spenderade många ljusa sommarkvällar där när jag var liten. Han var pianist och filmmusikkompositör och jag har tänkt den här låten som just filmmusik.
Bigger Person
- Den handlar om att behöva lägga band på sig, om att vara ledsen, arg och frustrerad men att inte kunna visa det eller prata om det öppet. Jag har jobbat mycket med att vara den ”större personen” och det har ofta visat sig vara den rätta vägen att gå. Men det är väldigt tufft och ibland har jag velat strunta helt i all vett och sans. Därför var det väldigt skönt att göra den här låten. Den är en styrkelåt för mig.
Night Bus
- När jag gjorde Night Bus ville jag att lyssnaren skulle känna att den faktiskt satt på en nattbuss och såg gatuljusen svischa förbi utanför fönstret. Jag ville fånga känslan av att rusa genom natten, rätt in i en förbjuden kärleks famn. Låten är en blandning av hur jag kände när jag var 20-nånting men även en blinkning till min nu blivande fru som jag kysste för första gången vid nattbussen mot Västerbroplan.
Demons
- Jag skrev Demons när jag var rasande. Jag hade blivit väldigt illa behandlad och det tog så mycket energi från mig att tänka på det och älta det. Det kändes faktiskt lite läskigt att sjunga om hat för det är en så ful och förbjuden känsla. Men den här låten blev ett sätt för mig att ta mig ur det mörkret och sluta känna så. Jag behövde sjunga om ”monstren” för att gå vidare.
Call It Quits
- Det här är en befrielselåt i en annan bemärkelse än t.ex. Demons och Bigger Person. Den här gjorde jag när jag kommit över min akuta ilska. Den är som en semester. Jag tänkte knappt när jag gjorde den, den skrev sig själv. Den är en nonchalant och jazzig ”tack och hej”-låt som får mig att garva lite.
Keep You
- Det är den första låten jag skrev efter att min pappa dog och jag kom tillbaka till studion. Och tillbaka till mig själv faktiskt. Den betyder mycket för mig. Den var ett första steg ut ur sorgen.
One
- Den här var menad till min förra platta Scandinavian Pain. Jag hade blivit dumpad och gjorde många sorgsna låtar om obesvarad kärlek efter det. Jag tyckte inte den fick plats då men jag har alltid älskat den. Jag skrev om texten eftersom saker känns på ett helt annat sätt nu 8 år senare, men jag ville ändå ha kvar smärtan jag kände då. Och lite humor. Jag älskar att skriva depp-roliga texter.
All Along
- Den här skrevs sist av alla låtar på skivan och är till min blivande fru. Jag hade gått igenom ett stort mörker och kommit ut på andra sidan där jag kunde se allt det fina jag har. Låten satt långt inne för jag är så ovan att skriva om lycklig kärlek, men vi gifter oss nu på lördag så det var verkligen dags tycker jag! Min vän Jonas Svennem (Winhill/Losehill) spelar trummor på den och det är första gången jag har akustiska trummor på en låt. Jag ville att den skulle låta som en klassisk kärleksballad. Enkel och vacker, Den är min favorit på skivan.
/ Ji Nilsson
Lyssna på albumet här nedan!
