Själv vill jag bara låta kroppen vara

Jag får ibland frågan vad jag har för utseendemässiga preferenser och svaret är att mina känslor är de enda preferenser jag har! Eller i varje fall de största. Jag menar inte att utseende är helt irrelevant, det vore att ljuga, däremot är det långt ifrån att vara särskilt viktigt. Känner jag något för någon så blir personen tveklöst vackrast. Jag tycker att det fokuseras alldeles för mycket på utseende, så till den grad att människor hulkar över toaletten för att de på något sätt ser ut eller inte ser ut. Själv har jag haft ganska stora problem med mitt utseende men tycker om mig själv mer idag än vad jag gjorde för sex år sedan då jag såg bättre ut. Nu för tiden vill jag bara låta kroppen vara. Den används till det här. Den ser ut såhär. Ibland ser håret för jävligt ut, hyn likaså och ibland har jag ringar under ögonen. Min famn är inte vacker och inte ens kanske särskilt trygg men den är minsann närodlad och helt ekologisk! 

Det sägs ibland att vi kan vara i vilken storlek vi vill men ändå ska vi hela tiden tänka på den där kroppen och hata eller älska extrakilon. Kroppen som åsikt - vilken kroppsdel gillar du bäst och vilken har du mest komplex för? Ja, hen har ju lite mage. Så går du ner 20 kilo! Är en inte en del av idealet måste en gå ut med att säga att hen älskar sin kropp ändå. Själv vill jag bara låta kroppen vara. Känna att jag tycker om mig själv och att min kropp är en del av mig. Tänka att rynkor är känslors väg genom kroppen. Ändå är det många som inte verkar tro på det innerst inne eller leva efter det ytterst ute. Utseendet står hela tiden i fokus och jag önskar att det inte var så. 

Jag tycker inte min kropp är särskilt fin, och det är klart att jag skulle kunna förändra både det andra och det ena. Men jag är helt enkelt inte längre särskilt intresserad av att göra det. Det finns ju så mycket annat att bry sig om - hela tiden! Jag vill helt enkelt inte lägga någon större värdering vid kroppen. Jag har de senaste åren velat komma bort från att känna mig nöjd till stor del ska handla om hur jag ser ut och vad andra tycker om hur jag ser ut. Nu för tiden vill jag bara låta kroppen vara. 

Jag vet hur fint det känns när en uppfattas som attraktiv även när en inte lagt ner varken tid eller energi på att uppfattas just så. När hjärtat bultar och jag faktiskt låter det bulta utan att jag låter utseendet stå i vägen för det. Varför låta hjärtat falla på mållinjen? Jag vet av erfarenhet att tidiga morgnar när en kan flytta handen lite och försiktigt smeka den över bar varm maghud är det allra finaste, just på grund av känslan. Det har jag lite mage att säga och mycket mage att känna! 

Innerst ute

Jag hade förberett mig på inre nedrustningar, men det kommer dagar då hjärtat spricker upp och en låter våren sova innerst. Det är när världen bestämmer sig för att hångla i ens mage, när en får tänka tankarna fullt ut, hela vägen ner, känna känslorna fullt ut, hela vägen upp - dagen om och slutligen kanske också livet om. Det finns människor som ger mig både ett och två hopp genom och i värmen. Dagen om och slutligen kanske också livet om.

"Vi ska sluta att kalla kvinnors rättigheter för kvinnofrågor"

Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

En av de frågor jag själv brinner mest för är jämställdhet. Därför hoppas jag att Feministiskt Initiativ tar sig in i riksdagen i höst. Vi behöver ett jämställt samhälle där alla människor behandlas lika, oavsett förutsättningar, kön, ålder och etnicitet. F! skriver själva på deras hemsida att de "vill att alla ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla områden i livet." Gudrun Schyman är partiledare för Feministiskt Initiativ.  
  
Vilka är de tre största sakerna du vill ta tag i i samhället?
- För mig är det viktigaste nu att vi får in den saknade dimensionen i politiken, det vill säga att vi får in det som handlar om jämställdhet och frihet från alla former av diskriminering som en respekterad del av den "riktiga" politiken. Vi ska sluta att kalla kvinnors rättigheter för "kvinnofrågor" och vi ska sluta att benämna diskriminering som "minoritetsfrågor". Det är därför jag jobbar med F!. Vi ska helt enkelt vidga idén om vad politik är, föra in nya kunskaper och nya personer som kommer till tals. Det blir en vitalisering av demokratin och det är nödvändigt, inte minst när vi har politiska krafter,  så som Sverigedemokraterna, som vill gå en helt annan väg och inskränka rättigheter och frihet för människor.

Konceptet med homeparty har blivit en succé. Hur kom du på den idén?
- Vi/F! har inga pengar att hyra lokaler och affischera och annonsera men jag fick många frågor om när jag skulle ha möte. Många ville komma och lyssna. Ur detta föddes idén att människor skulle ordna mötena själva och jag komma. Det är ett bra sätt att sänka trösklarna för det politiska samtalet.

Hur stor chans tror du F! har att komma in i riksdagen i höst?
- Först kommer vi in i EU-parlamentet och sedan i riksdagen. Vi har alla chanser. Det är nu det händer. Vi ser just nu ett feministiskt genombrott och det är självklart att det kommer att manifestera sig i valen!

Besök Feministiskt Initiativs hemsida här och Gudrun Schymans hemsida här.

All form av sex utan samtycke är våldtäkt

Jag läste för ett tag sedan att en inte kan våldta en partner, vilket verkar grunda sig i en idé om att en partner alltid ska vara tillgänglig för regelbundet sex. För ett tag sedan så diskuterades det även om det är okej att köra på när den andra sover. Kommentarer som ”om hon ligger halvnaken intill honom, hur i helvete kan det bli en våldtäkt då” yttrades. Otroligt korkad kommentar. Återigen som om det vore kvinnans fel att hon blir våldtagen. Den enda anledningen till våldtäkter är den som våldtar. Skippa snacket om allt det andra. Oavsett om en har ett förhållande eller inte så bör ingen ha krav på sig att göra ett dugg den inte känner för. En kan aldrig köra på som en vill när en annan människa är inblandad. Det fungerar inte. Det är så viktigt att förstå hur viktigt samtycke är för alla inblandade. Och naturligtvis betyder inte samtycke för sex att själva sexakten sedan kan se ut hur som helst. All form av sex utan samtycke är våldtäkt. Att försäkra sig om att den en har sex med är med på noterna är inte särskilt svårt, därmed är det ett otroligt dåligt argument att säga att en aldrig uppfattade att den andra inte ville.

Överlag verkar just sex ofta innehålla en hel del outtalade krav. Som exempelvis att mannen ska komma och att själva samlaget är slut efter det. Många kan även känna ångest över att en som partner då inte duger om den inte lyckas få sin partner att komma, då mannen liksom ska det. Att han ska komma och för henne är det ”skönt ändå”. Det blir inte på bådas villkor. Här tror jag att det är viktigt att inte lägga särskilt stor vikt vid om partnern kommer eller inte, att det inte får bli det viktigaste, utan att det viktigaste är att båda njuter av varandra och av situationen och att båda känner närheten, värmen och respekten från den andra. Ibland får båda orgasm, ibland får ingen det, ibland får den ena det. Krav på olika ställningar, på att få orgasm, på olika sorters sex och på att en ska ha en viss kropp som naken skapar bara osäkerhet och är ingen bra grund för varken trygghet, kärlek eller ett bra sexliv. Det är också en viktig sak att inte genast anta att tjejen äter P-piller. P-piller är ett skydd men också ett skydd som innebär en hel del risker, så som blodproppar och nedstämdhet. Så sätt så är kondom fortfarande överlägset då de skyddar både mot graviditet och sjukdomar. Vilket skydd en än väljer så måste det vara bådas ansvar.

Det är viktigt att diskutera synen på kön, sexualitet och relationer, men det handlar också mycket om att slåss med sig själv, sin egen självbild och de föreställningar som en själv bär med sig. Det är det svåraste av allt. Särskilt när det är så lätt att vara rädd, nervös och nojig. Vi är rädda för att visa oss själva, vi är rädda för att säga fel saker, vi är rädda för att inte vara tillräckliga, vi nojar över vikten, utseendet och vad vi säger och inte säger, vi är rädda för att bli lämnade, vi är nervösa för att ringa viktiga samtal och rädda för att gå på fester där vi inte känner så många. Kort sagt, vår värld kretsar mycket kring rädsla. Både över hur vi är och hur vi inte är. Normen och det som är utanför den. Det som en själv vill och det som samhället säger åt en att en ska vilja. Kampen emellan. Vem segrar när alla förlorar? Jag tror själv att det kan vara en bra sak att vara rädd, och att det inte nödvändigtvis ska ses som något negativt att vara det. Det är när någon kör över vår rädsla eller ignorerar den som är det mest skrämmande.

"Målsättningen är att bli det första bandet i rymden"

Foto: Pressbild

Det finns så mycket bra musik som tar sin första stapplande toner i Göteborg för att sedan ta sig ut längre och längre, genom människor och städer. Jag hoppas femmannabandet Kasban gör den resan. Med känsla för musik som skapas genom blodet snarare än genom datorer så släpper de nu i mars den nya EP:n 1000 technokillar. Jag möter gärna våren med titelspåret, som tar sig in i kroppen och tar våren med sig in. Det var Henning Sernhede och Jonas Abrahamsson som grundade Kasban och det är de som skriver bandets låtar och texter. Efter att Jonas åkt jorden runt med Jens Lekman är nu bandet samlat i Göteborg igen. Jag och Helena Rost skickade iväg lite frågor till Kasban. Den 22 mars släpps EP:n och i samband med det blir det releasefest i Victoriaskolans aula i Göteborg. Ni vet vad det betyder va? Ta med er hjärtat och kom dit. 

Hur skulle ni själva beskriva Kasban? 

- Efter hundratals timmar i replokaler, bilar och på lite närliggande shawarma-hus och kvarterskrogar har vi kanske lite svårt att se oss själva utifrån med en sylvass blick. Haha. Men för oss har Kasban alltid varit en fristad, lite av en verkstad där det sprakar och där allt möjligt blir till. Där vi är helt fria att göra precis vad vi vill och längtar efter, med alla konsekvenser det innebär. 

Snart släpps er nya EP. Hur skulle ni beskriva den? Är 1000 technokillar signifikativ för hur EP:n låter? 

(Jonas) - Vårt mål har alltid varit att förmedla historier. Att måla upp scenarion som är enkla att relatera till, något med en hög igenkänningsfaktor helt enkelt. Samma gäller med denna EPn. Och angående 1000 technokillar, jag menar, hur mycket man än gillar den elektroniska musiken klockan halv fyra en dimmig lördagsnatt så tror jag att alla längtar efter lite variation. Och jag bara längtade efter en historia skriven på piano eller akustisk gitarr, med en ansvarig upphovsman som rakt upp och ner spelar en låt om något inslag i hennes liv. Inte 7 minuters snygga house-passager. Typ.  

Ni har valt att hålla er releasefest i Victoriaskolans aula. Hur kommer det sig? Har ni någon speciell relation dit? 

- Nja. Vi vet inte alls mycket om verksamheten på skolan, faktiskt. Det var tyska elever som gick där innan. Men alldeles nyligen blev den uppköpt av en friskolekoncern. På kvällstid förvandlas däremot skolans aula ofta till en plats där det händer storslagna musikaliska saker. Det är därför vi håller festen där. Plus att det är en väldigt fin lokal. 

Ni ville bort från ettor och nollor... känner ni att ni uppnått det ni ville i och med att ni spelade in i en kyrka? Blev ljudbilden det ni eftersträvade?

- Vi spelade inte in vid altaret riktigt, utan i ett före detta kanotförråd under kyrkan. Där uppnådde vi precis det vi ville. Totalt fritt från ettor och nollor. 

Hur mycket reflekterar ni över er musik medan ni skapar den?
- Ingenting, det gör vi efteråt. 

Hur skulle du Jonas säga att turnerandet med Jens påverkat dig som musiker i Kasban? Vad tar du med dig av den erfarenheten?

- Hmm.. Jens har väldigt roliga mellansnack. Det har jag uppskattat väldigt. Tycker själv att det är lite tråkigt när musiker stirrar ner på sina skor mellan låtarna, det är onödigt att stänga ute publiken på det sättet, kan jag tycka. Jag hoppas på att kunna välkomna lyssnarna in till låtarna på ett annat sätt i fortsättningen. Haha, kan ju gå åt skogen. Vi får se.  

Hur tänker ni när ni skriver era texter? 

- Ingenting, det gör vi också efteråt.

Hur mycket påverkas ni av recensioner?

- Mycket mer vad vi önskar att vi gjorde, gäller ju bra som dåliga. Det är lite kul med oss, att folk antingen ger oss ris eller ros. Aldrig något mittemellan. Det är skönt på ett sätt, så man slipper den mediokra hållningen, typ "jaha, ännu ett smäktande reverbdränkt Håkan-band från Göteborg"-grejen.  

Är ni nöjda med musikklimatet i Göteborg? Finns det något speciellt ni saknar? Tror ni Göteborg är bra på att ge utrymme åt nya artister? 

- Vi är ju nöjda. Det finns både väldigt många bra artister från olika håll. Framför allt hiphop-scenen är väldigt utvecklande just nu, så långt vi kan se. Kan dock tycka att speciellt pop-Göteborg har stagnerat lite, att vi slickar våra sår och att vi har gjort det ett bra tag. Det är svårt att gå vidare och göra något nytt och hoppfullt när man faktiskt blir förknippad med svunna tider för det mesta. 

- De som lyssnar på ny pop från Göteborg är oftast äldre män, som minns tillbaka till första fyllan på Jazzhuset på 90-talet. Those were the days. Men de dagarna har ju förändrats sen dess, en hel del musik har tillkommit som förtjänar mer än jämförelser med nostalgitrippar. Kan tyckas. Och vi hade nog velat se mer klubbar med livescener i Göteborg. Överhuvudtaget. Livemusiken är rätt hotad, vare sig det är metal, reggae, hiphop eller rock/pop. Alla dessa genres har ju lovande musiker som är baserade här i stan. Så varför inte?

Vad lyssnar ni själva på? 

(Jonas) - Oj... ja vi lyssnar på lite allt möjligt. Just nu går jag igenom en spellista jag fick från Jens Lekmans ljudtekniker i USA - Barrett Clark. Många guldkorn därifrån! Han är en himla bra kille. Ett bra tips från honom är William Onyeabor till exempel. Nigeriansk funk åt det mer psykiga hållet. Bra och upplyftande musik!  

Var vill ni vara om ett år?
- Vi har alla utom trummisen Erik sökt till Mars one projektet, med målsättningen att bli det första bandet i rymden, 2023. Förhoppningsvis repar vi tyngdlöst i övningsdomen i Mexico redan nästa år. Om inte så släpper vi ett album.

Kolla in Kasbans hemsida här. 

Vi simmade i havet innan solen

Lyckan sprang sig utmattad över strandkanten. Vi simmade i havet innan solen. Jag kände dina händer forsa över mig, hur ditt skratt tog sin in i min mun.

Vi simmade i havet innan solen och jag vet inte om jag andades in tiden eller om jag andades ut den. Våra röster var omöjliga att särskilja. Jag kände ditt liv forsa över mig, hur dina tårar tog sig in i min mun.

Vi simmade i havet innan solen, du föll genom tiden men jag lovade att stå under med utsträckt hjärta.