onsdag 6 november 2013

"Att spela i Göteborg är alltid speciellt"


Ni kan antagligen historien. 1980 köpte Eddie Bengtsson två syntar, en till honom och en till Marina Schiptjenko. Då bildades syntpopgruppen Page. Duon blev en trio då Anders Eliasson gick med i gruppen. Första singeln, Dansande man, släpptes tre år senare. En låt, som tillsammans med bandet, är närmast kultförklarad. Första albumet släpptes 1991. I mitten av 90-talet lämnade Marina Page och började spela med Alexander Bard, först i Vacuum och senare i BWO. Ett nytt Page tog vid. Michael Thornqvist och John Liljestrand anslöt till bandet, som blev lite mer gitarr och lite mindre synt. Helt nära, som släpptes 1997, tycker jag själv är en väldigt stark popskiva, med låtar som Vi kan prata, Vet inte vad och Hon sa. Strax efter millennieskiftet bestämde sig bandet för att lägga ner och gjorde en sista konsert i Göteborg - för att sedan återförenas dagen efter med originalsättningen - Eddie, Marina och Anders! Därefter var det tyst om Page. Ända tills för tre år sedan då Eddie och Marina gjorde comeback med albumet Nu. Nu är de här igen, med albumet Hemma. En skiva som jag själv tycker är än starkare än Nu. En känsla av modern dåtid. De har förfinat sitt gamla sound och förenat det med nutid. De har kopplat in syntarna och fångat våra hjärtan - igen.  

Hur skulle du beskriva Hemma
- Hemma innehåller låtar som influerats av mina favoritmusikstilar. Det finns influenser av punk, glam, electronica och popmusik, som tillsammans bildar det Page-sound som folk lärt sig att känna igen. Hemma är också den platta som jag har jobbat längst med vad det gäller låtskrivandet. Denna gång skrev jag kontinuerligt låtar och i slutändan fanns det egentligen material till två skivor. Dock valde vi ut 11 spår och satte dom på plattan. Tidigare har jag alltid slutat vid 10 skrivna låtar och känt mig färdig med det. Nu blev det 11 spår som alla är olika men ändå väldigt typiska för Page. 

Vad är största skillnaden mellan Page idag och gamla Page?

- En skillnad är så klart att vi har blivit äldre. En annan sak är att jag hela tiden utvecklas som låtskrivare. Och en tredje är att texterna utvecklats med åldern. Texterna är nu mer vuxenrelations-betonade istället för som förr då de var mer ungdomsrelations-betonade. Både vi och vår publik har blivit äldre. Jag tror att många av våra lyssnare kanske känner igen sig i våra texter. 

Vilken är din egen favorit av de tidigare skivorna?
- Om jag var tvungen att välja en favoritplatta av de tidigare så hade jag valt Glad. Den blev perfekt! Den blev precis så som jag ville att den skulle bli. Och jag tror att både jag och Marina tycker så.


Så här tre år efteråt, är du nöjd med hur Nu blev eller är det något du känner skulle ha gjorts annorlunda?
- Det finns nog inget som jag skulle vilja ändra med den. Nu blev den som vi båda ville; en reunion-platta med nya Page-låtar som alla skulle känna igen. Vi skulle aldrig fått för oss att göra en återförening utan att ha en ny skiva i bagaget. 


Finns det någon anekdot från de tidiga åren med Page som du vill berätta om?
- Oj, svårt. Det är svårt att veta om det är något som jag redan har berättat eller inte. Med risk för det så vill jag ändå berätta om den tiden då jag inte riktigt förstod vad ratten ”tune” på synten var till för. Den ändrar tonläget lite grann och det var viktigt att allas syntar hade samma ton på samma tangent... Okej, nu överdriver jag kanske historien lite, men jag fortsätter. Jag visste inte att det fanns en given ton (Hz) för till exempel ett A. Det resulterade i att vi stämde våra syntar efter vad min tuning råkade stå på just vid det tillfället. Och det fungerade så länge vi inte hade backingtrack men det blev svårt då vi senare använde oss av backingtrack på kassettband.
 

- Så till ”poängen” med det hela. I och med att vi spelade in låtarna till backingtracket vid olika tillfällen så blev också resultatet att de oftast inte var i tune med varandra. Det betydde att vi ofta fick stämma om syntarna efter varje låt eller till och med, i de värsta fallen, försöka pitcha bandspelaren efter synten! Vi hade nämligen en kassettbandspelare som man kunde höja och sänka pitchen på. Det finns till och med på video där jag håller nere en tangent på synten och desperat försöker hitta rätt hastighet på bandspelaren för att pitchen ska stämma, mitt under en konsert. Det går inte att riktigt betona hur frustrerande det var, både för publik och för oss. Lite senare köpte jag en tuner och efter det var problemet löst.  

Vad lyssnar du själv på för tillfället?
- För tillfället lyssnar jag mycket på den tidiga elektroniska popmusiken som kom i slutet på 70-talet. Jag har fått en nytändning på artister som Gary Numan, John Foxx, OMD och gamla Human League. Det var ju en tid då den elektroniska musiken var ny och kändes ovanlig och spännande. Idag, när en större del av musiken är elektronisk, så bidrar det till att det inte alls känns spännande längre. Så för att få tillbaka den där känslan som elektronisk musik en gång gav mig, så lyssnar jag återigen på det tidiga. Sen vill jag inte säga att jag inte lyssnar på ”modern” elektronisk musik, för det gör jag. Dock finns det väldigt få artister som har ”det där” som jag gillar. Förutom elektronisk musik så lyssnar jag, som vanligt, mycket på punk och 70-tals-pop. 


Siktar ni på att ge ut ännu fler skivor med Page eller tar ni det som det kommer? 
- Som vanligt så tar vi det som det kommer. Jag känner mig alltid utmattad efter att färdigställt en skiva, och behöver oftast en längre tid av vila, då jag inte ens bryr mig om att sätta igång mina instrument eller tänka på låtskrivande överhuvudtaget. 

Om jag minns rätt så var senaste spelningen i augusti. Hur kändes det? 

 - Vi spelade i Göteborg då och att spela i Göteborg är alltid speciellt, då det känns lite som att ”komma hem”.

Känner du att det är mycket nya fans också?

 - Det vet jag inget om faktiskt. Det hade varit väldigt trevligt om det är så att vi lockar nya fans också.

Blir det någon vinterturné nu eller vad är planen?
- Turné blir det väl tyvärr inte riktigt tal om. Vi ska spela ett litet antal spelningar nu i vinter och till våren, men de går att räkna på en hand. Dock innebär inte det att vi inte vill spela ute. Det vill vi gärna. Det är bara så att antalet spelställen har drastiskt minskat med åren och det är svårt att få spelningar. Det är säkerligen likadant för många andra band. Vi kommer gärna och spelar om det är så att det är någon som vill det! Närmast nu så spelar vi i Stockholm den 14 december.


Pages senaste skiva Hemma går att köpa från bland annat Hotstuff. Gör det. Och besök Page på Facebook. Hemma går också att lyssna på på Spotify nedan. 

4 kommentarer:

  1. Åh jag älskar Page. Bra intervju!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, Page är fantastiska! Oskar

      Radera
  2. Page, ett av Sveriges bästa band. Har nog allt som page gjort.
    Keep on synthing.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med dig helt! Tror jag har de allra mesta i alla fall. Oskar

      Radera