Jag har hört att själen lever på lånad tid, att ytligheten och hatet tar över och kanske är det till viss del så. Facebooksidan Vi som vill ha kvar den svarta dockan på julafton skapades förra julen och har vid skrivande stund fler gillamarkeringar än Amnestys svenska sida, människor undrar om det är rasistiskt att dricka svart kaffe, våldtäktsmän frias, tjejer läggs ut på Instagram och kallas horor och slampor om de legat med någon och även om de inte gjort de så är de slampor och horor i alla fall. Det är de så klart inte! Det känns som att människor får ett allt mindre skyddsnät och vi fortsätter att leva över andras tillgångar. Vad kan de göra med en värld och tusentals fötter under sig?
Därför behöver vi i dessa tider fler vackra skavanker, fler själar i oss, mer värme och mer händer som fattar varandra än som sluter sig och blir till slag - mot själen istället för den. En kan inte ta ut medmänsklighet i förskott men jag önskar verkligen att en kunde! Spegla dina skavanker och älska dem! Älska dig själv tillsammans med någon annan som älskar dig lika mycket - om inte mer. Det behövs mer liv i livet, så att säga, fler livbojar för de som håller på att drunkna i sig själva, mer ljus som river sönder mörkret. Vad ska vi annars leva av? Hat mättar inte. Det slår bara sönder, kväver, krossar.
I nästa års val konstaterar Jimmie Åkesson besviket att "människor verkar tycka att miljö och medmänsklighet är viktigare än att förtrycka människor på grund av etnisk bakgrund." Medmänskligheten är inte inställd. Den kan bli det förstås. Men det blir den inte. Den rymmer inget hat, tvärtom - minst!