onsdag 25 september 2013

Troll och Lisor


I afton är jag en gästbloggare, en skugga som ger en ny ton av nyanser på en blogg som inte är min. En kanal där jag kan ändra styrfart på mitt annars ganska målmedvetna skepp. 

Hej Oskars läsare. Det är genus SCHMENUS som gästbloggar hos en fantastisk skribent. Jag fick fria tyglar och löfte om att skriva som jag ville här. Jag väljer att gå i Oskars anda och skriva poetiskt och eftertänksamt, ta seden dit jag kommer och insupa atmosfären av hans signum. För så är det; varje blogg och bloggare förmedlar en känsla och en aura som är unikt för denne. Vad jag strålar ut kan jag inte själv avgöra eftersom jag står mig själv för nära men jag har alltid känt att mina lampor i rummet dimmas ner ett par nivåer när jag öppnar vakentimmars webbplats. Musiken blir dov och jag själv slappnar av lite i kroppen när jag läser här.

Vakentimmar är en poetisk oas i en värld där Internet på många sätt blivit en pool i vilken folk försöker dränka varandra. Livbojar kastas ut och det finns en och annan simkunnig person som dessutom gärna hjälper dem som är på väg att duka under av de hatiska vågorna orsakat av troll men klimatet på nätet har på vissa ställen eskalerat in till en miljökatastrof. Vi vet om att vi i världen bortom tangentbord och Internetuppkopplingar behöver leva klimatsmart men när vi kliver in bakom våra alias, nicknames och avatarer kan vi bete oss som riktiga miljöbovar. Även om världen i cyberspace är virtuell är det en riktig värld, för även det vi förmedlar genom tankar är på riktigt. Bakom dessa avatarer, nicknames och alias sitter riktiga människor med ett hjärta som slår. Med ett känsloliv som också tar törnar och smällar. Alla kan inte värja sig och skilja på det som sker på nätet och det som sker utanför nätet och varför ska vi skilja på det?

Varför försöker vi alienera Internets värld till att vara en anarki-zon där vi kan kasta ur oss vad vi vill utan några som helst konsekvenser? Jag vill inte leva så och därför tänker jag heller inte göra det. Jag har sett många som säger "skaffa ett liv" som en kommentar till de som försöker göra Internet till en trevlig plats att vistas på. Jag avskyr den typen av nedlåtande kommentarer. Vad är att ha ett liv? Vem bestämmer vilken typ av liv som är värt och vilken typ av liv som är okej att racka ner på. Varför ses det som något fult när folk orkar bry sig, när folk tar tag i ämnen som det ligger en prestige i att "skita i". Det är de eldsjälar som orkat bry sig, som orkat ta tag i saker, som visat den där extra omtanken, som tagit extra ansvar och som älskat lite mer, som fått världen att bli en bättre plats.

Orka bry dig. Orka säg ifrån, orka säg till, orka säga att du tycker att någon är fin. Orka ge av vänlighet för det kommer löna sig. Hur naivt det än må låta så är det en sanning för mig, i det liv jag fått höra att jag borde skaffa mig ett dito. Jag är stolt över att vara engagerad i saker som att eliminera förtryck, få bort stigmatiseringar, minska könsklyftor, älska fler, bry mig mer, vara miljösmart och klimatvänlig (eller var det kanske tvärtom?). Alla kan inte göra allt men alla kan göra något. För mig är internets kanaler viktiga och fina. Därför orkar jag kämpa på internet, för jag vill inte se hur det jag verkligen älskar att hänge mig åt förpestas av troll och halmgubbeskapande ordmarodörer.
 

Och mitt i allt detta är det hit, till vakentimmar jag brukar gå för att få läsa något som är vackert, poetiskt eller bara snällt. Det är en enorm trygghet och lisa för själen. Det behövs mitt bland alla stormar.

Tack för mig.