fredag 5 juli 2013

"Han gjorde ju ingenting"

Alla människor har ett ansvar, men när exempelvis en man slår sin hustru, anser då någon att ansvaret då ska gå över till hon som får motta slagen? Ibland verkar det som att ju mer blåmärken och sår en person har desto större ansvar krävs det att personen tar. Det finns en tendens att lägga ansvaret på just kvinnan i alla sammanhang som rör olika sorter av mäns våld mot kvinnor. Om mannen misshandlar så frågar sig många varför hon inte gick ifrån honom och om en man våldtar så frågar sig samhället varför hon inte var försiktig och nykter eller om hon verkligen sa nej till en början. Det finns även en tendens att skuldbelägga vissa kvinnor genom att säga att de får skylla sig själva som dras till farliga killar. Det är oerhört farligt med den skuldbeläggningen. Samma sak gäller när kvinnan förföljs av en svartsjuk ex-pojkvän, då blir det kvinnans ansvar att flytta, skaffa hemlig adress och att hela tiden ha ögon i nacken. 

Jag läste om en kvinna som blivit sexuellt ofredad av sin granne. Grannen fick endast en varning eftersom han ju trots allt inte gjorde någonting. Han tryckte upp henne mot en vägg och försökte föra in handen under hennes kjol. Är det att göra ingenting? Det är många händelser som slätas över med att ”tur att det inte blev värre” och ”hen gjorde ju ingenting i alla fall”. Men det gjorde hen visst. Även hot måste betraktas som någonting. Ingenting är ingenting om någon far illa utav det. Jag var själv nära att bli nedslagen mitt i centrala Göteborg. Jag hotades men inget fysiskt inträffade. Hade jag stått kvar hade jag sekunder senare fallit till marken. Men jag stod inte kvar. Betyder det att det inte hände någonting? Det kunde ha blivit värre, men varför ska vi mäta och jämföra? Jag fick själv höra att det var tur att han inte gjorde ingenting, men gjorde han verkligen inte det? Att hota är att göra någonting. Även hot är en form av våld och det bör tas på allvar. Hot om våld är våld. 

Det är allt för ofta jag läser om kvinnor som mördats av män som de haft ett förhållande med. De som är våldsamma är det ofta på grund av dels svartsjuka, dels ett kontrollbehov, dels en form av maktlöshet och dels på grund av alkohol. Ofta är det en kombination. Så länge man har psykiska muskler så leder sällan enbart svartsjuka till våld, men om den kombineras med exempelvis alkohol så blir det lätt värre. 90% av alla våldsbrott är kopplade till alkoholanvändning. Jag menar inte att man bör förbjuda alkohol, men man kan lyfta upp ämnet ”alkoholkonsumtion kontra våld” oftare, då det skulle rädda ett stort antal människor ifrån misshandel och och andra övergrepp.

Det finns de som väljer att antasta någon så fort de har druckit alkohol eller bara blivit upphetsade. Jag undrar vad ens verkliga moral är om det bara krävs lite alkohol eller upphetsning för att motsäga den? Moral bör väl snarare handla om vad man själv känner är rätt eller fel och inte om man kan behärska sig eller inte? Ska man behöva behärska sig för att inte antasta eller slå någon? Då behöver man söka hjälp. Nu och inte senare. 

Tyvärr är det många kvinnor som lär sig leva i våldsamma relationer och det händer ofta att efter kvinnan till slut har anmält att hon tar tillbaka sin anmälan. De män som åker fast släpps nästan alltid ut för tidigt och den som får betala det priset är den förföljda kvinnan. 

Det krävs många förebyggande åtgärder och de åtgärderna bör börja redan i ett tidigt stadie. Det krävs mer kommunikation och närvaro av föräldrarna gentemot sina barn. Känner sig barnet ensamt hjälper det inte direkt att flytta spjälsängen närmare spriten. Om man säger så. Jag tror även att många killar behöver en mjukare uppväxt, där alla svaga sidor snarare ses som ett plus. När jag gick på lekis fick jag ofta höra att det inte var så farligt när jag trillade och att det bara var att bita ihop och springa vidare. När en tjej trillade så var alla där och det var inget tal om att bita ihop och springa vidare. Våra handlingar bör inte se till könet i första hand. Jag tycker också att det bör finnas en mansjour och en kvinnojour i varje svensk kommun. Vi måste markera att ansvaret inte lämnar kroppen för varje slag personen utdelar. Det får inte vara så att mannen åker fast först när kvinnan är död. Som det är nu så är kvinnan allt för ofta fast så länge hon lever. Fast det är väl bara att bita ihop och fortsätta bli misshandlad - eller?

4 kommentarer:

  1. Håller med om att det är ett snedvridet synsätt man ofta tillämpar i de här frågorna. Alkohol gör ju inte att man blir mindre sig själv eller att man skulle fatta beslut som går emot vad man tycker och vill. Alkohol gör att man inte längre bryr sig om konsekvenserna av sitt handlande. Man blir, som du säger, mindre behärskad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Nej, man är fortfarande sig själv och får fortfarande stå för sina handlingar, utan att skylla på yttre faktorer. Man har ju lika mycket ansvar, oavsett om man är berusad eller inte.

      Radera
  2. Intressant inlägg, det finns ett synsätt som är skevt, svår att lyfta fram i debatten och att vända på. Nu fick jag iofs också lära mig som barn att det inte var så farligt att trilla, bara att borsta knäna och springa vidare och detta fast jag var tjej. Vet inte om just den biten var mer en inställning hos mig lr min omgivning men någonstans ifrån bör jag ju ha fått den där bita ihop mentaliteten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket! Kommer ihåg att det var likadant både i Lekis och skolan för mig. Att det heller inte var särskilt accepterat att gråta som kille. Tror det är farligt när man inte ser till det som händer utan bara till könet. Men ja, man påverkas nog väldigt mycket av bland annat skolans klimat.

      Radera