När jag som arbetslös sökte jobb så sa jag ofta att jag utbildat mig till människa. Jag har gått andra utbildningar också, främst via folkhögskolor efter gymnasiet, men den viktigaste utbildningen var den jag gått för att bli människa. Det är en utbildning som ofta glöms bort, men som är helt väsentlig för det liv som kommer byggas upp framför en. Just för mig innebär det en utbildning som aldrig riktigt tar slut, vilket jag inte heller vill. Jag vill vara öppen för nya saker och kunna ta in saker på nya sätt.
Nu har naturligtvis alla olika tankar om hur just de vill vara som människor, men egenskaper jag gärna ser hos människor är förmågan att ge värme utan egoistiska baktankar, att hålla två tankar i luften samtidigt, att våga kritisera sig själv, att vilja utvecklas och att vilja leva så hållbart och jämlikt som möjligt. Det är bland annat där jag känner att jag vill hamna och det är sådana saker som just min utbildning ska ha lärt mig när jag sitter där på äldre dagar.
Jag vill kunna ägna livet och människor åt att vara levande, ge mitt hjärta till alla dagar, få dem att bulta sig ur kalendern. Jag vill sträva efter att livet ska bli det finaste som hänt mig och att rynkor, tunnare hår och en mer spräcklig kropp ska ses som fina förändringar av min kropp. Den kroppen som klarat utbildningen, tagit mig igenom allt utom de människor som jag vill ha vid min sida och i mig. Det allra vackraste vill jag inte ta mig igenom, det stannar jag upp i.