Framtiden byggs inte på en dag. Hjärtat byggs inte på en dag och inte bara av en person. Ska man kasta sitt liv åt okända städer eller åt ett välbekant håll? Hur vet man vad rätt väg är? Kanske är den rätta vägen ett stup? Hur vet man vilken väg som leder till småsten och vilken som leder till berg? Jag vill inte ha ett liv som cirkulerar runt dig, utan snarare ett som cirkulerar i dig, som slungas genom din muns rymd, din mages vintergata. Vi byggs inte på en dag. Vi förändras hela tiden. Det som finns en dag går upp i rök nästa och genom röken bildas nya platser, nya möjligheter.
När jag öppnar min mun springer min framtid ut. Min mun jobbar snabbare än hjärtat på det viset. Jag ser mot ditt ansikte och ser springande barn i det. Du stänger dina ögon och barnen somnar. Kanske berättar ditt ansikte din framtid. Ibland är vår kropp den största resa vi gör, ibland går den genom någon annans kropp.
Är en promenad i någon värt det om man bara nått halvvägs till hjärtat när man ombes att vända om? Vare sig det är ett hjärtslag eller ett helt liv man tvingas vända ifrån så vet man att ingenting kommer bli som förr igen. Dagen man förälskade sig och resten av dagarna berättar vad som hände sen. Vad som väntar på en på andra sidan? Bara genom att leva får man reda på det. Det som göms i hjärnan kommer upp i hjärtat. Låt inte det förflutna hindra dig att söka framtiden.
