måndag 20 maj 2013

The National - Trouble will find me


Han försöker skrika, försöker överrösta mörkret men det går inte riktigt. Han tror att han vänder sig om i henne men när han rullat över på mage igen så ligger han i tomhet. En tomhet som äter upp honom. Han äter ingen mat, han äter demoner. De fyller upp honom och hon är flera tankar ifrån. Det behövs ett annat hjärta för att han ska orka påminnas om sitt eget. Jag tänker på allt det där när jag lyssnar på The Nationals nya skiva Trouble will find me. Det är så det känns, även om ljus når upp till ytan ibland består just själva ytan av något annat, något större. Något som inte helt går att överrösta. Ibland når man inte långt när problemen känns starkare, har mer ork än en själv.

Jeanette Winterson skrev en gång att "Du kan inte vara en annan människas ärlighet, barn, men du kan vara din egen". Jag tänker att ärlighet blivit något som folk väljer när de ska vara snarare än något som de är naturligt. The National känns ärliga. Kanske beror det på Matt Berningers röst och texter som sover sked i ens öron. Kanske något annat. I Slipped sjunger Matt ”I won't need any help to be lonely when you leave me”. Ett tvivel som alltid rör sig genom honom, som stannar upp oroväckande länge ibland, tar upp för stor plats. Samtidigt är det något med skivan som känns ljusare än föregångaren High Violet (2010). Kanske handlar det om ljudbilden som känns lite luftigare, lite mindre smutsig. Ljusare skuggor är fortfarande skuggor dock.

Tempot är mestadels lågt, låtarna skär in i en med långsamma, korta snitt. Avståndet mellan Matts röst och lyssnaren känns minimalt, rösten kryper så nära. I skivans hjärta slår Fireproof högst. ”You tell me you’re waiting to find someone who isn’t so hopeless, but there’s no one”. Kanske en av de starkaste låtarna som The National skrivit hittills. Hela skivan är inte riktigt lika stark även om låtar som Demons och Sea of love också berör, rör runt. Skivan känns något för långsam för att nå alla mina känslor. Det känns som att den är både för lång och lite för tempofattig. Det räcker inte med en låga när man vill ha en hel eld.
 

Trouble will find me känns som en resa, kanske både från och till något. Resan tar sin väg genom mig. Jag väljer att behålla delar av den innan jag blåser ut resten över gatorna.