Foto: Rikkard Häggbom |
Johan Heltne, 34, skriver i pressmeddelandet till sin senaste skiva Sara (2010) om ett omtumlande år. En vän till honom dog i cancer, en annan blev våldtagen och en tredje vän försökte ta sitt liv. Under året hade han också mycket kraftiga epilepsianfall som gjorde att han aldrig fick sova ut. Skivan, Heltnes fjärde i ordningen, präglas av ett starkt vemod med texter om oförståelse och könsroller i relationer, att tänka och se saker ur olika perspektiv.
Hur vi, som Heltne sjunger, gör skillnad på färg och på färg, på kropp och på kropp. Sara är släppt digitalt och på vinyl.
Vilken slags känsla vill du förmedla med din musik?
- Det är ju omöjligt att veta vad andra känner när de lyssnar på musiken, eller att medvetet styra deras känslor. Och inte kan man tro att det går att förmedla någonting? Jag vill, för min egen del, fyllas av vind av mina sånger, eller börja le, eller gråta, på riktigt gråta.
Kan du nämna fem låtar som har betytt mest för dig i ditt artistskap?
Twin Peaks Theme med Angelo Badalamenti
- Jag lyssnar ofta på soundtracket. Det är som att det är en blandning av änglar och demoner i bandet. Jag börjar alltid le och längta efter att göra musik som man rynkar på ögonbrynen åt.
Crime med Stina Nordenstam
- ”Adult contemporary”. Kan få mig att gråta. Hon har ett sätt att vara patetisk utan att vara patetisk. Jag beundrar det från botten. Från en av de finaste skivorna jag vet.
Astral Weeks med van Morrison
- Det album som jag har lyssnat mest på av alla. Och som jag älskar att dansa till onykter.
Ett par ackord, musiker som blundar när de spelar och van Morrison som sjunger i tungor, som en shaman.
I Wanted You To Feel The Same med The Radio Dept.
- Jag bodde på en ö ett år. Jag skrev, och tränade, sprang mil efter mil. Pet Grief var ett av de få album jag lyssnade på. Exakt allt med The Radio Dept. är exakt hur vackert som helst.
Indianer med Kent
- De inledande raderna: ”din sommarklänning är för stor, den glider ner över axeln, kanske är det bara värmen” är så fina att jag fortfarande kan få fysiskt ont när jag lyssnar. Joakim Bergs texter var en gång det som fick mig att vilja skriva.
Vilken slags känsla vill du förmedla med din musik?
- Det är ju omöjligt att veta vad andra känner när de lyssnar på musiken, eller att medvetet styra deras känslor. Och inte kan man tro att det går att förmedla någonting? Jag vill, för min egen del, fyllas av vind av mina sånger, eller börja le, eller gråta, på riktigt gråta.
Kan du nämna fem låtar som har betytt mest för dig i ditt artistskap?
Twin Peaks Theme med Angelo Badalamenti
- Jag lyssnar ofta på soundtracket. Det är som att det är en blandning av änglar och demoner i bandet. Jag börjar alltid le och längta efter att göra musik som man rynkar på ögonbrynen åt.
Crime med Stina Nordenstam
- ”Adult contemporary”. Kan få mig att gråta. Hon har ett sätt att vara patetisk utan att vara patetisk. Jag beundrar det från botten. Från en av de finaste skivorna jag vet.
Astral Weeks med van Morrison
- Det album som jag har lyssnat mest på av alla. Och som jag älskar att dansa till onykter.
Ett par ackord, musiker som blundar när de spelar och van Morrison som sjunger i tungor, som en shaman.
I Wanted You To Feel The Same med The Radio Dept.
- Jag bodde på en ö ett år. Jag skrev, och tränade, sprang mil efter mil. Pet Grief var ett av de få album jag lyssnade på. Exakt allt med The Radio Dept. är exakt hur vackert som helst.
Indianer med Kent
- De inledande raderna: ”din sommarklänning är för stor, den glider ner över axeln, kanske är det bara värmen” är så fina att jag fortfarande kan få fysiskt ont när jag lyssnar. Joakim Bergs texter var en gång det som fick mig att vilja skriva.
Du kan köpa Johan Heltnes skivor från hans hemsida. Där kan du även läsa texterna till Sara.