torsdag 30 juni 2011

Omedveten dåvaro

För att lära sig att leva i nuet säger många att man ska lära sig medveten närvaro. Detta handlar egentligen mest om att lära sig omedveten dåvaro. För att vara närvarande i nuet så måste man försöka fokusera mindre på det förgångna.
 

När något dåligt händer så brukar de allra flesta söka bakåt i tiden för att få en förklaring. Ju större sak som hänt, desto djupare kommer man att söka och ju mer man söker desto fler förklaringar kommer man omedvetet att hitta på. När det har gått en tid så blir minnena av det man råkade ut för ett slags skydd mot att det ska hända igen. Man blir rädd för att lyckas och rädd för att leva i nuet när det är i dåvaron som skyddet finns. Det handlar alltså mest om att inte låta dåtiden hänga över nutiden, utan helt enkelt lämna den bakom sig. Bygger man en mur mot olycka så stänger den muren ute även lycka.

Annars jobbar jag mest för tillfället, fram till mitten av juli då det blir semester i Bulgarien. Jag vet att tid mest handlar om prioriteringar men det är i alla fall en hel del jag inte har tid med just nu. Det tråkiga med att inte ha tid är bland annat att många kontakter blir sporadiska och det finns så mycket dåligt med tidsbegränsade möten och samtal. För mig möts och träffas man i stämningar och med sporadiska samtal och tidsbegränsade möten försvinner den stämningen. Det tycker jag är synd. 


En anledning till att man inte ska gå runt på högljudda platser på bland annat dater är just för att stämningen då går förlorad. Man kommer till slut bara tycka att alla ljud är irriterande, istället för att fokusera på den man är där med. Jag tror att stämningen mycket väl kan vara en bidragande orsak till att människor blir förälskade och till att de inte blir det. Stämning är kvällens ord, och morgondagens.