måndag 10 maj 2010

rester av hur jag levt

när vet man om man är ett livs kärlek?
måste det vara i slutet av livet
eller kan man känna så innan?
tänk om mitt ena liv gifter sig och det andra stannar här
täckt av tid och historia
tänk om jag har ett ben i döden
och ett annat vid livets början
kommer mina rynkor vara spår av hur jag levt
eller hur jag älskat?
kanske kommer de vara spår av din väg genom mig?
- livet har sina händer i dig
- jag hoppas livets händer kan sträcka sig långt

minnen är rester av hur jag levt
är mina ben, mina armar, min hud
rester av hur du älskat?
sida vid sida med världen mellan oss
det verkar som att skogen är tom nu
som om träden och blommorna runnit ut och börjat växa inom oss
jag har en regnskog inom mig, skövla mig inte
- blir du mätt på min luft?
- varför oroar du dig?
- för att du är sur
- likställ inte mitt humör med det jag älskar
var inte orolig, din luft är inget slagfält

din kärlek är rester av hur jag levt
eller är din kärlek hur jag hade velat leva?
mina fingrar mot din fuktighet
det är aldrig relationen som ger känslorna
utan känslorna som ger relationen
en kropp i en annan
en känsla bland flera
du är blöt
som om du precis blivit utskuren ur havsytan
drömmar och åter drömmar utkastade över världen

- jag önskar att jag bodde där jag befinner mig nu
- hos mig?
- ja, man ska inte känna en sak och sen kasta sitt liv åt ett annat håll
- jag skulle fånga ditt liv, håva in det
- skulle du vakta mitt liv?
vara en livvakt som skyddar mig även från psykiska knivar?
- hur skyddar man någons inre?
- man blir en del av det, växer ihop
låter inte det fint, att växa ihop med någons inre?
- det innebär att man antingen växer man ihop med ljus eller med mörker?
- varje kärleksrelation är sådan
antingen blir man färre med tiden, eller så blir man fler

oroar man sig för hur saker ska bli
glömmer man bort hur saker är
ska jag klättra upp i dig och kasta mig ut?
skulle min luft svälta ihjäl
om den plötsligt skulle befinna sig utanför din kropp?
kanske, kanske inte
ord, åter ord, broar till dig
glömmer du bort hur jag fortsätter
så berätta mig på nytt
minnen är rester av hur jag levt
kommer jag bli rester av hur du älskat?

2 kommentarer:

  1. Jag tappar andan av dina ord.

    SvaraRadera
  2. åh tack så jättemycket, emmy! :)

    SvaraRadera