fredag 13 februari 2009

jag tar sorgen som pass

en gång fick jag en filt av en kompis, när vi var på läger
visserligen väldigt liten och ytterst tunn
men ändå någonting att krypa in under när nattens kyla biter tag;
så att jag inte längre behövde sova med jackan på.
omtanke som rymmer kärlek, är väldigt vackert.

jag tänker på när du låg på golvet
efter att jag råkat knuffat ut dig, under natten.

efter det, när jag låg i sängen med dig
försökte jag låta bli att röra på mig medan du sov.

i såna stunder blir beröring lätt egoistisk.
minsta beröring kan få personen att vakna.
istället kunde jag tänka att jag fortfarande
kunde röra dig med mina ögon.

vända mig om och bara dra bort täcket lite
ibland din rygg, ibland din mage, dina bröst.

sedan ligga helt stilla.
tänka att minsta lilla rörelse påskyndar en ny dag.

för några nätter sen drömde jag
att du kom hem och grät av lycka och sa att du
pratat med alla dina vänner
om hur lycklig du var över att vi finns
och du bara skrattade
jag vill blåsa ut mig som damm genom ditt rum.
fånga upp mig

2 kommentarer:

  1. oskar, du får inte skriva så här. herregud jag blir helt gråtig.
    tänk om alla fick ha någon som skrev dina Du:n

    SvaraRadera