golvet är tyst
väggarna fryser ihjäl
korsorden saknar dina ord
och din skugga är varken
framför eller bakom
vill vara hårstrån längs din panna
men inte täcka din blick, din mun
vill känna dina fingrar föra mig åt sidan
men saknaden är tyst
och min längtan fryser ihjäl
jag blåser ut min lukt, öppnar fönstret
- tänd den igen, säger du
jag låter bli
och går fram till skåpet
tar fram tallrikar, bestick och
dukar upp våra minnen på bordet
en matsked förflutet
två människor hackade på bredden
kokade utan lock
- min lukt ligger på din tallrik nu
du reser dig upp, och går ut
börjar brodera ditt ansikte i regndropparna som börjat falla
ber mig fortsätta med solens strålar imorgon
så att vi en dag kanske möts igen
i en omfamning, i en kyss
