Gud vad Kattfot hjälpt mig under den här mörka perioden. De drar verkligen upp persiennerna och släpper in solen genom alla fönster. Det är pop som upplevs varm och mänsklig och som verkligen höjer plusgraderna i min själ. Dubbelsingeln Så långt / Artime bjuder på två sidor av bandet. Även om jag känner av ett varmt vemod i båda låtarna så drar Artime mer åt det leende jazziga hållet medan vemodet är starkare i Så långt. Texten, som handlar om att glida ifrån varandra, förstärker verkligen den känslan. Båda låtarna är utsökta och Klara Simones röst sprider en trygg vind genom en.
Idag gästar bandet serien "Fem album", vilket i bandets fel blev fantastiska tio album, och de medverkande hälsar "Det här är magiska album som förändrat våra liv. Kattfot är som en generationsroman i musikalisk bredd. Det gör oss annorlunda. Naivitet och erfarenhet. Första giget/Sista giget. Det ger allt en större mening." och Spotify-länkar till albumen hittar ni, där det är möjligt, genom att klicka på det specifika albumets titel.
Veronica Maggio - Och vinnaren är… (2008)
Den bästa skivan som gjorts är Maggios Och vinnaren är… Det fantastiska introt. Lekfullheten. Kaxigheten. Gör mig så glad. Älskar Maggio och här tar hon ut svängarna extra mycket. Soulen, attityden får mig att vilja sjunga framför spegeln.
Bröderna Lindgren - Presenterar meningen med livet (2009)
Kasta iväg mig får mig att gråta, ofta tillsammans med min storebror - Olles fantastiska röst. Superhjälten - som skär en i hjärtat. Aldrig hem igen - när Nina sticker hemifrån. Skolpolisen med Ebbot, texten, humor och allvar. Fantastiska låtar som berör på djupet med dem allra bästa svenska artisterna samlade under samma tak. Ett helt unikt album.
/ Klara Simone, Sång
José Feliciano - Feliciano (1968)
Alla drömmer vi väl om Kalifornien. Stränder, hav långt ifrån snöslask och is. Att få höra ett annat tempo. Blanda in lite spanska och en fingerfärdig blind krympling, halv-mexikan och mitt tioåriga hjärta slog dubbelt. José Feliciano var hans namn. Låten var California dreamin'. Jag och min syster låg i vårat delade sovrum och lyssnade medan mamma och pappa satt i vardagsrummet på femte våningen i det som kallades stjärnhuset i Sandviken och drack vin. Vet inte varför det kallades Stjärnhuset, väldigt få stjärnor har kommit därifrån. Men från månen skulle huset se ut som en stjärna sas det. Men ingen nådde upp till månen för att titta ner på stjärnor. Så därför blev José Feliciano en av mina stjärnor, en av många.
The Waterboys - This is the sea (1985)
That was the river, the river, the river
But this is the sea
The river the river the river
This is the sea
Ha! Tänkte jag. Nästan jämngamla och ändå där. Att några upprepade rader kan bli så bra. Jag hade aldrig förstått. Var väl antagligen inte förberedd för dem vackra orden. The Waterboys Mike Scott skulle bli min för alltid. Alla dem bara mina. Alla sånger om havet, trumpeter och fiolen. De är för alltid mina men jag delar gärna med mig.
/ Thomas Gustafsson, Textförfattare
KCIDY - L’immensité et l’immédiat (2025)
En helt fantastisk kompositör med fantastisk röst. Jag upptäckte henne på resa i Tyskland. Några popmelodier som blandades upp med tongångar av Bach. Maisons vide, en av de bästa låtarna jag någonsin hört. Jag kan ingen franska, som att lyssna på engelsk pop när man var liten. Omvälvande.
Pearl & the Oysters - Monkey Mind (2026)
Plötsligt dök det upp en låt med Pearl… på rekommenderade låtar. Jag föll pladask för det. Som en gammal kompis som köpt en nya effektpedal, och lärt sig skriva riktigt bra låtar. Såg att de skulle spela i Malmö. Skrev ett mail, ville supporta dem. Och efter några timmar fick jag svar. Vi ska spela tillsammans den 29 Nov på Plan B i Malmö.
/ Henrik Andersson, Gitarr
David Bowie - Ziggy Stardust (1972)
Jag lyssnade på den varje kväll när jag skulle sova i tonåren. Samma år som jag började spela själv. Hela skivan är makalös. Låtarna, texterna, rösten, arren, soundet. Den har betytt allt för mig.
The Gun Club - Miami (1982)
Jeffrey Lee Pierces nerv, blues-indie sköra röst. Helt oöverträffbar. Min bästa vän och jag gjorde en ny musikalisk upptäckt med The Gun Club. Jag tog ut alla basgångar direkt när skivan kom. Banbrytande.
/ Peder Andersson, Producent och basist
Black Country, New Road - Ants from up there (2022)
Jag gick med i en ”An album a day”-grupp. Jag lyssnade på Ants from up there. Upptäckte att skivan var mer uppdelad som kapitel. Resor genom musikaliska landskap, en vacker röst. Långa berättelser. Men det är kompositionerna som berör mig så. Upprepar fraser som förvandlas och förvrängs till något annat. Musiken lever mer än den styr.
Car Seat Headrest - Twin fantasy (2018)
I tretton minuter får man poesi som berör, inre tankar som väller ut, ett år, ett liv i Beach-life-in-death. Och ännu en resa på sexton minuter. Det bara väller ut. Det överöser mig.
/ Sam Andersson Flodström, Kör
Lyssna på Så långt och Artime här nedan!
