 |
| Foto: Noah Beyne |
Isak Friberg är precis som jag från Kalmar. Jag minns när jag stod på Guldfågeln Arena och hörde Röda dagar framför oss för första gången. Det var ett sånt ögonblick då hela Kalmar borde fått gåshud, från Larmtorget till slottet, från slottet till Ölandsbron. Llojds låt borde fått fortsätta vara Kalmar FFs inmarschlåt, men av någon anledning byttes den ut. Isak bildar duon Llojd tillsammans med André Carlsson men nu är det en solokarriär som satts i rullning för honom.
Hans debutalbum har nyligen släppts ut i världen och jag måste säga att det är vågat att debuterade med en dubbel-skiva, förstås är också titeln Dubbel-CD:n. Vi bjuds på totalt 18 låtar med varierande teman, men där grunden ofta är elektronisk. Att jag kallar det ett vågat släpp beror mycket på att den moderna människan värdesätter enstaka toppar framför något som är samlat. Man värdesätter ofta det snabba, de hastiga kickarna framför något som tillåts växa fram. Albumformatet känns liksom inte gjort för den moderna människans sätt att lyssna på musik. Jag skulle dock inte säga att den där vurmen för snabba kickar och där allt måste rusa fram är något bra och jag tycker att en så stor mängd låtar ger en nyckel till artistens bredd med en gång. Isak är ju långt ifrån en debutant egentligen, så låtarna blir både en samling, en nystart, en debut. Allt på samma gång.
Våra liv är ju ofta mer spretiga än raka och att följa med Isak längs de 18 spåren blir som en tonsatt och just spretig resa och det känns väldigt mänskligt. Han är fantastisk som textförfattare och jag faller verkligen för rader som “Missade samtal, mental issues, dåligt batteri, dåligt med tid, sabbatsår blev ett sabbatsliv” (ur Tonårsjesus). Aj aj aj är en låt om att inte kunna gå hel ur någonting, ett avslut. Det kommer vara en av årets finaste låtar för mig - oavsett vad som släpps längre fram. En akustisk sorg som går att ta på. En kärlek som var fylld av hopp men som aldrig riktigt blev.
Korta snälla tankar ger mig lite samma känsla och har en av albumets bästa texter och Isak sjunger fantastiskt i en låt vars text är injicerad med mycket eftertänksamhet. En annan av albumets verkliga toppar är Dum och lycklig som är en musikaliskt ljus poplåt som inte går att släppa taget om. Tåg 530 bär en helt annan klädsel men är likaväl också en låt som är omöjlig att släppa med ett drömskt och vackert sound där. Det kan också vara den enda låt jag hört som nämner metropolen Lessebo. De fantastiska körerna på 23:59 är också något jag kommer bära med mig länge. En vacker nattlåt.
Hanna Järver gästar på Romeo, en låt där jag verkligen uppskattar att artisternas röster är i fokus. De möts på ett väldigt fint sätt och löper längs känslorna i samma takt, i samma rytm även om det inte är en regelbunden duett på det viset. Det är dock Lova & skriv där Nadja Evelina gästar Isak. I texten finns ett hopp som aldrig riktigt släcks om att få ett svar, om att hjärtat som man slår för ska slå tillbaks lika hårt. Det är omöjligt att somna innan man får svar på sms:et man skickat. Hjärnan har gett upp, men hjärtat håller fast vid sin tro. Det är ett drömskt vemod vi möts av och det är ett underbart möte mellan Isak och Nadja.
En akustisk skildring av Stockholm avslutar albumet på ett väldigt vackert och stilla sätt. Det blir ett värdigt avslut på ett personligt och nära album. Jag skulle säga att det är ett album som växer varje gång jag lyssnar och en stor anledning till det är de personliga texterna och närheten i Isaks uttryck generellt. Det är både en lång och nära skiva som jag kommer bära intill mig under en lång tid. Och Isak, jag tycker att vi möts på Guldfågeln någon gång. Vi har röda dagar framför oss.
Lyssna här nedan!
