 |
| Foto: Press |
En av de första låtarna som verkligen talade till mig på ett vuxet sätt var Charta 77s låt Vykort från Rio. Det är verkligen ett omskakade vykort från verkligheten och det är en låt som jag alltid blivit berörd och just omskakad av. Det är klart att man är medveten om allt som sker i världen men det är också mycket som glöms bort i bruset av annat och jag är tacksam för de som skickar skitiga vykort om hur livet faktiskt kan te sig.
En artist som jag skrivit om flera gånger tidigare, Gabby Wilson, är också någon som skriver om livet som det faktiskt kan te sig för många, utan att lägga upp det i någon slags förskönad version. Här handlar det delvis om personer som vill leva men också de som vill dö i norden. De som känner att livet inte har några kramar för dem, eller någon säng att faktiskt känna sig hemma i. Det är ofta skambelagt att prata om psykisk ohälsa till exempel även om det har ändrats mer och mer med åren men jag skulle säga att det är klart svårare att prata om en förkylning om den är mental. Om det känns som att hela hjärnan rinner ut i handfatet.
Men skam är något som dödar och detta är något Gabby tar upp på sitt debutalbum med just namnet SKAM DÖDAR. Det är ett otroligt viktigt album och Gabby har en väldigt viktig röst som kan kännas som en kram för många som går runt med brottningsmatcher i huvudet - mellan olika tankar som knappt går att uthärda. Hon ser dem genom sin musik på många sätt. Det är musik som verkligen håller ögonen öppna och aldrig blundar och så känner jag genom hela albumet, från den mörka och suggestiva Levande begravd till avslutande Ligga med nån annan som är dansant och samtidigt bedjande om att bara vilja räcka till.
Kuddar av dun är lika magisk här som första gången jag hörde den, om längtan efter trygghet och förändring och samtidigt ha kontrollbehov och ta på sig mer än vad man klarar av. Det är lätt att känna igen sig. Gabby skriver texter innanför själens innersta hud. Allt når in.
Svenska sommarn var årets bästa singel 2024 och kontrasten i den låten, mellan den pastelliga sommaren och ett becksvart inre, berör mig fortfarande djupt. Själen är ett mörkt tonårsrum trots uteserveringarna, trots glassen i solen. Vi behöver se till att de tonårsrummen får fler ljus, fler lampor som faktiskt lyser upp på riktigt och inte bara digitalt, artificiellt.
Änglar är en lika fin resa mot att bli trygg i sig själv som första gången jag lyssnade till den. Titellåten är albumets mest riviga låt och bär även den på en fantastisk och talande text. Låten är ett talande dansgolv där alla känslor ryms. Där inga känslor är fel. Jag gillar Gabbys punkiga sångstil genom låten och att varje ton har attityd. Tårar handlar om att hålla en ”kärleksfull distans” bland annat. Gabriella låter så självklar i rösten och jag älskar den känslomässiga intensiteten i låten.
Allt och lite till har en av albumets starkaste texter och vidrör bland annat det här med att det är svårt att vara riktigt starkt när det aldrig riktigt funnits ett rum där det går att vara svag. Det rummet behöver byggas ut för många människor men många ger dem tyvärr aldrig bygglov för de rummen vilket gör att känslor som just skam skapas. Man känner sig bara värdelös.
Jag är så glad att Gabby sätter en kniv i den där skammen och bidrar till ett mer öppet samhälle genom att tonsätta en verklighet som behöver fler röster. Röster som kan krossa skammens väggar som vi alla på sätt och vis är skyldiga till att samhället satt upp. Årets kanske viktigaste album.
Lyssna här nedan!
