Fem album: LINNELLE

Foto: Stina Eriksson

Västeråsbandet LINNELLE, med Linn Larsson i spetsen, debuterade förra året med singeln Superliminal, en låt som fick mig att tänka på den insomnande duon MS MR. Texten var väldigt målande och ångestfylld men berörde mig också starkt. Efterföljande Jag saknade mod var också fantastisk med både en rakhet samt en fin poetisk touch. Återigen en text som värkte, som bar på många sår. I don't wanna leave släpptes digitalt i oktober och bar på en dubbelhet i texten, om att våga satsa på kärleken eller inte. Det är svårt när varken tankarna eller känslorna ser riktigt klart, när man helt enkelt inte riktigt vet. Låten var klädd i avslappnade kläder, Linns röst helt fantastisk. 

Probably nothing var som ett starkt rop på hjälp utan att få gehör och det är en låt jag lyssnat på mycket, känt igen mig i, känt massa till, varit vaken på natten till. Senaste singeln Santa, won't you? släpptes i början av december och det är en genommysig jullåt som framkallar romantiska julbilder för mig och den ljusaste låten från bandet hittills. En önskan om en återförening till jul. ett hjärta som behöver sättas ihop, läppar som behöver mötas. Det är en fantastisk jullåt som jag kommer återvända till länge, länge. Idag gästar bandet serien "Fem album" och Spotify-länkar till albumen, där det är möjligt, hittar ni genom att klicka på det specifika albumets titel. Vi får även en fin presentation från bandet. 

Vi är fyra medlemmar i bandet LINNELLE. Linn Larsson är bandets sångerska, låtskrivare och producent. Hon är ansiktet utåt för bandet och bandnamnet är en play på hennes namn ”Linn L” där ”L” är utskrivet som ”elle.” Edvin Sanfridsson är bandets keyboardist och producent. Han mixar och mastrar alla låtar och är medskapare i låtskrivandet. Ludwig Holmgren är bandets leadgitarrist och medskapare av låtskrivandet. Specifikt skriver han solon och melodi till elgitarr men spelar även bas vid behov. Jacob Von Gerber är bandets kompgitarrist och medskapare av musiken och specifikt kompdelarna för både elgitarr och akustisk gitarr i låtarna. 

Guldimund - Dem, vi plejede att være (2021)

- Jag satt på tåget, emotionellt utmattad och tömd på energi när jag fick syn på omslaget till ”Dem, vi plejede att være” i mina rekommendationer på Spotify. Någonting med bilden lockade mig, och efter en låt var jag fast. Albumet gick på repeat hela resan hem och Guldimund blev min mest lyssnade artist för hela året. Atmosfären är berörande melankolisk, hans texter är råa och ärliga och sången känns aldrig perfekt, men alltid så klockren till vad låten vill förmedla. Albumet omfamnar mig med en slags falsk trygghet, där jag möter både mina mörkaste minnen och känner en frihet som jag sällan finner i annan musik. De berättande texterna som stöds av stämningsfulla blåsinstrument och snygga gitarrmelodier är en stor inspiration i mitt eget skapande - 

Sawano Hiryuki - TV Anime ”Attack on titan" Original Soundtrack (2013)

- Hiroyuki har ett otroligt fascinerande sätt att kombinera klassiska instrument med ett futuristiskt sound, men brytande synthar och robotiska ljud som oväntat tar över. På det läggs en kraftfull sång som för mig bara grundas i känsla, då jag inte förstår de tyska texterna. Jag tar stor inspiration av hans sätt att skapa låtar, med mycket ljud och många synthar man inte förväntar sig, toppat med en sång driven av ärliga, starka känslor. Dessutom har serien Attack on titan haft en djup påverkan på mig, både genom berättelsen och med sin helt fantastiska musik.

/ Linn 

Porter Robinson - Nurture (2021)

- Nurture var ett album som jag föll för direkt. Mitt i smeten av corona-pandemin 2021 så fann jag min kärlek för Porter Robinson. Med sina sporadiska, glitchiga ljud skapar han en drömlik atmosfär som känns nostalgisk men också helt ny på samma gång. Jag har alltid haft en förkärlek för vad jag kallar ”ljudväggar” som innebär att det helt plötsligt blir mycket synthar och ljud på en gång - en vägg av ljud som slår lyssnaren oväntat. Låten Unfold från detta album har en sådan refräng som ger känslan av att helt plötsligt flyga genom rymden. Detta är något jag gärna implementerar i mitt skapande, som man till exempel kan höra i slutdelen av våran låt Probably nothing.

/ Edvin 

Magna Carta Cartel - Goodmorning restrained (2009)

- Detta är det första studioalbumet av Linköpingsgruppen Magna Carta Cartel. Enligt mig så är detta ett typiskt 10 poängs-album! Musiken låter som något som skulle spelas på en lokal bar på Jupiter, och melodierna i fokus känns som ett soundtrack till en rymdfilm från 80-talet. Det som sticker ut mest hos mig är soundet dom har fått till; ett varmt vintage sound som är balanserat och tydligt. Inspirationen jag får från gitarrspelet på det här albumet, då jag själv är gitarrist, har fått mig att inse hur mycket känsla man kan förmedla med stora reverb, diverse andra effekter och en inställning till att ”less is more”. Det har fått mig att inse att någonting kan vara otroligt snyggt och väcka känslor hos folk, utan att fokuset bara ligger i att rätt toner ska hamna i rätt ordning, på rätt plats.

/ Ludwig 

Avenged Sevenfold - S/t (the white album)  (2007)

- Detta album har varit en stor del av mitt liv sedan 2020 då Ludwig först introducerade mig till Avenged Sevenfold. De kom att bli ett av mina favoritband och albumet har varit en stor inspiration i mitt skapande av musik. Det jag fascineras mest av är hur gitarristerna jobbar med dissonanta, nästan fula ackord men ändå lyckas få låtarna väldigt melodiska. Det är nånting som jag definitivt försöker få till i mitt eget spelande.

/ Jacob

Lyssna på LINNELLES senaste släpp här nedan!