Huvudets Göteborgsvarv

Vi satt uppe vid Masthuggskyrkan och såg molnen dyka ner i vattnet. Vi pratade om framtiden, att ögonblick bara dyker upp - för att sedan kanske drunkna om man inte fångar dem i tid. Vi pratade om att Jeanette Winterson sagt att barn lättare lär sig att plussa och att multiplicera när de ska lära sig att räkna. Minus är mycket svårare att lära sig, skrev hon, eftersom det är något vuxet att minska och begränsa världen. Jag tänkte på när vi får barn och hur stor världen kommer kännas då. Som att varje rum kommer rymma en stor värld. Jag har alltid menat vad jag har sagt, oavsett om jag dricker eller inte, men dagen innan hade jag druckit för mycket och sagt alldeles för mycket. Alkohol är bra på att kasta känslor. Ofta överbord. Jag dricker sällan särskilt mycket, men långa veckor kan det behövas att ångesten löses upp av någonting annat. Det allra bästa sättet att lösa upp den är nog närhet, tänkte jag, och kysste dig. 

Vi såg en fågel fånga ett moln. Vem vet var den tar det någonstans. Den tappar några strimmor som faller ned på muren bredvid oss. Du strök längs min arm och det kändes så bra att kyrkan bakom oss också borde fått gåshud. Och vattnet under oss. Jag tvinnade mitt hår, ytterligare ett symptom på stress tänkte jag. Jag tror att jag har både ADD, GAD och hälsoångest, sa jag. Där är vi lika. Sen jag började mitt senaste jobb så har jag förstått hur dåligt jag klarar av när det är rörigt och hur svårt jag har när jag måste fokusera på 100 grejer istället för en. Städar jag till exempel så vill jag bara städa utan att avbrytas av olika reklampauser. Jag tror det beror på att jag har en viss mängd energi och att den dras mycket snabbare av att behöva checka in i olika delmoment. Hade jag sett att innehållsförteckningen till att städa var 1) "Byt hjärnans blöjor" 2) "Svara på 3 samtal" 3) "Svara på messenger" 4) "Fundera på om jag lät arg och kortfattad när jag svarade" 5) "Städa hela lägenheten" så hade jag kanske aldrig riktigt börjat. Det är inte heller fel egentligen att livet hoppar in i nya kläder än de man hade plockat fram ur garderoben på morgonen men ofta påverkar det oavsett min ork. Ibland känns det som att jag är ständigt trött, som om tanke 1 och 2 möts i en boxningsmatch i 67 ronder eller att de möter varandra i Göteborgsvarvet - och ingen orkar fullfölja. Vem vet om Black Friday fanns i Sverige i början på 1984 men om så kanske min hjärna inhandlades just då. Vilken rusning det måste varit. 

Någon bredvid oss lyssnade på Les Big Byrd - Two man gang. Jag såg hur du log och med ens började jag le med hela mitt ansikte. Hade tusentals ljus kunnat tändas i mitt ansikte så hade de gjort det. Du pratade om drömmar, om när vi sågs första gången och var vi är nu. Jag smekte över din mage och tänkte på när just det betyder att jag får röra över någon annans språk, någon annans andning, någon annans springturer. Jag kan känna ångest över mycket kring framtiden, men när det gäller det är jag aldrig ett rådjur framför en bil. Jag vill bara gå över det övergångsstället nu. Vara framme på andra sidan. Du somnade i mitt knä och rörde dig lite oroligt, jag önskar jag kunde fånga varenda dröm som gjorde dig orolig och slänga ned för stupet framför oss. Du sov lugnare efter en stund. Eftertexterna är långt långt bort. Vad står i ditt manus?