Jag tycker att det är något riktigt speciell med Elin Jones och hennes musik. Jag vet inte hur många gånger jag har lyssnat till hennes tolkning av Kaizers Orchestras Hjerteknuser som vi kan höra på singeln Hjerteknuser / Krossat mitt hjärta. Det är en av de finaste tolkningarna jag har hört. Det är som att varje textrad i Elins version är injicerad med 100 procent sanning och minst lika många procent smärta. Som alltid med stark musik så blev Elins tolkning som en skottsäker väst för själen, en tröstande kram och en hand av förståelse.
Senast vi hörde från Elin var på dubbelsingeln Elins visa / Norwegian. Texten till den förstnämnda visan är fantastisk. Både igenkännande, lite tragikomisk och samtidigt otroligt träffsäker om att växa upp och förstå att livets innehållsförteckning inte alltid är så nice som man kanske tänkte när man var yngre. Norwegian hade även den en fantastisk text med känslan att bo i en annan stad och inte riktigt veta om det är platsen som förändrar ens mående eller om man behöver förändra något hos sig själv. Att dras mellan olika tryggheter och till och med sakna det jobbiga och tråkiga i den staden man inte bor i. Var hör man hemma någonstans egentligen?
Senaste singeln heter Allt går åt skogen / Tack o förlåt och det är en mer rivig låt än vad vi är vana vid att höra från Elin men så tycks låten också handla om ett hår som rivit i en snarare än tagit hand om och kramat en. När det känns som ett tecken att nyårsafton är årets sista dag då man kan supa bort och glömma allt jobbigt som man varit med om. Låten färgas förstås av en hel del hopplöshet samtidigt som man produktionsmässigt slängs upp på en motorväg där allt känns rätt nice och dansant. Textens uppgivna humör speglas mot den ösiga och glada musiken och det blir en underbar kontrast - som att musiken krossar det jobbiga. Det är fantastiskt.
Lyssna här nedan!
