 |
| Foto: Anders Gustavsson |
Christofer Stävenborg och Emma Lindmark är tillbaka med deras projekt Crystal Ship. Jag skrev om duon i slutet av 2024. Då var man aktuella med singeln Blue moon. En drömsk låt om att få landa, läka sina sår och på något sätt bli hel igen. Singeln följdes upp av den stillsamma Final cut. Låten kändes som ett hugg i kroppen och var som klädd i vemod. Emmas röst fick låten att beröra än mer, fick svärtan att kännas än tydligare. I Did you? ökade tempot och jag påmindes om ett gothrockigt 80-tal. Ett dansant vemod. Green eyes som släpptes i början av året är en av duons finaste stunder. Det är en låt som gång på gång målas upp i mitt huvud och jag kan inte släppa den. Det liknar en folkpop-ballad från 60-talet, klädd i en mer modern kostym och jag förlorar mig helt i de historier som de gröna ögonen berättar.
Nu är Christofer och Emma aktuella med EP:n Close, som faktiskt erbjuder enbart, sedan tidigare, osläppta låtar. Vi vandrar i ett 80-talsklätt rum genom hela EP:n skulle jag säga. Det är atmosfäriskt och även om ljuset inte sällan tar sig in i melodierna finns det ofta en slags uppgivenhet och sorg i texterna, bland annat kopplat till relationer och gärna dess avslut. Att förlora någon som verkligen målat dit särskilda toppar i ens liv. Hur ska man kunna gå vidare från det? I en annan låt blir det istället som något bra och något som på sikt kan leda till något bra. Endast tidens gång kan bekräfta eller förneka den känslan.
Tempot varieras bra mellan låtarna och här tycker jag att man lyckas bäst i de snabbare låtarna. Break my heart och titellåten är låtar som både mina fysiska samt psykiska ben vill röra sig till hela tiden. Överlag är det ett väkdiugt starkt släpp från duon och jag känner att bandet verkligen hittat sitt sound. De hittar inspiration både från 60-talets ljusa men vemodiga pop samt 80-talets mer svarta svårmod. I den mixen blandar de in sina egna spännande ingredienser som får att verkligen njuta.
Lyssna här nedan!
