Sommarregn heter nya singeln från Lars Jansson Kilman och hans projekt Pariserhjulet. I kontrast till fartfyllda Jag vill ut så får vi här en låt som liksom trevar försiktigt i sommargräset, klädd i vackra stråkar. Jag tänker ofta på Pariserhjulet som somrig musik där alla möjliga känslor snurrar omkring. Han skildrar gärna miljöerna runtomkring och målar gärna upp ett somrigt Stockholm i texterna. Även om texterna inte alltid skildrar livet på solen utan snarare livet efter att ha blivit avkastad från solen så känns energin och hans uttryck generellt positivt. Som i singeln Jag vill ut som tog rullning i en av avslutad relation, men där han skildrade flykten ifrån känslorna på ett fantastiskt och energiskt sätt.
På Sommarregn gästar Vakentimmar-favoriten Johanna Frostling. Det är inte en duett i den bemärkelsen, men hon bidrar med sin sång i slutet av låten och kryddar den med sina känslor, sitt uttryck. Johanna släppte senast singeln Långholmsgatan 2 med Niklas Strömstedt. Det var både en fantastisk skildring av Stockholm samt av människorna där. Ni som följer bloggen vet att jag anser att få artister ser människor i sina texter som Johanna Frostling och jag vet inte heller om jag känt så mycket för ett album på länge som hennes Med natten som segel fick mig att känna. Det krävs en speciell blick, en speciell ådra för att lyckas fånga det där som Johanna fångade just på det albumet.
Sommarregn är som sagt en stillsam låt där Lars som vanligt fångar mig med sin mjuka och varma röst. Den bär på vemodiga stråkar och känns verkligen som en sommarkväll där man druckit lite för mycket och sorgen tränger sig på. Det blir mycket tankar som snurrar i huvudet och många av dessa börjar med ”tänk om…”. Hade alla omständigheter fallit väl ut så hade det kanske blivit något mer än en förlorad romans, men där sitter man, trött, sorgsen och med en hjärna fullbelamrad med alla omständigheter som gick fel. Det är en oerhört vacker låt, som stillsamt tar en i handen och greppar den allt hårdare. Det är fint när Lars och Johanna lutar sina röster mot varandra, även om hon håller sig i bakgrunden. Oavsett så är det en låt som berör och jag följer gärna med på promenaden över västerbron, över alla ”om” och ”men”, över en vacker skildring av en tillfällig romans.
Lyssna här nedan!
