Det är berörande att lyssna och jag älskar verserna som känns okonstlade och fina. Refrängen känns som att den hade passat bättre utan effekter. Det finaste finns alltid bortom effekterna, enligt mig. I övrigt är dock låten fantastisk och det är lätt att känna sig, hur man fyllde sin kropp med tvivel som barn och hur man så gärna hade velat se till att bli sin bästa vän istället och försöka att inte dras med i allt som faktiskt till slut drar ned en fullständigt.
Lisa har imponerat på mig i alla hennes släpp och gör så även här, även om jag låter petig. Hon är fortfarande en sökande artist men hon är verkligen vass på att få in känslorna i orden hon sjunger och strävar hon efter att fortsätta låta rösten tala högst och skippa, i min mening, onödiga effekter, så är hon utan tvekan i hamn. Däremot är det fint att se henne prova sig fram och utforska olika uttryck. Mycket handlar om rösten för mig och lyssnar man på verserna här eller på sagolikt fina Slutet av sagan (2024) så hör man att rösten finns där, finast som den är. Och oavsett, så är jag helt säker på att stjärnan som Lisa Jennifer på många sätt redan är kommer stiga högre och högre. Var så säkra.
Lyssna här nedan!
