 |
| Foto: Pirjo Backman Piroth |
Ibland försvinner alla ord. Man bara blundar och njuter. Ungefär så känner jag när jag lyssnar på Johanna Piroth och hennes Mount Valley. EP:n Syrener & Gullregn släpptes idag och det är ett otroligt möte mellan barns funderingar och verkligheten. Att som vuxen krama om barnen och samtidigt möta deras utsatthet i en värld av krig och mörker. Det är otroligt starkt av Johanna och jag hoppas innerligt att många hittar till den fina skara visor. Idag berättar Johanna om EP:n på ett ytterst fint och poetiskt vis.
blommorna blomma
alla barn borde få se
den blå blåa himlen
utan bomber som faller
trasiga hus
alla barn borde få se
syrener mot gullregn
i sommarkvällens ljus
Rader från min diktbok. Våren ett år sen.
Syren och gullregn i blom. Lila och gult mot den klarblå himlen. Kontraster och koltrasten som sjöng. Jag tänkte på alla barn. Krigen i fjärran, konflikter i stan. Alla som inte har livet kvar. Ett år senare. Knopparna brister, någon mister. Sin syster. Sin bror. Sitt barn. Alla ni som inte får livets dar. Allt vackert som gror. Alla vi som är kvar.
Vi går ner till Gustavsvik. Baggensfjärden är sig lik. Hand i hand, vi skapar band. Minnen i sand och sommarstrand. Fåglarna och vågorna, men även alla frågorna. Som jag bär, likt sommarbär, smultron gror ju här. Violerna. Hör du fortfarande fiolerna? Vågorna, alla frågorna. Kommer det alltid vara vi? Även när barnen är stora, är vi samma som vi var? Är vi samma, är vi kvar? Finns det något svar?
Nu är här, inte där. Nu är här. Sommarbär.
Över grusgången hem, Yrla Virvla Virvelflicka. Sen igen. Sensommar. Men det finns en väg för såna som oss. Vi tar stigen, ni tar huvudleden, men ändå så jävla lost. Vi går vilse, ni är vilsna i själen, men ändå hittar vi rätt. Fast vi dansat på en scen hela natten för livet är inte så lätt. Inte så lätt. Inte så lätt. Yrla Virvla Virvelflicka virvlar runt, virvlar hem. Hon är som hon är. Inte som de andra här.
Punkpojke, tänk om du vore min son istället för hennes. Du sitter på tåget hem till Saltsjöbaden. Hon stirrar på dig och dina trasiga jeans. Du drar mössan över huvudet. Jag ser. Jag ler. Över punk bland piké, något annat, något mer. Nån som vågar stanna kvar, bland måsten, alla krav. In till slussen, in till stan. Hon viskar "var normal". Som alla andra här omkring. Å, du fattar ju ingenting. Punkpojke, tänk om du vore min son istället för hennes.
Cykeltur i sommarkväll, hon sjunger från pakethållaren.
Mamma, varför är den här planeten så vacker, varför är den det, varför är den det?
Jag sjunger: Tänk, tänk om den verkligen vore det, tänk om den verkligen vore det. Hur vore det?
Utan krig, utan hat
allt det där dumma som vi läser om i tidningen, hör på radion
utan hot, utan hämnd
allt det där hemska som vi talar med varandra om
utan vapen, utan våld
allt det där svåra som vi tittar på vår tv om
utan maktgalna män
som vi läser om och fasas för på löpsedeln.
Sista versen från visan Alla Barn:
Alla barn borde få höra
humlorna surra
alla barn borde få höra
toner som lugnar
utan flykten till fjärran
lämna sitt hus
alla barn borde få höra
ett lyckligt slut
i sommarkvällens ljus.
/ Johanna Piroth,
Mount Valley
Lyssna på Syrener & Gullregn här nedan!
