fredag 23 maj 2025

Fem album: Priest

Foto: Marisol Correa

Det finns mycket att säga om Priest. Det är förstås mycket tal om att bandet består av före detta medlemmar från hyllade GHOST, men det är egentligen inte mest intressant. Det som gör bandet fantastiska är hur det visuella och musiken går hand i hand och tillsammans skapar en unik upplevelse. Senaste singeln heter My lonely heart och den är hämtad från CHAOS EP som släpps i juni. Singeln är både mörk och dansant, om ensamhet och att vara dömd till just det fast man älskar den andra så att man skulle kunna sprängas i bitar. Låten är av en sådan sort att den hade kunnat spränga bort både mörkret och den tunga ensamheten. Man vill bara ha den i handen på klubben och känna hela kroppen vibrera. Idag gästar Priest serien "Fem album" och Spotify-länkar till albumen, där det är möjligt, hittar ni genom att klicka på det specifika albumets titel.

Brian Eno - Neroli (1993) 
Med underrubriken Thinking Music (part IV) känns det som att kliva in i animefilmen Ghost in the Shell från 1995. Jag har skrivit mycket uppslag till låttexter när jag lyssnat på den här plattan, speciellt när jag bodde i Södertälje och pendlade mycket in till Stockholm. 

Orbital - In Sides (1996) 
En skiva med stor bredd. Vi har adrenalinrusher som P.E.T.R.O.L som var med på soundtracket till första WipeOut, samt obehagliga The Box (part 2) varvat med sublim skönhet i låtar som The Girl With the Sun in Her Head och Dwr Budr (som jag lärde mig betyder smutsigt vatten på Walesiska). Mästerverket är dock mastiga Out There Somewhere. När jag köpte CD:n från Ginza 1996 så slutade skivan efter den - en perfekt helhetsupplevelse - så lyssna inte vidare ifall de klämt in The Saint eller nåt annat senare bonuskrafs som inte ska vara där. 

The Smashing Pumpkins - Melon Collie and the Infinite Sadness (1995) 
Jaja, I’m a 90’s kid.. Men man kan inte blunda för låtskrivandet, bredden och ambitionen här. Kanske även ett visst mått av hybris. Produktionen av Flood är utsökt och Herr Corgans smått gotiska låttexter lever vidare i yngre artister än idag. Jag var ensam hemma i köket när jag för första gången hörde 1979 på radion och efter det var jag liksom såld. Fortfarande en av värdens vackraste låtar. 

Primal Scream - Vanishing Point (1997) 
Otrolig konceptplatta - om man kan säga så? Tydligt inspirerad av filmen med samma namn från 70-talet. Albumets första singel Kowalski bär samma namn som huvudkaraktären som hög på speed blåser genom USA i sin Jagga. Mycket drömska dubelement och man hör att mixaren haft kul (förhoppningsvis). Jättestarkt låtskrivande som rör sig mellan lugnt NIN-territorie och skräniga Rolling Stones-riff, samt vackert gästspel av Augustus Pablo på några låtar såklart. Mycket variation, experimentlusta och attityd från Glasgows rockhjältar. 

Massive Attack - Mezzanine (1998) 
Det här albumet är ett mästerverk inom trip-hop och mörk elektronisk musik, som lyckas skapa en känsla av både introspektion och dramatik. Från en hypnotisk öppning med Angel till kusliga och hårda Inertia Creeps, dyker Mezzanine in i en mörkt, men förföriskt ljudlandskap. Låtar som Teardrop har en tidlös känsla och påminner om hur musik kan skapa en nästan filmisk upplevelse. Man hittar en ny vinkel varje gång man lyssnar på den – den typ av album som växer med en över tid.

/ Priest

Lyssna på My lonely heart här nedan!