"Man får ta ansvar för att hålla uppe passionen"

Foto: Press

Skådespelaren och musikern Charlie Petersson gästade bloggen för drygt ett år sedan. Idag släpps äntligen hans debutalbum Millennialistic. Han har redan en färgstark karriär och, i min mening, så fortsätter han att ösa på med mer färg - färg som aldrig kommer flagna. Han imponerar stort både som skådespelare och musiker och på hans album så skriver han som brev till 60-talets rock, till britpopen, till den musik som präglat honom. Han tar ner oss och berör djupt i vackra hymn-aktiga My son och river till vår själ i ösiga A drug named Elleton. Nästa år är han aktuell i rollen som Sebastian Greenwood i tv-serien Take the money and run. I år spelar han huvudrollen i långfilmen Drama Kings, där han spelar mot bland andra Sten Ljunggren, Magnus Af Sandeberg samt Katarina Ewerlöf. Jag gillar Charlies öppenhet och nyfikenhet på världen och hur han tar sig an den. Idag, i en längre intervju, pratar vi om debutalbumet, om stress och om passion. 

Hur mår du Charlie? 

- Helt ärligt så är jag jävligt stressad. Jag har haft så sjukt mycket att göra senaste 3 månaderna sedan jag kom hem från en sex månaders lång tv-serie inspelning i Italien och här hemma såg jag fram emot lite uppvilande men känns mest som det varit brist på kommunikation och bråk med agenter och managers i 3 månader. Haha, det var ett alldeles för ärligt svar men fuck it. 

Kan du sammanfatta vad det är du försökt göra på ditt debutalbum? 

- Det är tio låtar som jag skrivit mellan 21-32 års ålder. Därför väljer jag att döpa albumet till Millennialistic. Jag är ju millennial och detta är bokstavligen mina influenser från de bästa banden och artisterna som jag växte upp med. Men för att göra begreppet ”Millennial” till ett verb eller adjektiv så böjde jag det till ”Millennialistic.” Jag har copyright på det namnet. 

Skulle du säga att det finns något genomgående tema på albumet? 

- Förutom ”Millennialistic”-begreppet så är det väl mer ett ofrivilligt sound än tema. Det är Mats Björke som huvudsakligen har producerat nästan alla låtar på albumet men i juni 2024 kom en ny manager in i bilden som bad mixaren Måns Billner (kanske Sveriges mest oslipade diamant) att ta Mats tidigare live-iga Mando Diao-sound till samma lyx-mixar som mainstream-artisterna sitter på = nåt typ av ofrivilligt ogenomtänkt sound som blev det bästa av live-känslan blandat med just den lyxen. 

Jag älskar kontrasten mellan det storslagna och känslosamma i My son på nya albumet. Berätta mer om den! 

- Det är nästan allas favorit. Skrev den när jag var 22-23 år gammal till min pappa efter att jag hade kraschat hans bil. Sen ville jag komma åt den där brittiska anthem-känslan som Robbie Williams och Oasis ofta nådde med sina rockballader.

Avslutar albumet gör den riviga Cliches - Nämn en kliché som du gillar som andra verkar ogilla? 

- Att en klyscha är en klyscha av en anledning. Vi hittar nästan alla svar till livet i klyschorna och mönstren som vi alla på planeten ständigt upplever i våra liv. Men ändå fortsätter vi att blunda för dom när de dyker upp. Som att vi alla tror att vi enskilt är individuellt speciella nog att undgå dom. Så ja, en klyscha är en klyscha av en anledning. 

Jag minns när du gästade min serie Fem album och både Liam Gallagher och Oasis nämndes. Hur mycket har Oasis betytt för dig?

- Jag vågade inte sjunga förrän jag hörde Liam Gallagher sjunga. För då tänkte jag ”Får man verkligen sjunga på det sättet?”.

- Sen är Noel Gallagher en jävel på att snickra låtar och han lärde mig mycket om att skriva arrangemang. 

Ska du se dem när de återförenas?

- Haha ja! Helt sjukt! Jag och tre kompisar var några av de få lyckliga som fick biljetter till ursprungspris på första sektionen mot scenen en lördagkväll i Juli på hemmaplan i Manchester. Jag kan fortfarande inte fatta det. 

Jag såg om Street Tunes häromdagen. En fantastisk dokumentär. Vad minns du bäst från den inspelningen?

- Människorna längs vägen och hur lätt psyket kändes när man hela tiden bara levde för dagen.  

Så fort jag hittar något jag älskar, som The National eller som din singel A drug named Elleton, så vill jag spela det för alla! Fungerar du på samma sätt? Känner du ett behov av att få andra att upptäcka saker du älskar? 

- Ja, hundra procent. Är inte drömmen för alla killar att tjejen man blir kär i börjar gilla samma musik som en själv och att man ligger och lyssnar igenom ett album tillsammans? Det är väl den tjejen man gifter sig med. 

Jag minns hur inne jag blev i musiken när jag var tonåring men blir kanske inte det på samma sätt längre - tror du det är möjligt att bära med sig den passion man kände inför rockmusik när man var ung? 

- Ja, men man måste ta ansvar för passionen. Det är som att vara kär i samma tjej lika mycket efter tio år som första året. Man får ta ansvar för att hålla uppe passionen. 

Vems åsikter om musik litar du mest på, förutom dina egna? 

- Ingen alls. Musik är till viss del objektiv men i grund och botten subjektiv. 

Jag slås av hur driven och nyfiken du upplevs vara på livet med flera pågående projekt. Känner du igen dig i den bilden? 

- Det är mer att jag har ADHD och måste stimulera min jävla hjärna hela tiden som gör att jag har så mycket bollar i luften konstant. Jag mår bra av det. Får ångest vid minsta stagnering. 

Du både skådespelar och gör musik. Är det svårt att få tiden att räcka till åt båda delarna? 

- Oftast inte men jag känner mer och mer att vi börjar hamna där nu. Typiskt när man ska släppa debutalbum. 

Har du någon drömroll? 

- Typ inte. Mer drömprojekt, drömregissörer, kollegor etc. Tror inte drömrollen kan definieras som drömroll förrän efter jag gjort den. 

Hur gammal var du när du insåg att du ville bli skådespelare? 

- Jag var nog 19 kanske. Eller då var jag tillräckligt passionerad över det för att våga ge det en satsning. 

Minns du första gången du stod på en scen? 

- Oj, har aldrig tänkt på det. Måste varit på dagis under någon julavslutning som tomtenisse eller något sådant. 

Foto: Press

Nästa år har serien Take the money and run premiär - hur var det att gå in i rollen som Sebastian Greenwood? 

- Det bästa men tuffaste jag gjort. Gick upp så mycket i vikt i enbart fett för rollen och var tvungen att hålla i det i sex månader. Men inspelningen och Italien var något alldeles säreget och något jag aldrig glömmer. 

I början av året läste jag att bara var tionde film svenskarna går på bio för att se är en svensk film. Varför tror du att svenska filmer inte når en större publik? 

- Politik. 

Du har tidigare berättat att innan du ens hade fyllt åtta så hade du varit i nästan varje europeiskt land - vilken är den mest minnesvärda resan du gjort? 

- Street Tunes. 

I vilka miljöer trivs du bäst?
- Den svenska skärgården och spanska städer på kvällen. 

Vad får dig att skratta? 

- Det plötsliga. När någon säger något eller något på ett sätt man inte var beredd på. 

Beskriv en perfekt dag om du fick bestämma helt och hållet hur den skulle se ut! 

- Jag vet inte förrän jag levt den. Sen förändras man genom livet så jag tror att jag skulle svara olika på den om du frågade mig en gång om året. 

Till sist, om en film skulle släppas om dig en dag - vem vill du ska spela rollen som dig? 

- Den skådespelaren har ju i sånna fall förmodligen inte ens fötts än eller är väldigt liten just nu. Men Brad Pitt runt 45 år gammal skulle göra ett jävligt bra jobb på grund av den perfekta blandningen av karaktärsskådespelare och klassisk leading man plus att hans look funkar i så många olika åldersspann.

Lyssna på Charlies debutalbum här nedan!