 |
| Omslag: Isaqell Nilsson |
Det var en ganska tidig kväll förra året. Det var fortfarande ganska kallt ute och jag längtade mest efter att få ligga på en filt i en park och dricka öl. Man skriver som en önskelista till solen över allt man önskar och man vill bara gå i uppfyllelse. Hela ens jag måste förverkligas med en gång. När man känner sådär så måste det verkligen hända något. Bra musik kan ha den effekten på mig ibland, att den ruskar om mig och lägger till ingredienser i mitt liv som jag verkligen känner att jag behöver där och då. Linn och Skuggorna var just den ingrediensen jag kände att jag behövde den där kvällen i maj förra året. Äntligen något som skakade om och varje ton talade till mig. Girigast i stan var en fantastisk debutsingel och hade mig på kroken redan vid introt. Linn Edmans röst klädde den riviga miljön perfekt.
Nu är det Luleå-baserade bandet tillbaka med singeln Furupark. Jag skulle säga att den riviga i musiken från debutsingeln här snarare finns i Linns röst. Bandet låter i övrigt mer mjukt här men samtidigt jävligt bra. Texterna är fantastiskt välarbetade och har samtidigt en touch av det spontana, ungefär samma känsla som Mats Wikström brukar skapa i sina texter. Som jag tolkar texten så finns en längtan efter något och att samtidigt inte jaga något man inte behöver egentligen. Ibland kanske man till och med tummar på sanningen men man vill mest att något ska hända, att något ska röra om - precis som jag själv kände att det här fantastiska bandet gjorde med mig och mitt liv. Det var något explosivt som min själ behövde och den explosionen tonsattes av Linn Och Skuggorna på ett fantastiskt vis.
För mig är det här ännu bättre än debuten. Jag gillar verkligen känslan av det spontana i musiken och hur levande och liksom sprakande allt känns.
Lyssna här nedan!
