Vakentimmar är förstås en ganska obetydlig aktör i allt det här. Inte mig emot egentligen, ofta kostar det mycket att växa och för min egen del är det inte värt det. Men jag kommer fortsätta försöka göra något eget. Det jag kan önska mig är att PR-personer ofta borde kunde vara lite mer personliga. Jag har idel gånger fått läsa "Du på vakentimmar är så fantastisk" och längre ned står det "en singel som du så fint lyfte i HYMN". Det blir lite löjligt och också en del av hur många ser på kulturen i stort.
Jag har själv fått höra att jag är ”Lamotte” när jag skrev att man gärna fick swisha om man vill stötta bloggen. Detta av personer som älskar kultur och går på de rätta eventen. De som faktiskt skänkt pengar till bloggen är överlag istället personer som tillhör en kategori som, av många, ses som ”kulturhatare”. Inget är så enkelt som i just ens bubbla men man behöver verkligen kliva ur den ibland.
Jag skulle säga att de bästa platserna för att hitta och läsa om musik idag är via 482 MHz, Kult Magasin, HYMN och PSL. Det är aktörer som jag uppfattar drivs av ett stort intresse främst. Niklas Lövgrens 482 MHz måste verkligen kollas in, där både språket och intresset verkligen glöder. Jag har också sett många artister få gro på grund av Per Sinding Larsens PSL. Att han har haft den plattformen i Public Service har varit både viktigt och grundläggande för många artister som annars lätt missas av den breda massan. Till slut blir kulturen bara som en Andra långgatan där små aktörer istället är fyllda av listor, algoritmer, klick och siffror.
Att SVT i dagarna meddelade att just PSL ska läggas ned är sorgligt. Det är som att riva ut ett kök för att få plats med fler gäster och istället låta gästerna främst få massproducerad mat i lådor. Det är inget fel på det stora, på Ullevi, på de största scenshowerna men kulturen måste få vara annat också. Jag hade varit en mindre levande människa om jag inte fått höra Svartvattens Ångestlåten där allting liksom exploderar fullständigt i öronen på mig eller för den delen OKAROs musikaliska språk som är unikt i musikbranschen. Eller få ta del av Gabriella Wilssons texter som lyfter en ofta bortglömd grupp på ett storartat sätt. Jag hade kunnat fortsätta länge. Man kan inte bara öppna upp filer för de breda bilarna. Det går inte.
Jag tror också att det är lätt att glömma uppväxten i takt med att man blir äldre. Därför kan små aktörer vara viktiga för en i uppväxten men glömmas bort när man hamnar på listorna. Det är också ett tänk som kan vara förödande för mindre aktörer.
Det som är intressant att läsa om inom exempelvis musikjournalistiken är förstås inte att läsa recensioner som mestadels bygger på en press-release och innehåller ett par egna ord. Nej, det är att gå in på det djupa och få en inblick i det mänskliga, det som det breda gärna skjuter undan. Det är när verkligheten och inte bara det tillrättalagda skildras som min eld tänds. När det som lyfts är långt ifrån det påkostade men också något som verkligen lyckas skrapa den putsade fasaden. Det är det man vill åt och det där lyckades PSL med. Men vill man bygga en värld med öppen planlösning där det som får synas i det välplanerade hemmet enbart är sånt som genast blir toppsäljare, som genast får 10000 klick på Hemnet så absolut. Men man missar mångas startskott, mångas eld. Istället skapar man någon slags rökfri uteservering där de med lite glöd istället kanske lämnar scenen way för tidigt. För musikbranschen i stort vill inte låna ut en tändare i onödan.
Frida Mattsson och Elin Fiorentino Passanisi har skapat en viktig namnlista för att på något sätt lyckas stoppa nedläggningen av PSL. Skriv på den här!
