 |
| Foto: RajRaj Productions |
Sarah Von Reis är en av de mest frekventa artisterna på bloggen. Hon fick, som många vet, sparken från gruppen Dolly Style då hon ansågs vara för politisk. Det är en av grejerna jag verkligen uppskattar med Sarah. Hon upplevs verkligen inte vara rädd för att säga ifrån eller vara obekväm. Hon är inspirerande och fler borde säga ifrån när något inte är okej. Just nu är hon aktuell med singeln Nest, en både drömsk och till sist storslagen låt att hångla till. Låten är hämtad från hennes kommade debutalbum. Idag pratar jag med Sarah om ställen med vibezz i Stockholm, om jul och om normer som totalt borde luckras upp.
- Just nu är jag i sorg. För några dagar sedan sa jag och min partner farväl till vår älskade hund Pita som var sjuk i cancer. Jag saknar henne enormt! Att släppa musik just nu känns både frustrerande och knäppt men samtidigt läkande och fint. Jag är glad att det är just Nest som jag släpper för den är varm och intim.
Hur skulle du beskriva dig själv?
- Stark men känslig. Kantig men kreativ. Nyfiken men trött. Grundad men neurotisk.
Du växte upp i Göteborg men bor numera i Stockholm. Vad saknar du mest med Göteborg?
- Jag har bott i Stockholm i åtta år nu och det jag saknar mest med Göteborg är själva viben.
Folk är generellt lite mer närvarande och öppna i Göteborg vilket gör att det känns lite mer laid back.
Vad har du för smultronställen i Stockholm?
- Jag är väldigt vibe-driven generellt. Vill gå till ställen där jag vet exakt vilken känsla jag kommer ha i kroppen under besöket. Min bästa ställen i Stockholm, uppdelade efter vibezz:
Café, Hornsgatan 33 - vibe: Mysigt men rikt. Som att man vunnit ett fint kulturstipendium och inte behöver jobba så mycket.
The Swan, Midsommarkransen - vibe: Sunkbar som får mig att känna mig som att jag är med i någon kultig-retrofilm. Det finns många trevliga original där och ölen är billig. Missa inte legenden Greta på karaoke-kvällarna. Hennes hesa men säkra whisky-stämma kan få vem som helst att mjukna.
Riche Lilla Baren - vibe: Att kalla Riche för smultronställe är väl en hädelse men just på Lilla Baren trivs jag. Det känns rikt men punkigt på samma gång. Hit går jag och dricker bubbel när jag vill klä upp mig.
Bagdad Café, Medelhavsmuseet - vibe: Mysigt och storslaget. Marmor och trä. Känner mig som att jag är en anonym resande i
en vacker stad som inte gentrifierats, någonstans på kontinenten. Perfekt att ta med en bok och dricka något gütt.
För knappt ett år sedan delade du med dig av en fin översättning av Have yourself a merry little christmas. Otroligt fin. Du har inte funderat på att spela in den?
- Först och främst, tack! Jag drömmer absolut om att spela in en melankolisk och mörk men mysig julskiva, borde börja med den låten! Håll utkik nästa jul helt enkelt och under tiden ligger klippet uppe på min Instagram (@sarahvonreis) för den som vill lyssna.
Hur firar du jul i år?
- Jag håller hårt i jultraditioner (pga. emotionell) och har firat på precis samma sätt sedan min första jul (med släkt hemma på västkusten). Vi kör en typisk svenne-jul förutom att julbordet är blandat svenskt och finskt då min mamma och hennes syskon är invandrade från Varkaus i östra Finland. I år, däremot, åker jag till Portugal ihop med min partner och närmsta familjen och testar något annat.
Jag älskar din öppenhet, frispråkighet och att du vågar ta ställning. Har samhällsfrågor alltid engagerat dig?
- Elevrådet i mellanstadiet var startskottet. I högstadiet engagerade jag mig i organisationen Djurens Rätt och fortsatte i gymnasiet som förtroendevald både i min skola men också på rikstäckande nivå i Elevernas Riksförbund samt mer partipolitiskt på fritiden. Jag har alltid tänkt att det är min plikt som en privilegierad person med en röst och ett mod att använda den för dom som inte kan eller får använda sin.
Du kritiserar gärna normer, vilket du även ville göra under åren med Dolly Style. Vilka normer tycker du präglar musikbranschen idag?
- Samma som resten av samhället men mer uppvridet. Sexism, rasism, exotifiering, fettfobi, funkofobi, åldersdiskriminering (främst mot kvinnor.) Det är riktigt lame. Musik ska få vara konst och inte bara produkt. Att höra en låt är som att se en film, läsa en bok eller kolla på en tavla. Vem fan vill uppleva konst skapad och framförd endast av normsnygga 20-åringar? Det blir ju rätt platt.
Jag älskar Solitude och känner också att jag behöver bli lämnad ifred ofta. Har en dum grej med planer. De är nice när man planerar men sen när det väl är dags så kanske jag helst vill ligga i sängen bara. Kan du känna igen dig i det? Har du några tips?
- Stort tack! Jag känner igen mig! Mitt tips är - ligg kvar när det känns som att det kommer kosta psyket för mycket och gå om andra tanken är “det kommer ändå bli kul när jag är där”.
Du beskriver Nest som en ”hångel-låt” - vad har du själv för favoritlåtar att hångla till?
- Bet She Looks Like You - Nick Hakim, All I Want - Dawn Golden, High - Little Dragon, I Adore You - Molly Burch, All My Ghosts - Sarah von Reis!
Friend handlar om att vara rotlös. Jag tror många känner igen sig och inte riktigt vet var de hör hemma, på många plan. Vad handlar ”hem” om för dig? Vad krävs för att du ska känna dig hemma någonstans?
- Hemma är en plats där jag får vara ifred och känna mig trygg och bara vara utan press. Jag är känslig för stark belysning och stök och måste ha det estetiskt vackert runt omkring mig för att kunna slappna av ordentligt. Hemmet är superviktigt för mig och jag kurerar det noggrant. Varm punktbelysning, växter, levande ljus, varma toner och mix av naturmaterial i möbler och dekorationer. Jag har svårt att till exempel slappna av på semester om jag bor på ett hotellrum som känns off.
Det är många som säger att de använder musik som terapi, jag gör samma sak. Hur fungerar du?
- Jag lyssnar på musik efter mode. Jag kan inte sätta på en sorglig låt om jag inte direkt vill använda den för att kanalisera just sorg. Jag lyssnar på mycket instrumental jazz eller neo-soul i vardagen som får mig att må lite över medel och inte kan rubba mitt humör. Som du kanske kan läsa mellan raderna är jag lite "neuro-spicy"!
Där din debut-EP var väldigt melankolisk så anar jag på de nya singlarna mer mystik, lust, sex - även om melankolin fortfarande är närvarande. Hur skulle du beskriva det kommande debutalbumet?
- EP:n kom till kring tiden av ett riktigt jobbigt break up och den färgades av det. Jag är på en annan plats i livet idag. Även om melankoli är något ständigt närvarande så finns det andra nyanser som tar större plats i mitt skapande idag och jag tror att det kommer att höras på plattan. Men, once an emo - always an emo!
Blir det några gästartister på albumet?
- I wish! Jag är för okänd och pank för att lösa något sånt så den som lyssnar får nöja sig med bara mig!
Vad vill du att folk ska minnas dig för?
- Min konst, att jag var snäll, att jag stod upp för orättvisor när jag kunde och kanske att jag var lite lite cool.
Till sist, om du var en karaktär i en valfri klassisk film, vem hade du varit då och varför?
- Jag vet verkligen inte. Frågade min partner och hon sa Scooby-Doo.
Lyssna på Nest här nedan!
