fredag 29 november 2024

Wirre - Saknar en tro

Foto: Anna Ledin Wirén 

Jag har lyssnat en del på Pierre Isacsson. Han var en del av min uppväxt. Förstås mycket på grund av Då går jag ner i min källare. Men även låtar som Hjälp mig ur min ensamhet och fina Säg finns jag till spelades ofta hemma i Kalmar. Tragiskt nog gick han han bort i Estoniakatastrofen 1994. Pierres son Ludvig hittade flera kasettband med låtar av Pierre som aldrig blev färdigställda. Ludvig digitaliserade låtarna och lade till nya arrangemang och bit för bit byggdes albumet Innan slutet upp, ett album som till stora delar är färgat av konfrontationer med hans egna livsval. Texterna illustrerar en fight mot mörkret, en kamp för att leva och att sakna både hopp och tro. 

Albumet nyanserade både Pierres musik och Pierre som person, tycker jag. Mycket blir så endimensionellt och personer blir till enstaka låtar eller enstaka stämningar men allt och alla har alltid fler nyanser. Jag tycker att Eden är som ett fint möte mellan far och son. Jag blir djupt rörd av den och Saknar en tro bär på otrolig svärta som berör inpå huden. 

Nu har Patrik Wirén och hans Wirre tolkat och hyllat Pierre genom just Saknar en tro. Omslaget är också en fin hyllning till just albumet Innan slutet. Jag har ju själv gillat Patriks musik sen jag var tonåring och jag är glad att han verkligen fortsätter att pulsera rader, leva sig in i folks livsöden och göra bultande musik, ofta med fler inre skrik än de hörbara, som var fallet när Misery Loves Co. var som störst. 

Mycket av det materialet som han släppt som Wirre har blickat tillbaka, tycker jag. Inte på ett nostalgiskt vis egentligen, utan mer reflekterande. Det är som att han går igenom hjärtats packning och vad som blev av allt. Kanske ungefär som låtarna som finns på Pierres Innan slutet. Det finns beröringspunkter. Wirre gör en fantastisk tolkning av Saknar en tro. Låtarna färdas genom samma mörka himmel, samma mörka gator och känslor - men här är det rivigare. En rivighet som blir än mer intensiv i slutet av låten. Det märks att Patrik har en del av sitt hjärta i originalet och jag tycker att han sjunger bättre än på länge. Det blir en otrolig fin hyllning till Pierre som skulle fyllt 77 år den 1:a december.

Lyssna här nedan!