Omslag: Mikael Lagnebrant |
Carl Isaksson Öberg och hans projekt Mareld från Göteborg visar upp melankoliska bilder från ödsliga vackra landskap genom sin musik. Många av låtarna känns klippta ur ödsliga landskap. Ett stort fält, en brasa, en klippa vid Orust. Där känns sångerna hämtade. Mareld debuterade 2018 med en självbetitlad EP. Jag gillar både Hybris & självhat, vilket är en fin visa, samt Kaffelåten som har en fantastisk text. Jag som själv inte dricker kaffe blir nästan sugen på att ta mig en kopp. Fint blås därtill och det borde varit en självklar hit.
2019 kom debutalbumet Vita valv. På många sätt hade Mareld en större kropp där, musiken vägde några extra kilo och och rusade fram på ett sätt den inte gjort innan, som i förstasingeln Glöd & ånger. Från albumet gillade jag annars mest de längre låtarna som lutade sig tillbaka och vaggade sig fram med vackra texter. Dom som var är fantastiskt fin och avslutande Pärlemorvalv likaså. Jag minns att jag brukade springa med låten För varje stjärna en dag i öronen längs Eklandas fält och det var och är verkligen en låt som ger mina ben energi. Ett härligt avslappnat gung. Den innerliga duetten med ett piano i Inga bränder bränner till hos mig fortfarande. Överlag var det ett väldigt fint debutalbum.
Nu är Mareld tillbaka med singeln Förlorare och jag påminns om Songs: Ohia så fort introt drar igång. Det är verkligen en komplimang som saknar Jason Molinas uttryck innerligt. Sorgen bär också på Molinas kläder, även om den här delvis är hämtad från hur vi behandlar miljön. Vad betyder pengar och makt egentligen? När ekonomin visar röda siffror är det panik, men när människors hälsa eller miljön i stort smälter bort så bildas inte samma panik. Vi är alla förlorare i ett sånt samhälle. Den känslan får jag av låten och Carl sjunger med flera lager känsla och det är en låt som kommer klä vinterkvällarna perfekt. Vemod och en röst som värmer och som samtidigt någonstans vill pumpa andras röster fulla med hopp. Vi löser det tillsammans, vi förlorare.
Lyssna här nedan!