fredag 11 oktober 2024

"Man måste vara på sin vakt när det gäller melankoli. Den ska avnjutas i lagom dos"

Foto: Moa Källström

Niklas Johansson och hans Folke Nikanor lär oss att boka pass till inre resor. Hans nya album, det instrumentala Melodianien, är som att lyssna till en saga, en saga som målar upp olika slags världar på ett så målande sätt, bara genom melodier. Han är fantastisk på att fånga olika slags sinnesstämningar med sitt uttryck och vissa av låtarna på nya albumet, som Skeletor, tycks fånga ett helt liv på bara några få minuter. Jag är mäkta imponerad. Idag, i en längre intervju, berättar Niklas mer om landet Melodianien, en plats där allt är melodier. Han berättar även om relationen till Karl Jonas Winqvist, som producerat albumet, och om vad han har betytt för Niklas som artist. Och hur mycket värderas egentligen kulturen när det verkligen gäller?

Beskriv landet Melodianien och vad man får om man reser dit!
- Om man tar en trip till Melodianien kan jag garantera att du inte blir besviken! Det här är ett land som består av melodier. Otroligt nog är det härifrån som alla melodier härstammar från. Vackra, fula, melankoliska melodier. Sura, vresiga, omständiga, eleganta melodier. Alla melodier bor här huller om buller i ett kaotiskt men symbiotiskt gytter. Melodisk anarki under solen är landets slogan. Du lämnar inte detta ställe utan att bli märkt för livet. På ett bra sätt. 

Vad är det som får en att vilja stanna där? 
- Jag tror det är det genrefria och förutsättningslösa förhållningssättet till musik som gör platsen så intressant. Allt är tillåtet och lekfullt. Och kreativiteten! Min gud, vilken kreativitet som genomsyrar det landet! Man kan dock inte stanna för länge. Det kan lätt bli för mycket. Därför rekommenderar jag många men kortare besök. 

Jag ser ofta på din musik som en slags tröst. Genom dina melodier skapar du ett slags staket mot mörkret och även om din musik ofta är vemodig ser jag den som hoppfull. Som en melodiös kram. Hur ser du på detta? Kan du finna tröst i musik på samma sätt? 
- Jamen verkligen. Så många gånger som jag tröstat mig med Johann Parchebel, Enya, Regina Spector, Vangelis för att nämna några. Musiken har verkligen en tröstande och läkande kraft när man behöver det som mest och påminner en om att ljuset är starkare än mörkret. 

Jag funderar på hur skapandeprocessen såg ut den här gången. Hur och när började arbetet med skivan och hur utvecklades det? 
- Jag började skriva på skivan under 2023. Jag ville göra en skiva som var helt obunden genre och specifika fack. Jag ville göra ett slags melodiernas album och låta tonspråket visa vägen. Till en början var det inte mer än små fragmentariska skisser som inte såg mycket ut för världen men som jag återvände till gång på gång och fortsatte brodera på. Till slut hade jag ett tiotal klara skisser att presentera för min producent Karl Jonas Winqvist. Tillsammans valde vi ut vilka låtar vi ville gå vidare med och göra klart i studio. 

Du återgår till att göra instrumental musik igen. Vad skulle du säga är den största nackdelen respektive fördelen med instrumental musik kontra musik med sång? 
- Båda två arbetssäten är lika roliga och lustfyllda fast på olika sätt. Att skriva för sång innebär ett nära samarbete med en annan artist och i samarbetet uppstår ofta nåt magiskt och oförutsägbart. Text och sång kan också ge djupare mening som ibland berör människor på ett djupare plan än vad instrumentalmusiken gör. Men den stora fördelen med instrumentalmusiken är friheten. Här kan man låta olika instrument skapa ett dramaturgiskt upplägg, en slags melodisk spelplan som ger lyssnaren möjlighet att skapa sina egna världar och rymder. 

Du har beskrivit albumet som ett ”magkänslans album”. Är du duktig på att lyssna på din magkänsla generellt? 
- Ibland är jag ganska säker på att det magen säger är det rätta. Men ofta behöver jag få bekräftelse att mina idéer håller. Tvivlet är ibland starkt. Tyvärr lite för starkt emellanåt. 

Din musik är fantastisk på att framkalla inre bilder. När jag lyssnar på Skeletor från nya plattan ser jag en hel värld framför mig. Dofterna, språket, alla intryck. Vilka upplevelser vill du ge lyssnaren? 
- Precis det du beskriver! Om man lyckas med det du upplever på Skeletor så har man verkligen hittat rätt! Ibland försöker jag analysera varför viss musik påverkar mig på ett särskilt vis men har svårt att definiera och formulera vart magin ligger. Men det är kanske det som är det fina. Att det inte riktigt går att beskriva varför. 

Just Skeletor känns som en låt som pendlar mellan olika sinnesstämningar. Det är oerhört snyggt! 
- Tack! När man befinner sig i nåt slags gränsland uppstår det ofta härliga saker. Det är spännande när det kränger och man inte riktigt kan bestämma sig för vart man är på väg, då är det bäst att hålla i sig så man inte ramlar av! 

Foto: Anna Drvnik

Din debut Bottenviken släpptes 2018. Hur ser du på den idag? 
- Bottenviken ligger som en varm och go filt över mitt hjärta. Den är fint naiv och ärlig med ganska modesta ambitioner. Ibland tänker jag att låten Skymningslåt är den bästa låt jag har skrivit. Andreas Söderström var väldigt viktig för den skivan. 

Sex år har förflutit sen ditt första släpp! Nämn tre saker som stått ut mest under de här åren! 
- Hmm. Svårt fråga. Men om vi begränsar oss till området musik så säger jag 

1. Magin som uppstod när Choralena-kören besökte Studio Cobra och körade på låten Saliga äro de renhjärtade från skivan Rymden enligt Folke Nikanor

2. Första gången jag träffade Paulina Palmgren i studion och hon nailade sången på låten Djuret på första tagningen. Hon är en av Sveriges bästa sångerskor. 

3. Hela Melodianiens skapandeprocess i Helter Skelter studio tillsammans med Karl Jonas. En otroligt rolig och galet fri inspelning. 

Ja, Karl Jonas Winqvist har producerat den nya plattan, en person som du kallat ”Sveriges finaste och kanske viktigaste person för svenskt musikliv”. Beskriv vad han har betytt för dig som artist och ditt skapande! 
- Jag tror inte det funnits någon Folke Nikanor om det inte vore för Karl Jonas. Jag hade nästan gett upp hoppet om att hitta ett hem för min musik då Karl Jonas hörde av sig efter ett mail jag skrivit till honom. Han har varit typ världens bästa bollplank och ibland även psykolog. Jag har haft tur som fått släppa så mycket musik på hans skivbolag. Och Sverige har tur att det fortfarande finns eldsjälar som KJ som lyfter fram så mycket bra och viktig musik trots den ekonomiska motvinden. 

Finns det fler uttryckssätt du vill utforska? 
- Jag skulle gärna skriva musik till en spännande dansföreställning. Och skriva mer musik för rörlig bild.

Du växte upp i Norrfjärden utanför Piteå. Hur var det att växa upp där? 
- En jättefin plats att växa upp på. Visst fanns det en svärta även på norrbottens landsbygd men att växa upp i en mindre by var på många sätt en omhuldad och skyddad liten värld i utkanten av den stora världen.

Vad är dina finaste barndomsminnen därifrån? 
- Många minnen kretsar kring replokalen och första bandet. På somrarna tog vi ut alla instrument och förstärkare på gården utanför och spelade Metallica-covers så det ekade över hela Alterdalen. Vi kände oss som kungar just där och då. Andra minnen kretsar kring alterälven och vilka fiskeställen som var bäst för säsongen. Jag tror jag kan älvens alla kurvor och strömfåror från Älvbacka till Åbäcksfjärden utantill. 

Tror du att du någonsin kommer flytta dit igen? 
- Det pendlar fram och tillbaka. Ibland tänker jag att det vore fint att flytta tillbaka nån gång i framtiden. Kanske på ålderns höst. Men ibland känner jag att platsen är så förknippad med barndomsminnen och melankolin skulle bli för stor. Man måste vara på sin vakt när det gäller melankoli. Den ska avnjutas i lagom dos. 

Häromåret gjorde du filmmusiken till serien Fejkpatient. Hur hamnade du i det projektet? 
- Jag blev kontaktad av seriens regissör Jon Blåhed som ville att jag skulle skriva musiken. Det var verkligen superroligt att skriva för rörligt. Till en början gick det lite trevande men flöt på bättre efter hand som jag lärde känna seriens tonläge och regissörens vision. 

I vilka miljöer trivs du bäst? 
- Allra bäst i hemmamiljö. Jag älskar verkligen att gå omkring i närområdet i Gröndal och skrota. Efter det kommer nog studiomiljön där jag kommer in i ett slags kreativt overdrive mode. Men man måste ju ha balans annars blir det lätt fel i viktningen och så blir det pannkaka av allting. 

Vilken tid på dagen och vilken årstid är du som vanligt mest kreativ? 
- Det spelar inte så stor roll. Jag är mer som en disciplinerad arbetare när det kommer till att skapa. Jag har alltid haft ganska lätt att hitta inspiration och ideér. Det är mer en fråga om att avsätta tid och sätta sig ned vid pianot så brukar det hända grejer. 

Om det var möjligt, vilken tidpunkt i musikhistorien skulle du vilja besöka? 
- Jag var lite för ung för 80-talet och kunde inte riktigt uppskatta det årtiondet musikaliskt. När jag tittar tillbaka på på den tiden märker man ju att det var ett explosivt årtionde med en enormt kreativ kraft. Det hade varit mäktigt att få uppleva det igen. 

Mängder av kulturscener har stängt ned i bland annat Stockholm och Göteborg på grund av bland annat ökade hyror. Under Corona så pratades det mycket om kulturens värde, men jag har märkt att kulturen sällan värderas när det verkligen gäller. Vad har du för tankar kring detta? 
- Jag håller med. Jag känner inte att det görs speciellt mycket för att skapa förutsättningar för nya spännande scener, sammanhang eller mötesplatser i Stockholm. Men jag känner också en sorg över den konstnärliga devalveringen som pågår med Spotify som ensam dominant och uppgjorda dealer mellan majorbolagen och streamingsplattformen. 

Festivalsäsongen är över för i år. Om du skulle beskriva en drömfestival, vad skulle känneteckna den? Vilka skulle få spela? 
- Då blir det en endagsfestival någonstans i Stockholm. En stor scen, påkostad med bra ljud och ljus för Stockholm stad har bestämt sig för en ny kulturpolitisk inriktning. Det är en festival för alla och inget inträde krävs. På scenen uppträder olika indieband och mindre kända artister. Alla har fått bra gage. För vissa artister är det här första gången på en stor scen. Kvällen avslutas med ett stort oannonserat amerikanskt band. Big Thief. Festivalens sista minutrar avslutas med låten Shark smile. 

Till sist, om du var en karaktär i en klassisk bok, vem skulle du vara då och varför? 
- Santiago i Hemingways Den gamle och havet. Santiago har drabbats av svår otur och olycka och är dömd att gå under men vägrar ge upp. Han forsätter kämpa trots denna förbannelse. Och det är helt rätt. Man ska aldrig ge upp hoppet. För ljuset är starkare än mörkret.

Lyssna på Melodianien här nedan!